Välkommen till Resurscentrums frågelåda!

 

Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen: Anpassad Google-sökning
(tips för sökningen).
Använd diskussionsforum om du vill diskutera något.
Senaste frågorna. Veckans fråga.

7 frågor/svar hittade

Universum-Solen-Planeterna [20130]

Fråga:
Varför blev planeterna runda?
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Varför blev planeterna runda ? Varför inte ovala, fyrkantiga eller som dom trodde förr, platta?
/Sofie J, Landskrona

Svar:
Därför att definitionen av en planet kräver att den skall vara nära klotformig, se fråga 14788 .

Detta är naturligtvis bara en formellt skäl, det fysikaliska ges i fråga 888 .

Jag vet inte om man förr funderat på planeternas form, jag tror Ptolemaios ansåg att de var perfekta sfärer. Kepler försökte emellertid bygga upp planeternas banor i solsystemet med hjälp av Platonska kroppar Platonic_solid#History , se nedanstående figur. Det gick inget vidare, men hans tre lagar fungerade mycket bättre.



/Peter E

Nyckelord: planet [12]; solsystemet [7]; planeters form [3];

*

Universum-Solen-Planeterna [19812]

Fråga:
Var går solsystemets yttre gräns?
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Hej! På Wikipedia står ungefär att solens gravitation "dominerar" och gör att solsystemet såtillvida kan anses vara så stort. Det är ungefär hälften av avståndet till vår närmsta stjärna, Alfa Centauri. Betyder det att Alfa Centauris "solsystem" tar vid där vårt slutar? Men vad gäller då i andra riktningar än mot Alfa C.?
/Thomas Å, Knivsta

Svar:
Ja, det är problemet om man definierar gränsen som att solens gravitation "dominererar": gränsen beror på vad som finns utanför. En massiv stjärna som kommer nära skulle till och med kunna störa huvudplaneterna.

En alternativ definition av solsystemets gräns är där solvinden upphör, se Heliosphere .

En anledning till att svaret måste bli ganska vagt är att vi fortfarande vet ganska lite om solsystemets yttre delar. Bilden nedan visar vad vi vet, se Solar_system . Figurtext:

The orbits of the bodies in the Solar System to scale (clockwise from top left)
These four panels show the location of trans-Neptunian object 90377 Sedna, which lies in the farthest reaches of the Solar System. Each panel, moving clockwise from the upper left, successively zooms out to place Sedna in context. The first panel shows the orbits of the inner planets and Jupiter; and the asteroid belt. In the second panel, Sedna is shown well outside the orbits of Neptune and the Kuiper belt objects. Sedna's full orbit is illustrated in the third panel along with the object's location in 2004, nearing its closest approach to the Sun. The final panel zooms out much farther, showing that even this large elliptical orbit falls inside what was previously thought to be the inner edge of the spherical Oort cloud: a distribution of cold, icy bodies lying at the limits of the Sun's gravitational pull. Sedna's presence suggests that the previously speculated inner disk on the ecliptic does exist.



/Peter E

Nyckelord: solsystemet [7];

*

Universum-Solen-Planeterna [19751]

Fråga:
vad händer om solen kommer närmre jordklotet?
/sara B, osby

Svar:
Eftersom solen är mycket större än jorden är det bättre att säga att jorden kommer närmare solen.

Låt oss först fråga oss om det är sannolikt att jordens medelavstånd till solen ändras. Detta behandlas i fråga 17160 och slutsatsen är att planeterna banor är mycket stabila speciellt vad gäller medelavstånden till solen. Om större förskjutningar sker så tar det mycket lång tid (miljarder år).

Om jorden kommer närmare solen kommer temperaturen att stiga. Om temperaturen ökar tillräckligt kommer vattnet att förångas, vilket genom växthuseffekten ger en ytterligare temperaturökning. Effekten förstärks om karbonat-silikatcykeln, se fråga 17321 , stoppas. Då kommer CO2-halten att öka. Man får vad som kallas skenande växthuseffekt(se Runaway_greenhouse_effect ). Planeten Venus har råkat ut för detta med en yttemperatur på 500oC och 90 atmosfärers tryck av CO2. Om detta skulle ske med jorden skulle den bli obeboelig. Nu fordras det en ganska stor temperaturökning för att karbonat-silikatcykeln skall stoppas, så det är inget vi behöver oroa oss för.
/Peter E

Nyckelord: solsystemet [7]; växthuseffekten [30]; koldioxidcykeln [6];

*

Universum-Solen-Planeterna [19599]

Fråga:
Vad är Oorts kometmoln?
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Hej. Jag undrar vad Oorts kometmoln är för något. Jag tar gärna emot mycket fakta om det.
/Klara R, Älvsåkersskolan, Kungsbacka

Svar:
Solsystemet består av solen, 8 planeter, satelliter och ett stort antal asteroider. Utanför Neptunus bana finns även Kuiper-bältet och Oorts kometmoln. Vi skall här endast behandla de två senare, vilka ofta blandas ihop. (Se Solsystemet och bilden nedan.)

Kuiperbältet är ett bälte av en stor mängd små himlakroppar i banor runt solen, som är beläget bortom Neptunus bana och 20 astronomiska enheter utåt. Det har uppskattats att det finns åtminstone 70 000 så kallade transneptuner (TNO) med en diameter större än 100 kilometer i detta bälte, men mestadels består det av mindre asteroider.

Dvärgplaneten Pluto ingår i Kuiperbältet. Insikten att Pluto inte är det största objektet i bältet var ett viktigt skäl till att denna himlakropp omklassificerades från planet till dvärgplanet. (Kuiperbältet )

Oorts kometmoln eller Öpik-Oorts kometmoln är ett vidsträckt moln som omger solsystemet. Det består av rester från solsystemets bildande. Oorts kometmoln antas finnas ungefär mellan några tusen och minst 50 000 astronomiska enheter (AE) från solen (minst 0,8 ljusår). Många observerade kometer tros vara delar av Oorts kometmoln som störts i sin bana och fallit in mot det inre av solsystemet, vilket förklarar hur det fortfarande kan finnas kometer trots att de förångas snabbt när de börjat gå i en snävare bana kring solen. (Oorts_kometmoln )

Observera att Kuiperbältet ligger nära solsystemets huvudplan medan Oorts kometmoln befinner sig mycket längre från solen och antagligen har sfärisk symmetri. Oorts kometmoln har inte observerats direkt utan är en förklaring till en långvarig ström av långperiodiska kometer i solsystemets inre delar. Objekten i molnet är alltså kometkärnor huvudsakligen bestående av fruset vatten, se komet fråga 15333 .

Se nedanstående länkar för mer om Kuiperbältet och Oorts kometmoln.



/Peter E

Nyckelord: solsystemet [7];

1 https://solarsystem.nasa.gov/planets/profile.cfm?Object=KBOs&Display=OverviewLong
2 http://www.nasa.gov/mission_pages/newhorizons/main/

*

Universum-Solen-Planeterna [17160]

Fråga:
Hur kan planeterna hålla sig kvar i stabila banor runt solen i många miljarder år?
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Hur kan planeterna hålla sig kvar i stabila banor runt solen i många miljarder år? Vet man någonting om detta egentligen? Är t ex Jordens medelavstånd till solen alltid detsamma, eller har det alltid varit detsamma.

Jag vet t ex att Månens medelavstånd till Jorden långsamt ökar och att Månen till slut kommer att lämna sin bana runt Jorden och att detta beror på energiförluster som orsakas av tidvatteneffekterna på Jorden.

Jag tänker mig att när gravitationskrafterna håller kvar en planet i en bana runt solen så måste det ju vara ett instabilt system där minsta rubbning kommer att få planeten att antingen falla in mot solen eller falla ifrån den, först långsamt sedan allt snabbare. Det borde ju vara ungefär som att försöka ställa en rak pinne så att den balanserar rakt upp och förblir stående, kanske inte för alltid men åtminstone för en mycket lång tid, där den minsta lilla rubbning i balansen gör den instabil och pinnen faller till marken.

Ett annat liknande exempel är elektronernas banor runt en atomkärna som ju måste vara mycket stabil. I detta fall känner jag till en förklaring till att elektronbanan förblir stabil, nämligen att när elektronen, som ju har en massa, rör sig runt atomkärnan så är detta en accelererad rörelse och när en massa accelereras så sänds en vågrörelse ut pga den sk partikeldualismen och elektronen bildar en sk stående våg i sin bana runt atomkärnan och att det är denna stående våg som gör elektronbanan stabil.

Finns det något liknande fenomen när det gäller en planetbana runt solen? Kan det vara ett slags samspel mellan planeterna där de påverkar varandras banor med gravitationskrafterna som skapar en stabilitet i de olika planeternas banor runt solen?

Har jag lyckats beskriva mina frågor tillräckligt bra för att det skall framgå tillräckligt tydligt vad jag egentligen frågar efter? Är mitt resonemang, eller mina föreställningar, felaktiga på något sätt?
/lars e

Svar:
Den grundläggande anledningen till planetsystemets stabilitet är att planetbanorna är utspridda och ganska cirkulära. Det är alltså viktigt att stora planeter inte kommer för nära varandra. Det är även viktigt att förhållandet mellan omloppstider inte är hela tal - då kan man få stora effekter pga s.k. resonanser.

Månens rörelse bort från jorden beror som du säger på tidvattnet, se fråga 8359 .

Från geologiska data kan vi säga att jordens bana varit mycket stabil i miljarder år - det har t.ex. funnits vatten och enkelt liv i c:a 3.5 miljarder år (solsystemet är c:a 4.5 miljarder år gammalt). Jordens medelavstånd till solen har alltså varit mycket stabilt. Däremot varierar excentriciteten (hur avlång banan är) pga störningar från jätteplaneterna Jupiter och Saturnus. Denna ändring i excentricitet är antagligen den dominerande orsaken till att vi får istider med ganska jämna mellanrum, se fråga 830 .

Även om man mätt upp planeternas banor och massor ganska exakt, så är det inte ett trivialt problem att beräkna hur stabilt systemet är, eftersom det faktiskt på längre sikt är ett kaotiskt system (se kaos ). Systemet är alltså i princip oförutsägbart eftersom en liten variation i ingångsvärdena kan medföra stora skillnader i sluttillståndet.

Som solsystemet ser ut i dag så är det emellertid ganska stabilt. Antingen har det bildats på det sättet eller så har de planeter som från början "ställde till problem" kastats ut ur solsystemet eller kastats in i solen. Om ett större objekt (jordstorlek) skulle komma in i det inre solsystemet skulle situationen kunna bli besvärlig eftersom de inre planeternas banor skulle störas. Detta är emellertid mycket osannolikt på kort sikt (miljoner år) - de enda objekt som kommer in i det inre solsystemet utifrån är kometer. Dessa har så liten massa att allt utom en direkt kollision är ofarligt.

Bilden nedan (från Wikimedia Commons, länk 1) visar resultatet av räkningar på solsystemet. Man har gått 10 miljarder år tillbaka (helt teoretiskt naturligtvis eftersom solsystemet existerat i mindre än 5 miljarder år) och 15 miljarder år framåt i tiden. För varje planet plottas excentriciteten hos banan - egentligen maximum under varje 10 miljon år. Eftersom systemet är kaotiskt är det inte direkta förutsägelser som plottas - det är vad som sannolikt skulle kunna hända. För lite annorlunda startvärden skulle detaljerna i plottarna (var topparna ligger) kunna vara annorlunda.

Som synes händer inget med de stora planeterna, men de minsta huvudplaneterna uppvisar ett mycket intressant beteende. Merkurius' bana får en excentricitet som skulle göra kollisioner mellan Merkurius och Venus möjliga. Mars påverkas ganska mycket, medan Venus och jorden inte påverkas särskilt mycket. Intressant är emellertid att Venus och jorden tycks ändra excentricitet i takt med varandra!

Dina funderingar om elektroner i atomer är inte korrekta. För det första är det inte bra att föreställa sig att elektronerna rör sig i banor runt kärnan som planeter runt solen. Det är bättre att föreställa sig att att elektronens position styrs av ett "sannolikhetsmoln", se fråga 13733 . För det andra så är de lägsta tillstånden stabila - det finns enligt kvantmekanikens lagar inget lägre tillstånd att hamna i och energins bevarande vill vi inte ge upp!

Se även fråga 108 , fråga 16606 och länkarna nedan.



/Peter E

Nyckelord: solsystemet [7]; kaos [3];

1 http://www.scholarpedia.org/article/Stability_of_the_solar_system
2 http://www.pnas.org/content/98/22/12342.full

*

Blandat, Universum-Solen-Planeterna [12627]

Fråga:
Vilka färger har Venus? Varför har Venus inga ringar? Varför har Venus inga månar? Kommer Saturnus finnas kvar efter jorden? Har Saturnus någon tvillingplanet? Kommer Saturnus att få fler månar? Varför har Jupiter så fina färger? Varför har Jupiter inga ringar? Varför är gasen giftig? Varför är det dimma på jorden? Varför finns jorden? Finns det någon tvilling till Mars? Hur långt tid tar det att åka till Jupiter? Varför är jorden rund? Varför har jorden en måne? Hur stora är vulkanerna på Venus? När upptäckte man Saturnus och vem gjorde det? Hur ser ut Plutos måne Charon ut? Färg och form? Hur ser Pluto ut? Vilken färg?
/ M, Slättängskolan, Sparsör

Svar:
Till läraren: Vi har fått in en hel serie frågor från en skola, jag har samlat alla i en fråga. Vi har begränsade resurser, så vi kan inte besvara frågor som inte uppfyller kriterierna, se nedanstående länk. I stället för att låta eleverna bara ställa första bästa fråga de kommer på, vore det pedagogiskt bättre att först fundera på hur man tar reda på svaret själv. När man sedan kört fast och inte förstår något är det dags att fråga. Annars blir frågandet bara en meningslös övning i att fylla i ett webbformulär.

Till eleverna: Många av era frågor är helt enkelt omöjliga att svara på. Naturvetenskapen svarar t.ex. aldrig på frågan Varför? Den svarar på Hur? Genom att observera världen omkring sig kan naturvetenskapskvinnan (jodå, det finns många duktiga sådana ) se mönster och regler som hon sedan kan formulera med matematik.

Observera också att det ligger i det naturvetenskapliga arbetssättet att aldrig säga: Så här är det. Naturvetenskapen utvecklas genom ett arbetssätt att ifrågasätta tidigare "sanningar". De stora sprången i naturvetenskapen har uppkommit när någon ifrågasatt tidigare kunskap, och tänkt på ett helt nytt sätt.

Betyder det att man kan ifrågasätta allt och att alla teorier har lika värde? Är astrologi lika mycket värt som vetenskapen astonomi? Nej, astronomi bygger på mätningar och observationer och utgör en logisk beskrivning av vår omgivning. Astrologi är tro och hokus-pokus som inte har något stöd i iakttagelser. Den mest värdefulla teorin är den som förklarar så mycket som möjligt med så få godtyckliga antaganden som möjligt.

Av frågorna att döma håller ni på med solsystemet. Det finns massor med information om detta på webben, men det mesta är på engelska. Planetary Fact Sheets är en guldgruva för siffror om solsystemet (storlekar, avstånd, omloppstider etc.). När det gäller bilder är sajten Planetary Photojournal ovärderlig. The Nine Planets är mycket bra och Vårt solsystem är delvis en översättning av denna. Det finns en bra men inte helt lätt artikel om solsystemet i Nationalencyklopedin .

Några kommentarer till frågorna: Ni frågar en del om färger på planeter. Man skall vara lite försiktig med tolkningen av vissa vackra färgbilder. Ofta är färgerna förstärkta genom bildbehandling (skruva upp färgkontrollen på TVn till max). Ibland är färgerna helt falska och betyder något helt annat är vad man skulle se om man tittade direkt med ögat. Jupiter har ringar men dom är mycket tunnare än Saturnus' ringar. Antalet månar kring en planet ökar framför allt därför att man upptäcker månar som man missat tidigare. På mycket lång tid kan månar försvinna (kollidera med planeten eller kastas ut i solsystemet) eller komma till (fångas in från omgivningen). Varför planeter är runda förklaras i nedanstående svar (fråga 888).

Bilden nedan från rymdsonden Galileo (Galileo - Journey to Jupiter ) visar en del av ytan av Jupiters måne Europa. Det blå är vattenis och det bruna antagligen något mineral som kommit upp genom sprickorna i isen. Man tror att det finns en ocean av saltvatten under isen, och man har t.o.m. spekulerat att det skulle kunna finnas primitivt liv i oceanen. Färgerna har förstärkts med bildbehandling.

Lycka till med era fortsatta studier av astronomi och andra naturvetenskaper!



/Peter E

Se även fråga 888

Nyckelord: solsystemet [7]; astrologi [5]; vetenskaplig metod [18]; frågelådan [12];

1 http://fragelada.fysik.org/documentation.asp

*

Universum-Solen-Planeterna [108]

Fråga:
En enkel fråga: är det möjligt att EXAKT beräkna planetbanorna i solsystemet om man tar hänsyn till att alla planeter påverkar varandra? Hur avancerat är det?
/

Svar:
Det är ingen enkel fråga Du ställer.

Alltsedan Newton gav uttrycket för gravitationskraften har man enkelt kunnat räkna ut banorna för planeterna om de är ensamma. När man tar hänsyn till de olika planeternas påverkan på varandra så blir det omöjligt att räkna "på vanligt sätt" med analytiska uttryck utan man måste använda numeriska metoder som förutsätter datorer. Även allmänna förutsägelser av typ: Är planetsystemet stabilt? är svåra att göra och är föremål för aktiv forskning både inom matematiken och fysiken.

Det finns även forskningsprojekt som går ut på att beräkna planeternas rörelse under lång tid. Man använder då specialdesignade datorer med avancerade numeriska program. I dessa beräkningar har man följt alla nio planeterna i nästan 100 miljoner år. Det tog 1 sekund för datorn att beräkna 30 års utveckling. Totalt krävdes det 40 dagars beräkning för de 100 miljoner åren. Under denna tid sker inget dramatiskt med jordens bana. Däremot finns många irregulariteter i planetbanorna.

Nyckelord: solsystemet [7];

*

Ämnesområde
Sök efter
Grundskolan eller gymnasiet?
Nyckelord: (Enda villkor)
Definition: (Enda villkor)
 
 

Om du inte hittar svaret i databasen eller i

Sök i svenska Wikipedia:

- fråga gärna här.

 

 

Frågelådan innehåller 7168 frågor med svar.
Senaste ändringen i databasen gjordes 2017-07-06 14:08:20.


sök | söktips | Veckans fråga | alla 'Veckans fråga' | ämnen | dokumentation | ställ en fråga
till diskussionsfora

 

Creative Commons License

Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons:
Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar
.