Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen: Anpassad Google-sökning 4 frågor/svar hittade Kraft-Rörelse [15970] Ursprunglig fråga: Svar: Det var ett svar som frågan är formulerad. Men du menade antagligen vilken g-kraft en skidåkare kan utsättas för när hon svänger. Accelerationen a i en cirkelbana med radien r är a = F/m = v2/r där v är hastigheten. Låt oss anta hastigheten för en störtloppsåkare är 100 km/tim och krökningsradien r 50 m. Hastigheten 100 km/tim är 100000/3600 = 28 m/s, så vi får a = 282/50 = 15.68 m/s2 = (15.68/9.81) g = 1.60 g. Denna g-kraft är alltså riktad utåt, bort från krökningscentrum. Till denna komponent får man sedan addera tyngskraftkomponenten 1g riktad nedåt. Resultanten av dessa två blir då med hjälp av Pythagoras sats: sqrt(1*1+1.6*1.6)g = 1.90g Under korta perioder kan man nog tänka sig t.o.m. tvärare svängar än detta, så man kan förstå varför en störtloppsåkare är så trött efter bara ett par minuters åkning. Nyckelord: bobåkning/störtlopp [4]; *idrottsfysik [42]; g-krafter [18]; Kraft-Rörelse [14168] Svar: Starten är mycket viktig i bob-åkning, så man vill ha åkare
med bra benmuskler. Jamaica har rätt bra bobåkare inte för att
det finns mycket snö utan för att de har bra sprinters. När åkarna hoppat upp i boben är det (förutom skicklighet att styra) friktion mot isen och luftmotstånd
som bestämmer hastigheten. Friktionen mot marken ökar proportionellt med massan, så för den effekten har vikten ingen betydelse. Luftmotståndet är emellertid i princip oberoende av åkarnas storlek - de ligger ju gömda inne i boben - medan större vikt ger högre hastighet. Så det är en fördel att ha relativt tunga åkare. Det går emellertid inte att använda vilka klumpedunser som helst, dels eftersom dom måste kunna komma ner i boben snabbt och eftersom reglerna begränsar både bobens tomvikt och dess maxvikt, se nedanstående länk. Se även fråga 869 Nyckelord: bobåkning/störtlopp [4]; *idrottsfysik [42]; 1 http://www.olympic.org/uk/sports/programme/disciplines_uk.asp?DiscCode=BS Kraft-Rörelse [13756] Är det inte så att det optimala är att, behålla sin fart genom att ha så lite luftmotstånd och friktion som möjligt. Det är väl ingen nackdel om du "hoppar" flyger ibland, särskilt om du inte ökat luftmotståndet och förhoppningsvis kortat av sträckan.
Kan du hjälpa mig reda ut begreppen flyga, glida osv. Svar: Se även fråga 869 Nyckelord: friktion [53]; bobåkning/störtlopp [4]; *idrottsfysik [42]; Kraft-Rörelse [869] Ursprunglig fråga: Svar: Det mest väsentliga (förutom skicklighet att åka skidor) är luftmotståndet (friktion). Det är i princip luftmotståndet som bestämmer hastigheten. Vad händer då med en skidåkare som lägger på hullet? Jo han eller hon blir lite större och lite tyngre. Men eftersom volymen av en ideal klotformig skidåkare går som r3 medan ytan går som r2, så ökar massan (volymen) snabbare än ytan med faktorn r. Kraften som drar skidåkaren nedåt är ju proportionell mot massan, medan kraften som bromsar (luftmotståndet) är proportionell mot ytan. Vi får allstå en större kraft för den tyngre skidåkaren, medan luftmotståndet inte ökar lika mycket. Så om allt annat är lika så har en tyngre åkare en fördel. Vad gäller glidfriktion mellan snön och skidorna är den propotionell mot normalkraften som är proportionell mot massan. För denna har alltså skidåkarens vikt ingen betydelse eftersom både friktionen och den dragande kraften är proportionell mot massan. Se även fråga 20012 . Nyckelord: friktion [53]; bobåkning/störtlopp [4]; *idrottsfysik [42]; luftmotstånd [11]; Frågelådan innehåller 7624 frågor med svar. ** Frågelådan är stängd för nya frågor tills vidare **
|
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons:
Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar.