Välkommen till Resurscentrums frågelåda!

 

Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen: Anpassad Google-sökning
(tips för sökningen).
Använd diskussionsforum om du vill diskutera något.
Senaste frågorna. Veckans fråga.

17 frågor/svar hittade

Kraft-Rörelse [21158]

Fråga:
Varför blir gravitationen starkare desto större massan blir?
/Julia T, Alma folkhögskola, Haninge

Svar:
Julia! I fysik kan man aldrig besvara frågan varför. En Googling på

"Why is gravity proportional to mass?"

ger t.ex. svaret

According to theory, the reason mass is proportional to gravity is because everything with mass emits tiny particles called gravitons. These gravitons are responsible for gravitational attraction. The more mass, the more gravitons.

Vilket bara ger en ny varför-fråga!

Fysik är i grunden en experimentell vetenskap: genom försök och observationer tar man reda på vad som händer. Med hjälp av matematik (som till en stor del utvecklats som ett hjälpmedel för att beskriva fysikaliska samband) kan man ofta härleda samband mellan olika storheter (teori), vilken genom överensstämmelse med experimentella resultat ger stöd för teorin.

Åter till gravitationen. Vi föreställer oss två massor M och m på ett visst avstånd från varandra. Kraften är då enligt Newtons gravitationslag proportionell mot M*m. Om vi delar upp massan m i t.ex. 100 lika stora bitar blir kraften på varje bit m/100. Om vi adderar de 100 kraftvektorerna (avståndet mellan M och m är stort så att vektorerna är parallella och riktade mot M) så får vi att kraften blir proportionell mot M*m. Enda antagandet är att delmassorna av m inte ändrar gravitationskraften på M. Observera att det krävs ett antagande som till slut ändå kräver experimentell bekräftelse.

Se även länk 1 och 2.
/Peter E

Nyckelord: fysik, förståelse av [17]; gravitation [7];

1 https://physics.stackexchange.com/questions/32779/why-is-gravitational-force-proportional-to-the-masses
2 https://courses.lumenlearning.com/boundless-physics/chapter/newtons-law-of-universal-gravitation/

*

Blandat [20588]

Fråga:
Fysikaliska teorier och experimentella resultat
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
"Fysik är en empirisk vetenskap som i grunden bygger på observationer och experiment" Hej detta citat finner jag klart intressant. Särskilt då flertalet forskare jag stött på enbart lutar sig mot gällande teorier och inte bryr sig ett dugg om empiri. Vid flera tillfällen har jag lagt fram försök och bett om en förklaring och bara fått svaret "det går inte". Forskare verkar vara en ängslig grupp som måste hålla sig inom ett visst litet område.?
/zacharias b, Stockholm

Svar:
Jo, fysik är visst en empirisk vetenskap! Utan stöd i experiment och observationer är en teori meningslös. Vi har diskuterat detta i massor av frågor, se t.ex. fråga 20136 .

I själva verket är vår förståelse mycket grund -- vi förstår inget om varför fysikens lagar är som de är. Däremot är resultatet av försök oftast mycket väl beskrivna av fysikaliska teorier, se t.ex. fråga 19591 , där den mycket respekterade fysikern Richard Feynman lätt irriterad svarar att han egentligen inte begriper magnetisk kraftverkan.

Det var konstiga forskare du konsulterat om dom verkligen menar att de inte bryr sig om empiri. Dels använder de sig av gällande teorier och dels kan dom inte förklara någonting.

Jag tror du missförstått vad de säger. För det första är många lagar så etablerade att vi knappast behöver bekymra oss om resultat av experiment. Om vi släpper en boll från handen faller bollen till marken, det vet vi. Sedan tror jag att forskarna menat att de inte kan svara på frågan varför. Däremot kan vi oftast med fysikaliska teorier beskriva hur mycket väl.

Du säger inte vilka experiment du bett forskare förklara. Har det varit resultat som strider mot en mycket väletablerad lag? I så fall behöver man mycket starka bevis och bevisbördan ligger hos den som påstår avvikelsen. Ett klassiskt exempel är evighetsmaskiner som strider mot de mycket etablerade termodynamikens huvudsatser, se fråga 15733 .

Se fråga 14237 för mer om vetenskaplig metod.
/Peter E

Nyckelord: fysik, förståelse av [17]; evighetsmaskin [14];

*

Universum-Solen-Planeterna [20571]

Fråga:
Vilka är de största utmaningarna i astrofysiken idag?
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Vilka är de största utmaningarna i astrofysiken idag?
/Emanuel B, Jensen, Västerås

Svar:
En mycket omfattande fråga, men det finns en bra sammanställning på List_of_unsolved_problems_in_physics#Astronomy_and_astrophysics .

Om vi inkluderar kosmologi finns ett antal problem: List_of_unsolved_problems_in_physics#Cosmology_and_general_relativity .

Vilka som är de största utmaningarna är upp till var och en. Personligen skulle jag säga att de viktigaste är:

* Vad är mörk materia och mörk energi? Se fråga 12396 och 7258 .

* Hur värms solkoronan upp till 2 miljoner grader? Se fråga 20564 .

* Förståelsen för hur supernovor exploderar är inte fullständig. Se fråga 9964 .

* Varför är det en diskrepans mellan förekomsten av 7Li från teoretiska räkningar med big bang och mätningar på mycket gamla stjärnor? Se Big_Bang_nucleosynthesis#Measurements_and_status_of_theory .

* Baryonasymmetri. Varför finns det mycket mer materia än antimateria i universum? Se fråga 19209 .

* Problemet med den kosmologiska konstanten. Varför orsakar vakuumenergin inte en stor kosmologisk konstant? Se fråga 20330 .

Det är som synes en lång lista med brister i vår förståelse! Betyder detta att vi egentligen förstår mycket lite av fysiken? Nej absolut inte, det finns mycket mer fysik som är mycket väl förstådd! Se dock fysik, förståelse av .

Här är en ganska omfattande lista på problem som lösts nyligen: List_of_unsolved_problems_in_physics#Problems_solved_in_recent_decades
/Peter E

Nyckelord: fysik, förståelse av [17]; fysik [10];

*

Blandat [20540]

Fråga:
Frågor kring Lgr 11

Jag prövar att förstå Lgr 11 för år 4-6 (jag är ny lärare i en år 4), men har svårt att förstå vissa bitar. Så jag har lite frågor.

Den första är:

1. När jag ska lära eleverna hur man resonerar har jag följande mall som stöd. Hur tänker ni den skulle fungera för en år 4?

- Påstående
- Förklaring

Jag har valt ordet ”påstående” eftersom jag inte hittar något bättre. Det är ett nytt ord för dom, det kanske blir för mycket när resonera också är ett nytt ord för dom. Öppen för annat.

Förklaring tycker jag är rätt bra då dom redan känner till det ordet. Sen vet jag att man kan bygga vidare med

2. Vad är fysikaliska samband, i t ex elektriska kretsar? Är det naturlagen som syftes till? Kunna du ge ett exempel i så fall?
/Jeppe S, Ekarängskolan, Borås

Svar:
Fysik är en del av naturvetenskap. Låt oss först se vad naturvetenskap är.

Naturvetenskap är läran om den fysiska världen. Naturvetenskapen använder vetenskapliga metoder som i hög grad beror på empiriska mätningar av uppställda hypoteser (vetenskaplig metod, se fråga 14237 ). Naturvetenskapen försöker göra teoretiska modeller som så enkelt som möjligt kan förklara det som kan observeras, mätas och testas (se Ockhams rakkniv i fråga 3810 ).

1 Mja, jag är tveksam till "påstående". Det låter som något som Donald Trump hittar på på nätterna ! Jag tycker att man från början skall göra klart att fysik är en empirisk vetenskap. Jag skulle föredra "observation". Det täcker både observationer av företeelser vi inte kan påverka (t.ex. supernovautbrott) och resultatet av ett genomfört experiment (t.ex. samband mellan spänning och ström).

"Förklaring" är OK om man bara inte övertolkar det som svar på frågan "varför?". Fysiken är som den är.

2 Våra förklaringar utgörs ofta matematiska samband mellan olika storheter. För elektriska kretsar t.ex. Ohms lag och Kirchhoffs lag, se fråga 15837 .

Tro, hopp och fysik

Man skall även ha klart för sig att fysik är en mycket mogen vetenskap: vår förståelse av fysikaliska fenomen är mycket god vad gäller grundläggande fenomen, t.ex. atomfysik, kärnfysik och kvantmekanik. Detta betyder att bevisbördan är mycket tung för den som hävdar sig ha upptäckt något som strider mot etablerad kunskap. Nyheter om upptäckten av nya sorters kärnreaktioner är ett exempel som förekommit flera gånger i över trettio år. Anledningen till att sådana "fake news" (för att använda en aktuell term) får så stort genomslag är människors tendens att tro på det de vill tro på (vi kan lösa alla problem med global uppvärmning med en liten apparat man kan tillverka i garaget) i stället för att kritiskt granska de bevis som finns. Öppen publicering, reproducerbarhet och kritik är grunderna för god vetenskap.

Se vidare fråga 2409 (kall fusion) och 14237 (vetenskaplig metod).
/Peter E

Nyckelord: kursplan [3]; fysik, förståelse av [17];

1 https://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/fysik

*

Ljud-Ljus-Vågor [20360]

Fråga:
Önskar en enkel förklaring på varför en svart bägare med varmt vatten svalnar fortare än en som är blank. Ett svar som en åk 7:a kan acceptera. De flesta vet att svart lättare och snabbare absorberar värme (men varför), men att svart även sänder ut lättare tycker de är konstigt.
/Lotta Y

Svar:
Lotta! Det bästa man kan göra är att acceptera att fysik är en experimentell vetenskap och att det är resultatet av väl utförda experiment som är avgörande.

Se vidare fråga 14232 om vad fysik är och fråga 20136 och 17691 om förståelse av fysik.

Vad gäller din fråga, som handlar om Kirchhoffs strålningslag, så är den utförligt diskuterad i fråga 9333 och länkar från denna. Som framgår så har många framstående fysiker haft olika åsikter i frågan.

I slutet av svaret till fråga 14368 diskuteras den förvånande lilla skillnaden i emissionsförmågan för en svart och en vit panel. Anledningen är att färgen (svart eller vitt) hänför sig till synligt ljus (c:a 550 nm våglängd), dvs en temperatur på c:a 6000 K (solytans temperatur). Strålningen från en yta med en "normal" temperatur (rumstemperatur-några hundra grader) ligger långt in i infrarött, och det finns inget som säger att absorptionsförmågan, och därmed emissiviteten, skall vara särskilt olika för en svart och en vit yta.
/Peter E

Nyckelord: fysik, förståelse av [17]; Kirchhoffs strålningslag [4];

*

Blandat [20136]

Fråga:
Kunskapsmål i fysik
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Jag är lite nyfiken på hur ni experter inom fysik skulle tolka följande textrad hämtad ur LGR11, kunskapsmålen i fysik för åk 6:

"Dessutom förklarar eleven och visar på mönster i himlakroppars rörelse i förhållande till varandra..."

Det är ett kriterium för betyget A. Det som skiljer målen för A från kunskapsmålet på nivå C (som är lägre) är att då behöver eleven istället för att se mönster i rörelserna visa på samband kring himlakroppars rörelse i förhållande till varandra.

Jag har undervisat eleverna i min åk 5 om hur bl.a. planeterna rör sig runt solen och hur månar rör sig kring planeter. Vi har pratat om att gravitationen håller planeter och månar i sina omloppsbanor och att gravitationen påverkar kroppar som är nära mer än kroppar som befinner sig långt ifrån. Vi har pratat om att det är anledningen till att planeterna närmast solen rör sig snabbare i sina omloppsbanor jämfört med planeterna längre bort. Generaliseringen som vi gjort är att himlakroppar med större massa och gravitation håller kroppar med mindre massa och gravitation i omloppsbana istället för tvärtom. Men vi har också resonerat om att de mindre kropparna också drar i de större och skapar en "wobblande" rörelse hos dem.

Hur tolkar ni skillnaden mellan att se mönster och se samband kring himlakropparnas rörelser. Är det något som jag borde ta upp mer med mina elever för att komma ner på det djup som kunskapsmålet riktar in sig på?

Med vänlig hälsning Petri Matalamaa
/Petri M, Paulinska skolan, Strängnäs

Svar:
Hej Petri! Jag håller i stort med om kunskapsmålen och tycker det låter som att du uppfattat dem mycket bra.

För det första är jag allergisk mot begreppet förklara när det gäller fysikens lagar. Förklara är för mig svar på frågan varför?. I djupare mening vet vi inte varför naturlagarna är som de är, se fråga 12126 .

Fysik är en empirisk vetenskap som i grunden bygger på observationer och experiment, se fråga 14232 . Fysiken använder matematik som ett verktyg, men fysik är inte matematik. Ofta utgår man från ett antagande och detta antagande kan sedan få stöd genom direkta eller indirekta observationer. Einstein antog t.ex. att ljushasigheten i vakuum är konstant när han utvecklade sin speciella relativitetsteori, och denna har visat sig stämma mycket väl.

Från Tycho Brahes mycket exakta mätningar av planeten Mars' rörelse (slutet av 1500-talet) kunde Johannes Kepler (i början av 1600-talet) få fram tre lagar för planeternas rörelser. Samtidigt använde Gallileo Gallilei det nyuppfunna teleskopet för att göra astronomiska observationer. Han studerade även, både teoretiskt och experimentellt, kroppars rörelse.

Isaac Newton kunde senare (andra hälften av 1600-talet) "förklara" planeternas rörelser med hjälp av en lag, den universella gravitationslagen och nyutvecklad matematik (differentialkalkyl).

Den ovanstående utgör det centrala i utvecklingen av den moderna vetenskapliga metod som används i naturvetenskapen, se fråga 14237 .

En annan viktig aspekt på fysik är att fysikaliska lagar inte är huggna i sten, utan de kan modifieras allteftersom vi gör bättre observationer.

Lagarna kan emellertid inte ändras hur fritt som helst, utan de måste alltid kunna reproducera alla befintliga mätresultat. Einsteins allmänna relativitetsteori beskriver gravitationen på ett utmärkt sätt, men den är mycket olik Newtons gravitationsteori. Det betyder inte att Newton hade fel, bara att det fanns begränsningar i giltigheten. Man använder t.ex. forfarande Newtons teori för att beräkna banor för rymdsonder.

I fysik använder man sig ofta av förenklade modeller som beskriver ett fysikaliskt fenomen med begränsade förutsättningar, se fråga 18296 . I kärnfysik betraktar man t.ex. ibland atomkärnan som en vätskedroppe och ibland som nukleoner som rör sig fritt i en potential (skalmodell). Modellerna är egentligen helt inkompatibla, men de är ändå av värde eftersom de båda "förklarar" olika egenskaper hos atomkärnor.

Och nu äntligen till din fråga:

Begreppet "förklarar" i texten ovan får man tolka så att man kan beskriva ett fenomen på en djupare nivå. Låt oss ta solens rörelse. Den dagliga rörelsen från öster till väster "förklaras" av att jorden roterar kring sin axel.

Solen rör sig även lite från väster till öster i förhållande till de avlägsna stjärnorna. Detta "förklaras" av att jorden rör sig ett varv runt solen på ett år. För att få ett A måste vi även kunna beskriva att den årliga rörelsen beskrivs av Newtons gravitationslag.

Den "wobblande" rörelsen du talar om uppkommer eftersom två kroppar rör sig i elliptiska banor kring den gemensamma tyngdpunkten. Om mass-skillnaden mellan kropparna är stor ligger den gemensamma tyngdpunkten nära den tyngre kroppens centrum. Detta betyder att den tyngre kroppen rör sig mycket lite.

Ett annat exempel är solsystemets uppbyggnad. Vi kan observera att planeterna alla rör sig åt samma håll och i ett plan. Detta kan "förklaras" genom modellen att solsystemet bildats genom att ett gasmoln dras samman av gravitationen. Bevarande av rörelsemängdsmomentet (se fråga 12527 ) ger då upphov till en roterande skiva av gas och stoft. Denna bildar sedan planeterna i ett plan och rörelse åt samma håll.

I fråga 16776 beskrivs solsystemets rörelse i vintergatan och universum.
/Peter E

Nyckelord: fysik, förståelse av [17]; vetenskaplig metod [18]; fysik [10]; fysikalisk modell [12]; kursplan [3];

1 http://pimlab.learnify.se/learnifyer/ObjectResources/f9c9e402-4879-4502-8f4c-ee6fc78fb396/Kunskapskrav.pdf

*

Elektricitet-Magnetism [19591]

Fråga:
Varför stöter lika magnetpoler bort varandra?
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Hej jag undrar varför magneterna stöter bort varandra om det är ex : Nordpol mot nordpol
/Tina p, Tuveskolan, Göteborg

Svar:
I fysik kan man inte besvara varför-frågor: naturen är helt enkelt så! I bästa fall kan man beskriva ett fysikaliskt fenomen på olika sätt eller se likheter med andra fenomen. I allmänhet använder man matematik för detta.

Kvantmekanik (se fråga 14754 ) beskriver atomära och subatomära system. Kvantmekanikens förutsägelser vad gäller observerbara storheter utomordentligt exakta, men en djupare tolkning av teorin saknas fortfarande. Einstein kritiserade kvantmekaniken (trots att han var en av upphovsmännen) framför allt för att den är ofullständig. Speciellt att den endast kan förutsäga statistiska storheter: om en atom kan sönderfalla på två sätt kan man bara förutsäga sannolikheten till varje tillstånd - inte vilken väg en individuell atom skall sönderfalla.

Här är den välkände fysikern Richard Feynman när han försöker (och misslyckas) förklara magnetism:

Lika magnetiska poler stöter bort varandra och olika poler attraherar varandra. Ett sätt att uttrycka detta är att magneterna strävar efter minimal energi. Detta är likt (men lite annorlunda) att en boll du håller i handen har en potentiell energi som kan omvandlas till rörelseenergi om du släpper den. Men, som sagt, det är ingen förklaring, bara en alternativ beskrivning av vad som sker.

Se vidare fråga 14849 , 15625 och 13877 .
/Peter E

Nyckelord: fysik, förståelse av [17]; magnetism [52]; kvantmekanik [30];

*

Elektricitet-Magnetism [19282]

Fråga:
Hur fungerar induktion?
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Hej, jag har försökt förstå hur induktion fungerar men jag kan inte förstå hur en ledare kan "skapa" ström genom att förflytta sig igenom ett magnetfält. Är tacksam om jag får en bra förklaring.
/Johanna L

Svar:
Fysik bygger på observationer. I bästa fall kan dessa beskrivas med matematik. "Förstå" fysik kan man inte, men ett förhållandevis begränsat antal lagar beskriver det mesta ganska väl.

Maxwells fyra ekvationer tillsammans med Lorenz-kraften är tillräckligt för att härleda alla effekter i klassisk elektromagnetism, se 13822 , Maxwell's_equations och Lorentz_force .

Induktionslagen beskrivs av Maxwells ekvation nr 2 och säger att den inducerade spänningen är proportionell mot ändringen per tidsenhet hos det omslutna magnetfältet.

Vad gäller din fråga om en ledare som rör sig i ett magnetfält så kan du tänka så här. Ledaren innehåller fria laddningsbärare - elektroner med laddningen e. Elektronerna påverkas när den rör sig med hastigheten v av magnetfältet B med den magnetiska delen av Lorenz-kraften

F = e vxB.

Kraften är alltså riktad vinkelrätt mot B och v och förskjuter laddningarna i kraftens riktning. Det bildas ett överskott på laddningsbärare vilket skapar en spänning. Om kretsen är sluten får man då en ström.

Faradays skivgenerator

visar att man genom att övertolka Faradays induktionslag kan få orimliga resultat. Nedanstående bild är från Electromagnetic_induction#"Counterexamples"_to_Faraday's_law .

Faradays lag gäller för slutna kretsar med tunna ledare, men den kan skapa problem om den tillämpas i andra sammanhang.

Den ledande skivan roterar med vinkelhastigheten w. Radien sveps alltså genom det statiska magnetfältet B. Den magnetiska delen av Lorenz-kraften vxB skapar en ström i radiens riktning till kanten av den ledande plattan (radien är vinkelrät mot både v och B). Därifrån kompletteras kretsen genom kontaktdonet i nederkanten och rotationsaxeln. Denna konstruktion genererar en konstant spänning/ström även om kretsen, och därmed magnetfältet, är oförändrad i tiden.



/Peter E

Nyckelord: fysik, förståelse av [17]; Maxwells ekvationer [3]; induktion [13];

*

Ljud-Ljus-Vågor [17691]

Fråga:
Har ljusets olika färger olika hastighet?
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Har ljusets olika färger olika hastighet?

Enligt fråga [17367] så får jag en liten förklaring till varför ljusets bryts när det träffar ett tätare medium.

Det som jag inte blir klok på är att det i fysikböckerna (delvis förenklat) står att detta beror på att ljusets hastighet ändras, att det sänks när det träffar det tätare mediet. Ju långsammare ljuset går desto större blir brytningen.

Eftersom ljuset färger bryts olika så säger den principen då att de olika färgerna har olika hastigheter genom ett tätare medium. Bör detta då inte betyda att det gäller för alla olika medium? Tar vi det ett steg längre borde det violetta ljuset, som bryts mest, ha den lägsta hastigheten och därför nå jorden allra sist, om vi tittar på en specifik partikel eller vågrörelse som lämnar solen.

Hur ska vi förhålla oss till detta med våra elever som gärna ställer invecklade frågor men som har svårt att förstå en del fakta.
/Petri M, Mariefreds skola, Mariefred

Svar:
Brytningsindex (Refractive_index , brytningsindex ) n eller optisk täthet hos ett medium definieras som ljushastigheten i vakuum dividerat med ljusets hastighet i mediet v: n = c/v.

I ett medium med brytningsindex n>1 har olika våglängder olika hastighet. Hastigheten är c/n där c är ljushastigheten i vakuum. Observera emellertid att hastigheten i vakuum är c för alla våglängder eftersom n=1.

Ja det är korrekt att ju långsammare ljuset går (ju större n) desto mer brytning får man, se fråga 17367 och 3302 .

Eftersom ljushastigheten i vakuum alltid är densamma så uppkommer inte problemet att vi ser olika tider i olika våglängder. Om rymden mellan jorden och solen varit av glas, så hade vi sett rött ljus snabbare är blått.

Den klassiska förklaringen för ljusbrytning (refraktion, Refraktion ) är en rad soldater som marscherar snett in mot en rak gränslinje till en leråker. Soldaternas marschhastighet minskar när de kommer till leråkern. För att bevara den snygga räta linjen med soldater bredvid varandra, så måste de ändra riktning lite mot normalens riktning. Om vi sedan har en rad med kortbenta soldater som har ännu mindre hastighet i leråkern, så behöver dessa avvika ännu mer från utgångsvinkeln. (Vi vill bara inte tänka på vad som skulle hända om vi blandade långbenta och kortbenta soldater i en rad .)

OK med soldater som kan bestämma att de behöver avvika från rakt fram, men hur vet ljuset hur det skall avvika? Helt enkelt genom att vågor i oordning tenderar att släcka ut varandra (interferens). I alla riktningar utom den som specificeras av brytningslagen släcks alltså ljuset ut. Se bilden nedan.

Din sista fråga finns behandlad i fysik, förståelse av .

Huvudpunkterna är:

  • Utgå från observationer - fysik är inte matematik utan en empirisk (erfarenhetsbaserad, Empiri ) vetenskap
  • "Varför?" kan vi aldrig besvara eftersom det implicerar avsikt (och i så fall, vems avsikt). Man kan emellertid besvara "hur?" och ge samband mellan olika fysikaliska fenomen
  • En del av den teoretiska fysiken är helt enkelt svår att förstå, så vi får lita på vad våra vänner teoretikerna säger åtminstone vad gäller väl etablerade fenomen

Man kan heller inte begära att en lärare skall kunna besvara allt. Även jag, med 40 års erfarenhet av fysik, går bet på en del frågor (ofta de som verkar triviala till att börja med). Jag kan emellertid oftast förstå när jag slår upp ett fenomen, men att göra det lättbegripligt för var och en kan vara svårt eller omöjligt. Det är en del i läroprocessen att man med tiden och erfarenheten förhoppningsvis får en allt djupare förståelse för fysik - allt kan inte komma på en gång! Det är lätt att lära sig att Gustav II Adolf dog en novemberdag 1632 på ett fält nära Lützen, men kanske lite längre att förstå vad han hade där att göra!

Se en avancerad framställning av problemet i länk 1.

En kommentar om förståelse av fysik (Jocelyn_Bell ):
(Jocelyn Bell är en av upptäckarna av pulsarer.)

Jocelyn Bell was born in Belfast, Northern Ireland, where her father was an architect who helped design the Armagh Planetarium. She was encouraged to read and drawn to books on astronomy. She lived in Lurgan as a child and attended Lurgan College where she was one of the first girls there who was permitted to study science. Previously, the girls' curriculum had included such subjects as cross-stitching and cooking.

At age eleven, she failed the 11+ exam and her parents sent her to the Mount School, York, a Quaker girls' boarding school. There she was impressed by a physics teacher, Mr. Tillott, who taught her:

You don't have to learn lots and lots ... of facts; you just learn a few key things, and ... then you can apply and build and develop from those ... He was a really good teacher and showed me, actually, how easy physics was.



/Peter E

Nyckelord: ljusbrytning [26]; fysik, förståelse av [17]; ljushastigheten [24]; #ljus [63];

1 https://thesis.library.caltech.edu/6594/3/Yura_ht_1962.pdf

*

Kraft-Rörelse [16263]

Fråga:
Hej hej, jag har en fråga om relativitetsteorin som jag för närvarande skriver ett arbete om i Fysiken.

Jag tror att jag har hittat en paradox när jag började räkna lite grann på tidsdilatationen. För det första;

Om man skulle befinna sig på ett tåg som rörde sig med en hastighet av 0.9999c under fem minuter, så skulle det för en utomstående observatör ha gått ca fem timmar, enligt t0=t/(sqrt(1-(v^2/c^2)) där t0 är observatörens tid, och t är tiden för personen på tåget.

t0=t/(sqrt(1-(v^2/c^2)) för t = 300s => 300/(sqrt(1-.9999^2) = 21 213.7338s ~ 5 timmar

om vi sedan släpper iväg ett tåg med halva hastigheten på samma sträcka, så skulle det ta 600s att färdas samma sträcka. Det leder till en tidsdilatation på

600 / sqrt(1 - (.49995^2)) = 692.797231 Alltså inte mer än 1.5 minuter!

Det betyder att för en utomstående observatör så skulle det långsammare tåget komma fram flera timmar före det snabbare!

Hur kan man förklara detta?

----

När jag tänkte lite på detta kom jag fram till ytterliggare en fråga, nämligen att ett ljusår (eller ljusminut, eller vilken annan avståndsbenämning som helst som bygger på ljushastigheten) ju är ett begrepp som är äldre än relativitetsprincipen. Betyder det att tidsdilatation inte tagits med i beräkningen av sträckan? För om så är fallet leder samma ekvation som tidigare till att en sträcka på 8 ljusår (jorden / sirius) skulle vara byggt på en tidsdilationerad bild av ljuset. Om man med samma tåg som tidigare åkte med en hastighet av 0.9999c så skulle man behöva färdas i endast en vecka för att tiden skall dilatationeras åtta år.

Hur går det ihop?

---

Frågan framför allt, vad har jag missat; jag tror knappast att jag hittat ett otäppbart hål i grunden för den moderna fysiken.

Tack.
/Johan S, Bergska Skolan, Finspång

Svar:
Hej Johan! Roligt att du funderar! Bra också att du inser att det krävs mycket för att kullkasta Einsteins speciella relativitetsteori. Eftersom ingen hittills lyckats (men många har försökt!) sedan 1905, så är det uppenbart att teorin vilar på ganska säker grund!

Låt oss först reda ut var ditt resonemang går fel och sedan lite om hur man skall uppfatta en fysikalisk teori och då speciellt relativitetsteorin.

I ditt första resonemang använder du dig av begreppet samtidighet, se fråga 3061 nedan och Relativity_of_simultaneity . Eftersom tidsdifferenser beror av hastigheten v och läget x (Lorentz-transformationen) så kan man inte utan vidare använda begrepp som "kommer först", "kommer efter", etc.

Din andra fråga har egentligen inget med relativitetsteorin att göra. Ett ljusår är en sträcka som ljuset tillryggalägger på ett år sett utifrån slutpunktens referensram. Ljushastigheten har varit känd med tillräcklig precision ganska länge, så det är inget problem att förvandla km till ljusår. En observatör som rör sig i förhållande till denna referensram kommer visserligen att ha en avvikande uppfattning om avståndet (längdkontraktion), men det förändrar inte det "verkliga" avståndet.

Den speciella relativitetsteorin utgår från två antaganden:

1 Naturlagarna är oberoende av rörelse med konstant hastighet

2 Ljushastigheten i vakuum c är densamma oberoende av observatörens rörelse

Dessa antaganden är rimliga med hänsyn till observationer, men de går inte att bevisa. Detta är en metod man ofta använder i vetenskapen: gör ett antagande och visa vad antagandet innebär vad gäller fenomen man kan observera. Om observationen skiljer sig från vad man väntat har man falsifierat teorin, och man får göra nya antaganden. Man har inte falsifierat relativitetsteorin, utan alla observationer stämmer med vad man väntar med utgångspunk från de två antagandena.

Detta är typiskt för naturvetenskapliga teorier: det går aldrig att bevisa att de är korrekta - endast att de är inkorrekta. De inkorrekta sorteras bort och lagras i vetenskapshistoriens skräpkammare. De som överlever blir, allteftersom nya typer av observationer visar sig stämma, mer och mer etablerade. Einsteins speciella relativitetsteori tillhör de mest etablerade fysikaliska teorierna.

Ibland kan steget mellan att formulera antagandena för en teori och att visa på vad teorin förutsäger vad gäller observationer vara svårgenomträngligt för en experimentalfysiker. Då får vi helt enkelt lita på att teoretikerna kan sin sak och att de formler de får fram är korrekta.

Den speciella relativitetsteorin ställer rimliga krav på matematikkunskaper - relativt enkel algebra räcker. Svårigheten är att vissa av resultaten av teorin står i strid med intuitionen.

Den allmänna relativitetsteorin (se General_relativity ) kräver däremot mycket avancerad matematik som få behärskar. Här får man helt enkelt nöja sig med antagandet (ekvivalens mellan acceleration och gravitation) och att resultatet av alla observationer till fullo stöder teorin.

Är då relativitetsteorierna de slutgiltiga teorierna? Nej, det är de inte, vi saknar bland annat en förening med kvantmekaniken. En ny teori kommer att omfatta relativitetsteorierna men utökas till att även ta hänsyn till kvantmekaniska fenomen.

Det finns en mycket omfattande och bra artikel i engelska Wikipedia: Special_theory_of_relativity . Se även Speciella_relativitetsteorin och fråga 16270 nedan.
/Peter E

Se även fråga 3061 och fråga 16270

Nyckelord: relativitetsteorin, speciella [45]; fysik, förståelse av [17]; relativitetsteorin, allmänna [33];

*

Blandat, Ljud-Ljus-Vågor [15609]

Fråga:
Hur kan jag förklara för mina sjuor vad elektromagnetisk strålning är?
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Hej, hur kan jag förklara för mina sjuor vad elektromagnetisk strålning är? Hur jag än försöker föklara så verkar inte de förstå. Är mycket, mycket tacksam för hjälp !
/Jonas H

Svar:
Hej Jonas! Ja, det är inte lätt! Försök med Maxwells ekvationer , dom säger allt om elektromagnetisk strålning. Skämt åsodo , detta är ett problem. Vi måste acceptera två fakta vad gäller fysik och även annan naturvetenskap:

* Djupare förståelse för många fenomen kräver goda kunskaper i matematik och fysik.

* På en fundamental nivå förstår vi ingenting. Ingen vet t.ex. varför två massor attraherar varandra, varför elektromagnetisk strålning finns eller varför elektronens massa är vad den är.

När det gäller att undervisa i fysik tycker jag att man skall följa nedanstående punkter: alltså börja med naturvetenskapens grundvalar experiment och observationer och inte alltför tidigt teoretisera för mycket. Fysikundervisning utartar alltför ofta i att lösa tillrättalagda problem genom att sätta in värden i en formel. Problemet reduceras då ofta till ett meningslöst gissande vilken formel man skall använda. Det är bättre att koncentrera sig på experiment, och om man skall räkna så skall det vara verklighetsförankrade s.k. kontextrika problem - dvs sådana man ställs inför i verkligheten, se länk 1.

Glöm inte att fysik är en experimentell vetenskap! Albert Einstein (som för de flesta är urtypen av en teoretisk fysiker) har sagt:

"In the matter of physics, the first lessons should contain nothing but what is experimental and interesting to see. A pretty experiment is in itself often more valuable than twenty formulae extracted from our minds; it is particularly important that a young mind that has yet to find its way about in the world of phenomena should be spared from formulae altogether. In his physics they play exactly the same weird and fearful part as the figures of dates in Universal History."

Den franske matematikern Henri Poincaré hävdade att arbetet med fysik var som att driva ett bibliotek:

"Den experimentella fysiken svarar för förvärven, och det är bara den ensam som kan berika biblioteket. Den matematiska fysiken ska ordna katalogen. Biblioteket blir inte rikare om katalogen är lätt att hitta i, men läsaren kan utnyttja dess rikedomar bättre. Och genom att visa bibliotekarien på luckorna i samlingarna, kan resurserna användas klokt, vilket är helt avgörande, då resurserna alltid är bristfälliga."

För elektromagnetisk strålning är en möjlig utgångspunkt att beskriva användningen av och faran med strålning av olika våglängder, se fråga 15570 . Fråga 13590 ger en starkt förenklad model av vad elektromagnetisk strålning är. Vad gäller experiment med elektromagnetisk strålning är det lättast att begränsa sig till de typer vi kan uppfatta med sinnerna, dvs ljus och värmestrålning.

Nu tillbaka till lite allmänt om fysikens väsen:

1 Experimentera, observera
Detta är grunden för all naturvetenskap. Observationer i modern mening gjordes först av dansken Tycho Brahe (se Tycho_Brahe )under slutet av 1500-talet. Han mätte framför allt planeten Mars' bana. Italienaren Galileo Galilei (se Galileo_Galilei ) fortsatte 1609 observationerna av stjärnhimlen med det nyuppfunna teleskopet, men han utförde även många andra experiment framför allt i mekanik.

2 Se släktskap mellan olika fysikaliska fenomen
För många grenar av fysiken, som kan tyckas mycket olika, visar det sig att tolkningen av fenomen ofta har stora likheter. Teoretiska modeller från ett område kan ofta överföras med mindre modifikationer till ett annat. Alla mikroskopiska system (storlek atom och nedåt) styrs i princip av en enda ekvation, schrödingerekvationen .

3 Enkla modeller
För att föreställa sig ett fysikaliskt fenomen använder man sig ofta av enkla modeller. Bohr-atomen, med elektroner som rör sig i banor kring atomkärnan, beskriver en liten del av verkligheten och har därför ett visst värde. Man får emellertid inte övertolka förenklade modeller - modellen är inte verkligheten även om vissa modeller beskriver mätbara värden mycket väl.

4 Begränsa antalet grundläggande lagar
Olika fysikaliska lagar och teorier har olika dignitet eller status. Keplers lagar för planeternas rörelse kan t.ex. härledas från Newtons gravitationslag . Denna senare får därmed en högre status. På samma sätt beskriver Maxwells ekvationer (se ovan) det mesta som har att göra med elektricitet och magnetism, inklusive elektromagnetisk strålning. På så sätt kan vi beskriva världen med ett rimligt antal fundamentala lagar.

Följden Nicolaus Copernicus (idén att jorden kretsade kring solen), Tycho Brahe (noggranna observationer av planeternas rörelser), Galileo Galilei (mekanikförsök och observationer av astronomiska objekt med teleskop), Johannes Kepler (lagar för planetrörelsen) och Isaac Newton (universella gravitationslagen och Newtons rörelselagar) brukar framställas som början till ett modernt arbetssätt i vetenskapen. Detta brukar kallas den vetenskapliga revolutionen (Scientific Revolution, History_of_physics#Scientific_Revolution ).

Om man följer ovanstående punkter och bara går så långt som elevernas begreppsbild och andra färdigheter tillåter uppkommer inte problemet att läraren egentligen känner att han/hon inte förstår fenomenet fullständigt. Läraren får trösta sig med att det gör ingen!

Några nyckelord i frågelådan som är relevanta för naturvetenskaplig metod:
 * vetenskaplig metod
 * fysik
 * fysikalisk modell
 * fysik, förståelse av
 * fysik, nytta med
 * pseudovetenskap
 * parapsykologi
 * astrologi
/Peter E

Nyckelord: elektromagnetisk strålning [21]; fysik, förståelse av [17]; matematik i fysik [6]; #ljus [63];

1 http://groups.physics.umn.edu/physed/Research/CRP/crintro.html

*

Kraft-Rörelse [15378]

Fråga:
Experiment med Arkimedes princip
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Hur skall jag förklara Archimedes princip för mina elever i år 2? De är 7-8 år gamla. De vill veta varför båtar kan flyta medan andra saker sjunker.
/Ann-Charlotte K, Gustav Vasaskolan, Stockholm

Svar:
Hej Ann-Charlotte!

Det finns några exempel och resonemang om detta i tidigare frågor, se Arkimedes princip . Flera av dessa svar är emellertid lite för avancerade för så unga forskare som du har. Man får då gå tillbaka till "basics". Vad är fysik och mer generellt naturvetenskap? Hur arbetar man i naturvetenskap?

Naturvetenskap bygger på experiment och observationer. För att bringa lite ordning i resultaten konstruerar vi hypoteser, modeller, teorier, principer eller lagar (egentligen samma sak men med ökande status/säkerhet). De teoretiska beskrivningarna är ofta matematiska och svåra att förstå - de kräver mycket ofta t.ex. differentialekvationer eller annan avancerad matematik.

Historiskt började naturvetenskap (t.ex. "de gamla grekerna") med observationer av naturen och föreställningar om hur världen var konstruerad som ofta var baserade på filosofiska resonemang: "jag tror det hänger ihop så här eftersom jag tycker det bör vara så". Ett exempel är planetbanor: man antog de var cirkulära utan att det fanns något stöd i observationerna. Man trodde också att jorden var världens medelpunkt, igen helt utan stöd i observationer.

Först på 1600-talet började man (framför allt Gallilei) göra systematiska experiment och observationer och att systematisera resultaten med hjälp av matematik. Mycket av matematiken utvecklades (t.ex. differentialkalkyl) genom att det fanns behov för den för att beskriva fysikaliska fenomen.

Olika fysikaliska lagar och teorier har olika dignitet eller status. Keplers lagar för planeternas rörelse kan t.ex. härledas från Newtons gravitationslag . Denna senare får därmed en högre status. På så sätt kan vi beskriva världen med ett rimligt antal fundamentala lagar.

Se vidare fysik och vetenskaplig metod .

Så, vad gör vi med dina unga forskare? Jag tycker att det bästa är att låta dem göra experiment och observera vad som händer. Om de kan dra några enkla slutsatser så är det bra, annars har de fått erfarenheter som de har nytta av när de är mer avancerade och återkommer till problemet.

Vad händer med en träbit respektive en bit järn? Försök om möjligt hitta föremål som har samma form och storlek. Vissa föremål sjunker i vatten och vissa flyter. Vad är det för skillnad på föremålen som sjunker och de som flyter? Förhoppningsvis kan eleverna få fram att om föremålen har samma storlek så sjunker de tunga medan de lätta flyter. Detta har att göra med begreppet densitet som är massa per volymsenhet. Ett föremål med högre densitet än vatten sjunker och ett föremål med lägre densitet flyter.

Hur kan båtar av järn flyta (se även fråga 12887)? Jo, de flyter eftersom det finns utrymmen i båten som innehåller luft. Luften väger mycket lite, så medeldensiteten kan vara mindre än vattnets. Det gäller alltså att konstruera båten så att vatten inte läcker in.

Tag en syltburk av glas och lägg några mynt i den. Ställ ner burken i vattnet. Om det inte är alltför många mynt (för mycket last) så flyter burken. Tag ur mynten. Nu kommer burken antagligen att tippa och ta in vatten. Den sjunker då trots att den har mindre last. Detta är anledningen till att tankbåtar aldrig går tomma - man fyller tankarna med vatten, s.k. barlast. Utan barlast skulle båten bli så instabil att den kan välta och ta in vatten.

För lite äldre elever kan man göra lite mer avancerade experiment: Kryt fast de olika föremålen i ett snöre och knyt fast andra ändan av snöret i en fjädervåg. Läs av utslaget när föremålet hänger i luften. Sänk ner föremålet i vatten och läs av igen. Föremålet har blivit lättare. Om föremålet flyter ger vågen utslaget noll. Om föremålet sjunker är skillnaden i avläsningarna lika oberoende av material (kom ihåg att vi förutsatte att föremålen har samma volym). Viktminskningen är enligt Arkimedes princip lika med den undanträngda vätskans vikt.

Som ett sista steg kan man beräkna föremålens volym genom att mäta storleken och räkna ut volymen. Detta förutsätter att föremålens form är regelbunden, t.ex. en cylinder eller en låda. Vattnets densitet är 1 g/cm3. Genom att multiplicera volymen i cm3 med vattnets densitet får vi fram hur mycket den undanträngda vattnet väger. Detta skall stämma med ovanstående viktminskning.

Hur kan man förstå Arkimedes princip i termer av krafter? Vattnet utövar ju ett tryck på alla ytor hos den nedsänkta kroppen. Krafter som verkar i horisontalled tar ut varandra av symmetriskäl - en nedsänkt kropp flyttar sig inte i sidled. Trycket på ovansidan är emellertid mindre än trycket på undersidan eftersom trycket beror av avståndet till ytan (ju djupare man dyker desto högre blir trycket). Om vi tänker oss att kroppen är en stående cylinder med basytan A och höjden h och en vätska med densiteten r så blir skillnaden i tryck mellan ovansidan och undersidan

r*h*g

Totala nettokraften uppåt blir eftersom tryckskillnaden verkar på ytan A:

r*h*g*A = r*volymen*g = (massan hos vätskan)*g

Vilket är precis vad Arkimedes princip säger.

Se Archimedes för mer om Arkimedes och hans uppfinningar och fråga 12555 för ett annat lättobserverat fenomen.
/Peter E

Se även fråga 12887 och fråga 12555

Nyckelord: Arkimedes princip [32]; vetenskaplig metod [18]; fysik, förståelse av [17];

*

Elektricitet-Magnetism [14011]

Fråga:
Hej! Jag undrar varför det induceras en spänning i en spole när magnetfältet i spolen förändras. En ledare som rör sig så att den skär magnetfält får också en inducerad spänning och det har jag lättare att förstå men i spolen så är det ju inga fält som korsar ledaren? Jag vet också att det förklaras med att flödet förändras med tiden och att man kan säga att en rak ledare som rör sig också får ett flöde att förändras (arean som ledaren passerar på en tid). Varför uppstår ingen spänning om ett magnetfält förändras jämter en rak ledare, med jämter menar jag där ledaren själv skulle skapa ett magnetfält när en ström går i ledaren eller måste ledaren bilda en sluten slinga? Puh, det blev många frågor till slut, hoppas ni förstår den. Marcus
/marcus e, alléskolan, hallsberg

Svar:
Hej Marcus! Fysiken kan inte i djup mening förstås. Vi kan bara observera och beskriva. Formellt är svaret då på din fråga: om magnetfältet i en spole ändras så induceras en spänning. Detta beskrivs elegant av Maxwells ekvation nummer 2, se Maxwells ekvationer .

Att man har en kraftverkan på avstånd är inget märkligt: alla kraftverkningar verkar på avstånd genom utbyte av förmedlingspartiklar. Den elektromagnetiska kraften (observera att det är en kraftverkan som är ganska komplex och yttrar sig i både kraftverkan mellan laddningar och magnetism) kan beskrivas genom ett utbyte av virtuella fotoner.

Fältlinjer, som ofta används speciellt för att beskriva magnetism, är en bild av verkligheten. Jag tror att en del av ditt problem är att du övertolkar bilden.

Tyvärr är detta ett ganska otillfredsställande svar, men det är det bästa vi kan åstadkomma. Se även vetenskaplig metod .
/Peter E

Nyckelord: fysik, förståelse av [17];

*

Elektricitet-Magnetism [13111]

Fråga:
Hej. Vi håller på med värmelära på fysiken och igår gjorde vi en labb jag inte förstår. Jag undrar om ni kan förklara varför det blir som det blir. Så här var labben: om man hänger en vikt på en kromnickeltråd och sedan hänger upp dem i ett par stålstänger och sedan kopplar dem till en spänningskälla såminskar avståndet mellan marken. Avståndet mellan marken och vikterna minskar ju större spänningsgrad man ställer in. När man sedan stänger av spänningskällan åker vikten upp till samma avstånd som det gjorde från början. Kan ni inte svara utförligtvarför det blir som det blir?
/Elisabet Å, Skarpängsskolan, Täby

Svar:
Elisabet! Du måste först fundera på vad du vet. Fysik är som detektivarbete: samla ihop ledtrådarna och förhör de misstänkta (gör experiment).

Du säger själv att labben var värmelära. Antagligen har den då något med värme att göra. Vad händer om du leder en ström genom ett motstånd? Vad händer med en metall om man värmer upp den? Kan du bevisa hypotesen att tråden blir varm?
/Peter E

Nyckelord: fysik, förståelse av [17];

*

Blandat [12459]

Fråga:
Jag har läst ett flertal populärvetenskapliga böcker om relativitetsteorin nu, men allting förklaras och förblir likt fenomen. Jag får ingen riktig förståelse för _varför_ saker och ting uppträder som de gör, bara _att_ de gör det. Mest förbryllande (dock inte ensamt) är den här "tvillingparadoxen". Varför måste ngn åldras snabbare än den andra? Hur ska man tänka? Förmodligen är jag i helt fel ände och tänker i helt fel banor. Jag kan inte föreställa mig att personen i fråga har åldrats på annat vis än genom kemiska processer i kroppen och liknande, men varför skulle dessa utlösas av en rörelse??

Allting är väldigt förvirrat. Tacksam för svar!
/Jimmy K, Göteborg

Svar:
Fråga aldrig Varför?, när det gäller fysik! Fråga Hur?. "Tvillingparadoxen" är helt verklig - tiden går helt enkelt med olika hastigheter. Varför skulle klockor påverkas men inte livsprocesser? Nedanstående shockwave-animering ger en detaljerad, om inte helt lättförståelig, förklaring till tvillingparadoxen. Animeringen är gjord av David M. Harrison, Dept. of Physics, Univ. of Toronto, se länk 1.

Se även länk 2 och Twin_paradox .
/Peter E

Nyckelord: tvillingparadoxen [5]; relativitetsteorin, speciella [45]; fysik, förståelse av [17];

1 http://www.upscale.utoronto.ca/PVB/Harrison/Flash/
2 http://www.pbs.org/wgbh/nova/einstein/hotsciencetwin/twin1.html

*

Kraft-Rörelse [12126]

Fråga:
Jag läser till förskollärare och vill förstå det här med gravitationen. Jag har frågat många No-kunniga om detta men ingen vet hur det egentligen förhåller sig. Det verkar som att alla bara godtar att det är dragningskraften som gör att vi inte flyger av jorden men jag vill veta mer! Vad är dragningskraften? Varför dras vi ner mot jorden? Har det med det magnetiska fältet att göra? Är vi i så fall magnetiska och hur kan man visa det för ett barn? Har det med centrifugalkraften att göra? Borde vi inte åka ifrån jorden då istället? Har det med elektricitet att göra? Jag har hört att flugorna inte har sugfötter utan att det är statisk elektricitet som gör att de kan sitta på en ruta eller vägg utan att ramla ner. Finns det något enkelt experiment man kan göra med barn för att förstå detta konstiga? Behöver svaret snarast eftersom jag inte finner informationen jag söker någonstans. Jag håller på med ett arbete men har kört fast. Vill dock inte bara hoppa över denna svårighet utan har istället blivit ännu mer nyfiken på krafterna i universum.
/Anna I, högskolan i Borås, Varberg

Svar:
Vårt svar kanske kommer att göra dig besviken. Vi som fysiker vet inte heller vad jordens dragningskraft "egentligen är". Vi har olika modeller och beskrivningar av denna kraft allt från Newtons verkan på avstånd och Einsteins teori om det krökta rummet.

Men låt oss klargöra vissa saker:

Det har inget samband med magnetism som du frågar om. Den enda likheten är att bägge krafterna verkar mellan föremål som befinner sig på avstånd från varandra. Inte heller har det med elektricitet att göra.

Tyngdkraften verkar mellan alla kroppar och på stora avstånd. Men den märks bara när det är stora kroppar, som solen och jorden som drar. Den är alltid sådan att kropparna attraherar varandra.

Det har inget med centrifugalkraften att göra – denna kraft finns på jorden men är mycket svag.

Nu till experiment. Först vill vi säga at vi tycker det är väldigt bra at du gör experiment med barnen på förskolan – ni förskollärare är en viktig målgrupp för vår verksamhet.

Eftersom tyngdkraften gör att föremål faller kan ni väl släppa olika föremål och se hur de faller. Barnen – och kanske även du – blir säkert överraskade när de finner att en sten och en träbit faller lika fort.

Hör gärna av dig med fler frågor – men huvudbudskapet är att vi i fysiken kan enbart beskriva vad som sker – inte i någon mer fundamental mening förklara varför något sker.
/Gunnar O

Nyckelord: fysik, förståelse av [17];

*

Elektricitet-Magnetism [977]

Fråga:
Jag har två frågor.

1. Eleverna frågar ibland varför ljusstrålen bryts när den går från luft till glas, till exempel. Jag säger att ljusstrålen väljer den snabbaste vägen, men då frågar de förstås varför den inte går rakt fram istället och då säger jag att det beror på hur molekylerna är ordnade i glas. Jag vet dock inte om det är riktigt sant. Finns det någon bättre bild att ge 14-åringarna?

2. Finns det något bra sätt att förklara vad induktion egentligen beror på?
/Kerstin H, Skarpängsskolan, Täby

Svar:
1. Ett sätt att beskriva det på är som Du säger att säga att ljuset väljer den väg som går snabbast men då måste man också tala om att ljuset går långsammare inne i glaset.

Man kan jämföra med att springa orientering. Ska man springa till en skärm en bit in i skogen är det fördelaktigt att springa en längre sträcka på det öppna fältet där man kan springa fort.

Man kan naturligtvis använda en vågbeskrivning men det är nog för abstrakt för 14-åringar. Det viktiga är att man talar om att brytningen sker därför att ljusets utbredningshastighet är lägre inne i glaset. Det tror jag de flesta accepterar.

2. Induktion gör att spänning uppkommer i en ledare som förs genom ett magnetfält. Det viktigaste är nog att visa och beskriva fenomenet. Om man använder ordet "förklara" så kommer nog många elever att ha förväntningar som inte uppfylls. Det enda man bör säga är att elektronerna inne i ledaren påverkas av en kraft när de rör sig genom magnetfältet.

Råd till lärare: Beskriv och illustrera mer och "förklara" mindre!
/GO

Nyckelord: induktion [13]; fysik, förståelse av [17];

*

Ämnesområde
Sök efter
Grundskolan eller gymnasiet?
Nyckelord: (Enda villkor)
Definition: (Enda villkor)
 
 

Om du inte hittar svaret i databasen eller i

Sök i svenska Wikipedia:

- fråga gärna här.

 

 

Frågelådan innehåller 7624 frågor med svar.
Senaste ändringen i databasen gjordes 2022-05-21 17:33:39.

 

** Frågelådan är stängd för nya frågor tills vidare **


sök | söktips | Veckans fråga | alla 'Veckans fråga' | ämnen | dokumentation | ställ en fråga
till diskussionsfora

 

Creative Commons License

Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons:
Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar
.