Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen: Anpassad Google-sökning 13 frågor/svar hittade Universum-Solen-Planeterna [20493] Ursprunglig fråga: Svar: En relativistisk jet är en extremt kraftfull jetstråle av plasma som alstras av antagna massiva objekt i centrum av vissa aktiva galaxer, i synnerhet radiogalaxer och kvasarer. Strålens längd kan uppgå till tusentals eller till och med hundratusentals ljusår. Det antas att samspel mellan magnetfält i ackretionsskivan kollimerar utflödet längs det centrala objektets rotationsaxel, så att en jet av materia avges i en hastighet nära ljusets, från båda sidorna av ackretionsskivan. En ackretionsskiva är en roterande skiva av diffust material kring ett kompakt objekt, t.ex. supermassivt svart hål, mindre svart hål, neutronstjärna eller protostjärna. Genom kollisioner bromsas materialet i skivan upp och faller ner mot det kompakta objektet. Detta ger upphov till strålning av infrarött, synligt ljus, röntgen eller gammastrålning. Se Ackretionsskiva , Accretion_disk . En polär jetstråle är ett astrofysikaliskt fenomen likt relativistisk jet men mer generellt. Vad som kan iakttas är materieströmmar som avges längs rotationsaxeln på kompakta objekt. Dessa förorsakas vanligen av dynamiska samspel med magnetfält inom en så kallad ackretionsskiva. När materia kastas ut med farter som närmar sig ljushastigheten, talar man om relativistisk jet. De största och längsta polära jetstrålarna är de som man ser från aktiva galaxer som kvasarer. Bipolära utflöden eller jetstrålar kan även förekomma vid protostjärnor (unga stjärnor under bildande). Det är normalt att kompakta objekt utvecklar "jets", se Astrophysical_jet och polär_jetstråle . Jets är relativt långlivade och förekommer tillsammans med flera olika typer av kompakta objekt. Det är alltså osannolikt att jetstrålarna hos typ II supernovor uppkommer vid själva explosionen. Den förhärskande åsikten är att jetstrålarna skapas genom en växelverkan mellan magnetfält och en ackretionsskiva, med en tillfredsställande teori saknas. Se vidare Type_II_supernova , fråga 18940 , 9964 och 14333 . Bilden visar en relativistisk jet från ett supermassivt hål i en avlägsen galax. Nyckelord: supernova [13]; Universum-Solen-Planeterna [19187] Svar: Alla stjärnor har mer eller mindre starka magnetfält -- solens yttrar sig bland annat i solfläckarna. När en stjärna kollapsar till en neutronstjärna (vid ett supernovautbrott) "fryses" fältlinjerna och följer med kontraktionen och skapar ett mycket starkt magnetfält hos neutronstjärnan. Det finns även alternativa scenarier speciellt för neutronstjärnor med starkt magnetfält, se länk 2. Man spekulerar att en typ av mycket ljusa supernovor drivs av magnetfältet och mycket snabb rotation. Ja, det finns relativistiska effekter (speciella och allmänna) men jag vet inte om de kan observeras direkt. En effekt är att man om man kom tillräckligt nära skulle se en del av neutronstjärnans baksida p.g.a. ljusets böjning i det starka gravitationsfältet. Se även Neutron_star . Bilden nedan från Crab_nebula av supernovaresten Krabbnebulosan är sammansatt med falska färger av bilder från rymdteleskopen Chandra (röntgenstrålning), Hubble (synligt ljus), and Spitzer (infrarött ljus). Mitt i nebulosan kan man i blått/vitt (röntgenstrålning) se en ring och en s.k. jet (nedåt åt vänster) som är karakteristiska för snabbt roterande objekt. Nyckelord: supernova [13]; neutronstjärna [11]; nebulosa [13]; 1 http://www.nature.com/nature/journal/v502/n7471/full/502310a.html Universum-Solen-Planeterna [18965] Svar: Nej, protonerna sönderfaller inte, de är stabila. Vad som händer är att protoner accelereras av supernovaresten (Fermi_acceleration ). När protoner med mycket hög energi kolliderar med gasmoln bildas p-mesoner. En del av dessa är p0-mesoner som sönderfaller på ett mycket karakteristiskt sätt (se Pion#Neutral_pion_decays ) i två g i motsatta riktningar med energin 67.5 MeV. Det är dessa g man har observerat i det rapporterade projektet. Se även Supernova_remnant#Origin_of_cosmic_rays och Fermi_Gamma-ray_Space_Telescope#Large_Area_Telescope_(LAT) Nyckelord: supernova [13]; Universum-Solen-Planeterna [18940] Ursprunglig fråga: En supernova varar inte särskilt länge enligt de källor jag har hittat. 100 sekunder talas det om som en topp av ljusstyrkan. Därefter avtar den under en väldigt lång tidsperiod. Betelgeuse kan ju i astronomiska termer "snart" blir en supernova. Skulle vi uppfatta den även på dagen? Hur skarpt skulle ljuset kännas vid explosionen och sen efter? Går det att jämföra explosionen som den skapar med t.ex. månens ljusstyrka efter explosionen eller blir det svagare ljus än så? På vilket sätt arbetar astronomerna med att säkra observationerna av t.ex. Betelgeuse så att vi inte missar explosionen? Mvh
Petri Svar: Kollapsen sker på sekunder (se Type_II_supernova ), men som synes av ljuskurvorna nedan (från Supernova ) tar det c:a 10 dagar innan supernovan når sin maximala absoluta ljusstyrka av -17 till -19 magnituder (beroende på typ). Efter kollapsen kommer antagligen en neutronstjärna med en radie av 20 km att bildas. Betelgeuse kommer alltså att explodera inom 1 miljon år, så det är inget astronomerna bevakar. Man kommer säkert upptäcka det snabbt om ljusstyrkan ökade. Maximala apparenta ljusstyrkan är -12, vilket är ungefär som månens, -12.7. Solens apparenta ljusstyrka är som jämförelse -26.7 (Apparent_magnitude ). Strålningen från supernovan är alltså ofarlig, men det kommer att vara en spektakulär syn även mitt på dagen! Se vidare Betelgeuse#Approaching_supernova för lite mer spekulationer om utbrottet och Type_II_supernova för allmänt om typ II supernovor. Nyckelord: supernova [13]; Universum-Solen-Planeterna [18564] Svar: Wikipedia säger: En stjärnbild är en folklig benämningssystem av mönster av lysande stjärnor på stjärnhimlen. En stjärnbild är alltså inget fysiskt sammanhängande objekt utan bara en plan fantasibild av några stjärnor inom ett begränsat område sett från Jorden, vilka vanligen ligger på helt skilda avstånd från oss. I modern astronomi delas stjärnhimlen in i totalt 88 olika områden uppkallade efter varsin stjärnbild. En stjärnbild är alltså ett definierat område, så det finns ingen anledning att ändra detta även om en stjärna skulle försvinna. Likheten mellan stjärnornas mönster och objektet är ju dessutom mycket begränsad. Nedan en bild av stjärnbilden Orion. Nyckelord: stjärnhimlen [12]; supernova [13]; Universum-Solen-Planeterna [17335] Svar: Nyckelord: supernova [13]; Elektricitet-Magnetism [17318] Svar: I Plasma_(physics)#Common_plasmas
finns en lång lista på olika plasmor, naturliga och konstgjorda. Nedanstående bild på ett naturligt plasma, resterna av Tycho Brahes supernova, kommer från Wikimedia Commons (NASA). Nyckelord: lysrör [10]; supernova [13]; Materiens innersta-Atomer-Kärnor, Universum-Solen-Planeterna [14333] Svar: De 19 neutrinerna från supernovan 1987A kom dels nästan samtidigt och dels från rätt riktning, se nedanstående länkar. Bilden nedan visar SN 1987A några år efter utbrottet, se Type_II_supernova och SN_1987A Se även fråga 125 Nyckelord: supernova [13]; neutrino [19]; SN 1987A [4]; 1 http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/astro/sn87a.html#c2 Universum-Solen-Planeterna [9964] Ursprunglig fråga: Svar: Först delade man in supernovorna i två klasser: I och II. Klass I saknar
väte i spektret medan typ II har väte. Nu vet vi att denna indelning inte
är fysikaliskt motiverad. Den viktiga indelningen är nu: Ia: Total kärnsprängning av en vit dvärgstjärna, det blir ingenting kvar.
Detta inträffar i täta dubbelstjärnesystem. De har blivit av intresse
för kosmologin, eftersom de alltid frigör lika mycket energi. De fungerar
som kosmiska standardljus. Se vidare bilden nedan och länk 1. II, Ib och Ic: Gravitationskollaps av en stjärnas järnkärna. Resulterar i en
neutronstjärna och ett utkastat ytterhölje. De olika typerna skiljer i spektrum. Minimimassan är 8-10 solmassor och uppåt, se Supernova#Core_collapse för detaljer. En ny typ har tillkommit på senare år: hypernova. Man tror att det
rör sig om en supertung stjärna, vars inre delar kollapsar till ett svart
hål. De är ganska sällsynta, men frigör mycket energi. Novor är betydligt midre våldsamma explosioner, se nova . Se vidare Nationalencyklopedin (supernova ), Supernova , Supernova och nedanstående länkar.
Nyckelord: supernova [13]; 1 http://hubblesite.org/newscenter/archive/releases/star/supernova/2004/34/ Universum-Solen-Planeterna [7258] Ursprunglig fråga: Svar: Några av de data som ligger bakom införandet av den mörka energin visas i bilden längst ner i svaret. Man kan se att avvikelsen (punkterna för höga värden på rödförskjutningen Z ligger över den heldragna linjen) är ganska måttlig och dessa data är egentligen inte helt övertygande. Det finns nu emellertid ganska övertygande ytterligare stöd för en accelererande expansion, tillräckligt för den normalt konservativa nobelkommittén att ge 2011 års nobelpris i fysik för upptäckten, se List_of_Nobel_laureates_in_Physics och Accelerating_expansion_of_the_cosmos . Universum tycks nu bestå av: 70 % mörk energi (OBS! detta är inte materia) 26 % exotisk mörk materia (vi vet inte vad det är) 3.5 % osynlig vanlig materia 0.5 % synlig vanlig materia Det är alltså dessa ynka 0.5 % som astronomerna kan studera. Det finns delade meningar om vad den mörka energin är för något. Somliga
vill tolka den som Einsteins kosmologiska konstant. Andra menar att detta
skulle leda till orimliga konsekvenser, och har infört en variant, som
kallas Quintescence. Dessa frågor behandlas i ett par artiklar i
Scientific American januari, 2001. Det medges att de inte är särkskilt
lättlästa för den oinvigde, men det här är inga lätta saker. Men spännande! Den sammansättning av universum som ges ovan är vad som gäller nu. I en tidigare
epok dominerade strålningen, som spelar liten roll idag. Den mörka energin
deltar idag inte alls i universums expansion. Det är viktigt,
hade den gjort det, hade galaxhopar, galaxer och stjärnor inte kunnat bildats.
I modellen med "Einsteins kosmologiska konstant" är den mörka energin
verkligen konstant. Den spelade alltså en obetydlig roll i det unga
universum. Vad som då blir svårförklarligt, är att vi lever i en epok just
när den mörka energin börjar dominera över materien. Detta blir lättförklarligt
i "quintescens" modellen. Där deltar den mörka energin i universums expansion
ända tills den epok då universum upphör att vara strålningsdominerat. Bland nyare upptäckter är att det storskaliga rummet i universum är plant,
alltså inte krökt. Vidare nämns i artiklarna en modell som på engelska
kallas "inflatory universe model". Det kan närmast översättas med
"uppblåsningsmodellen av universum". Det innebär att universum i ett
mycket tidigt stadium undergick en enorm expansion.
Det förklarar mycket som inte går att förklara med den klassiska
Big Bang modellen. Se vidare Dark_Energy , mörk-energi , mörk-materia och (vad gäller universum accelererande expansion) Länk 1. Under länk 2 (Ask an astronomer) finns ett stort antal länkar och frågor/svar om kosmologi. Se även fråga 5937 Nyckelord: kosmologi [33]; mörk materia [17]; big bang [37]; mörk energi [6]; supernova [13]; universums expansion [16]; 1 http://www.eso.org/~bleibund/papers/EPN/epn.html Universum-Solen-Planeterna [2717] Svar:
En var en så kallad "gamma ray burst" och registrerades av
satelliter den 14 december 1997. Det var en kraftig puls av
högenergetisk elektromagnetisk strålning (gammastrålning). Senare
lyckades man identifiera källan med optiska teleskop och bestämma
avståndet. Det visade sig vara ofantligt, 12000 miljoner ljusår,
nästan vid randen av det synliga universum. Energimängden som frigjordes
vid den smällen, var kanske 100 gånger mer än en "vanlig" supernova.
Här kan du läsa mer: Gamma-Ray Burst Makes Quite a Bang .
En annan "hypernova" inträffade i en galax som ligger betydligt
närmre 140 miljoner ljusår. Den var speciellt stark i radioområdet.
Totala energin beräknas till 10 gånger en vanlig supernova.
Här
kan du läsa mer: When stars go hyper .
Man har också påträffat ett antal supernovarester (gasmoln), där
rorelseenergin är 10 - 100 gånger av vad som utvecklas i en
"normal" supernova.
Det råder ingen enighhet om vad som ligger bakom dessa fenomen,
men kanske har de alla samband med så kallade "Gamma Ray Bursts": New Insights from Observations of Mysterious Gamma-Ray Burst .
Det är intensiva utbrott av gammastrålning, som varar några sekunder
eller minuter.
På senare år har man
fått klart för sig, att de flesta kommer från avlägsna delar av
universum. De har en energiutveckling som är jämförbar med hypernovors.
Det har föreslagits att det kan röra sig om två neutronstjärnor
som smälter samman och bildar ett svart hål. Detta är ett hett
forskningsområde och vi kan räkna med spännande resultat de närmsta
åren. Nyckelord: gamma ray burst [2]; supernova [13]; Partiklar [125] Svar: Bilden nedan från länk 1 visar energi (vertikalt) mot ankomsttid (horisontellt) för ett antal neutriner från supenovan från 1987. Man kan med lite god vilja ana en tendens att neutriner med hög energi (dvs hög hastighet) kommer före neutriner med lägre energi. 1995, 2002 och 2015 års Nobelpris i fysik belönade experiment i detta område av fysiken, se The Nobel Prize in Physics - Laureates . Där finner Du utmärkta sammanfattningar av de fysikaliska grunderna.
Nyckelord: supernova [13]; neutrino [19]; SN 1987A [4]; Universum-Solen-Planeterna [3379] Svar: Se även fråga 242 Nyckelord: supernova [13]; Frågelådan innehåller 7624 frågor med svar. ** Frågelådan är stängd för nya frågor tills vidare **
|
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons:
Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar.