Svar:
Jorden snurrar därför att den bildades tillsammans med solen och de övriga planeterna ur ett gasmoln som snurrade. Den har alltså snurrat sedan den skapades. Den fortsätter att snurra på grund av sin tröghet. Det finns en effekt som gör att jordens rotation avtar, nämligen tidvatteneffekter som orsakas av månen. Så småningom kommer månen att gå runt jorden på ett dygn. Dygnet blir naturligtvis mycket längre då. Det dröjer flera miljarder år innan det här händer så kanske hinner solen dö innan dess.
1999-06-27

Svar:
Hej Jenny :-) Mycket bra fråga! Låt oss se hur man tror jorden bildats:

För ungefär 5 miljarder år sedan bildades solen genom att ett gasmoln av väte och helium (och lite andra ämnen framför allt syre och kol, se Abundances_of_the_elements_(data_page)Sun_and_solar_system) drog sig samman. Gravitationsenergin värmde upp centrum av molnet, och till sist var temperaturen så hög att kärnreaktioner var möjliga. Solen hade bildats.

Lite av molnet blev kvar, och eftersom det ganska säkert roterade, så bildades en skiva med överblivet material som kretsade kring solen. Det är denna skiva som har bildat planeterna.

Närmast solen, där det var varmast, samlades tyngre grundämnen (t.ex. kisel, järn) till större klumpar som senare blev planeter. Länge ut från solen kunde även lätta ämnen (t.ex. väte, helium, kol, syre) bilda större klumpar som också blev planeter.

Eftersom det fanns mycket väte och en hel del syre har det säkert snabbt bildats vatten eftersom syre och väte är mycket reaktiva. Detta vatten har sedan transporterats till jorden av kometer eller småplaneter som kolliderat med jorden.

Man kan i solsystemet som det ser ut i dag tydligt se en skillnad i sammansättningen av de inre planeterna (Merkurius, Venus, jorden, Mars) och de yttre (Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus). De inre planerna består mest av tunga grundämnen, medan de yttre innehåller mest väte och helium.

I början av jordens historia bombarderades den med meteoriter, av vilka några var stora som småplaneter. Jorden var då mycket varm, och det mesta vattnet förångades och förlorades ut i rymden. Lite senare har jorden träffats av kometer från yttre delarna av solsystemet. Dessa kometer innehöll en hel del vatten, som kondenserade och bildade oceanerna.

Källa bland annat: Life in the Universe, Addison Wesley/Benjamin Cummings 2003 - ISBN 0-8053-8577-0

Se länk 1 för resutat av isotopmätningar av kometmaterial som inte stämmer bra med att vattnet på jorden kommer från kometer.

På senare tid har man upptäckt att vissa småplaneter mellan Mars och Jupiter även innehåller vatten. Det kan vara så att en del av jordens vatten kommer från dessa småplaneter.

Se även en bra sammanfattning i Origin_of_water_on_Earth.
/Peter E 2003-10-20

Svar:
Anna-Märta! Egentligen vet man inte det - genom direkta mätningar. Vad man helst vill ha är en sten som innehåller en radioaktiv isotop. Genom att mäta hur mycket det finns kvar av isotopen och hur mycket det finns av dotterprodukten (som är ett annat grundämne), kan man med kännedom av isotopens halveringstid räkna ut när stenen bildades, se radioaktiv datering. Nu finns det inga bergarter bevarade från jordens skapelse, så man får använda lite mer indirekta metoder.

Men man vet ganska väl hur solsystemet bildades, se solsystemets bildande, så man kan dra den slutsatsen. De äldsta bergarterna av jordiskt urspung är knappt 4 miljarder år gamla, men man har hittat meteoriter som är 4.6 miljarder år gamla. På månen har man hittat bergarter som är 4.4-4.5 miljarder år gamla.

Eftersom man är ganska säker på att solsystemet bildades under en ganska kort tidsrymd, kan vi ta meteoriternas ålder som en datering av jorden. Man kan även mäta isotopförhållanden i bly, se nedanstående bild från länk 1. Vi kan inte gå in i detalj på hur mätningarna går till (bra information finns under nedanstående länkar), men som vi ser får man fram ett värde, 4.55 Ga (giga-annum = miljarder år), som är konsistent med dateringarna av månbergarter och meteoriter.

För detaljer om hur åldersbestämningen går till se bra artiklar i Wikipedia (Radiometrisk_datering). Se även den utmärkta artikeln The Age of the Earth och länk 1 (båda på engelska). Länk 2 från Naturhistoriska riksmuséet behandlar radioaktiv datering generellt.

/Peter E 2006-01-27

Svar:
Lisa! Big Bang teorin handlar om universums uppkomst, se big bang. Stjärnor uppkom 0.5-1 miljard år (se länk 1 nedan) efter big bang. Från början fanns bara väte och helium. Tyngre grundämnen, som krävs för att planetsystem skall bildas, producerades av den första generationens stjärnor.

Planeterna som kretsar runt solen har uppkommit ur samma gasmoln som solen bildades ur. Eftersom molnet roterade bildades en skiva med material runt solen, se fråga [13042] och nedanstående bild från Wikimedia Commons. Materialet i molnet samlades i klumpar som på grund av tyngdkraften slog sig samman till planeter. Närmast solen var det varmt, så endast tyngre ämnen kondenserade och väte och helium blåstes bort. Därför bildades planeterna Merkurius, Venus, jorden och Mars, som består av ämnen som är tyngre än helium. Längre ut i planetsystemet fanns det kvar väte och helium, och detta bildade jätteplaneterna Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Hela processen tog c:a 10 miljoner år (Solar_system_formation
) varför man kan säga att alla objekt i solsystemet är 4.6 miljarder år gamla.

Det finns ett antal egenskaper hos solsystemet som stöder hypotesen:

• Planeternas omloppsbanor ligger i samma plan
  
• Planeterna rör sig i sina omloppsbanor i samma riktning (moturs sett frÃ¥n polstjärnan [norr]).
  
• De äldsta meteoriterna är ungefär lika gamla som jorden.
  
• De flestas planeternas rotationsriktning kring sin egen axel är Ã¥t samma hÃ¥ll.
  
• Vinkeln mellan ekliptikan (jordbanans plan) och rotationsaxeln är hos de flesta planeter ungefär 90 grader.
  
• De jordlika planeterna och jätteplaneterna har inom sig en liknande sammansättning. Skillnaderna mellan dessa grupper förklaras av att temperaturen är högre nära solen (ämnen har svÃ¥rare att kondenseras), och att solvinden förde bort de lättaste ämnena H och He.
  

Man har de senaste åren upptäckt ett stort antal planeter kring andra stjärnor än solen; så kallade exoplaneter. De flesta av dessa är stora gasplaneter som befinner sig mycket nära sin stjärna, se fråga [14905]. För att förklara dessa så kallade hot jupiters måste man ta till en variant av ovanstående modell där jätteplaneter som bildas långt från stjärnan på något sätt "vandrar" in till en bana nämare stjärnan.

Se vidare Formation_and_evolution_of_the_Solar_System.

/Peter E 2010-10-25

Svar:
Hej Mary! Det är inget fel på dina frågor, det var bara lite mycket domedag på en gång! :-)

Alla grundämnen tyngre än helium har bildats i stjärnor och kastats ut i de gas/stoft moln som bildade jorden, se fråga [13117].

Eftersom solen redan var ganska varm när jorden bildades för 4.6 miljarder år sedan så kondenserade mest tunga ämnen i det inre solsystemet. Vattnet, som det fanns mycket av, blåstes antagligen till en del längre ut i solsystemet. Eftersom jorden bombarderades av stoft och små planeter (bilden nedan) blev jorden så varm att den smälte, se Hadean. Stora delar av metallerna sjönk ner och bildade en järn/nickel kärna.

De första bergarterna bildades för 3.8-4 miljarder år sedan. Atmosfären var säkert från början mycket tät av huvudsakligen koldioxid. Platt-tektoniten (kontinentaldriften) kan ha börjat så tidigt som för 4 miljarder år sedan. Då minskade mängden koldioxid i atmosfären genom att den fälldes ut som karbonat på havsbotten, och transporterades till jordens inre, se fråga [17321].

Antagligen har en del av oceanernas vatten kommit till av infallande kometer och småplaneter från de yttre kallare delarna av solsystemet.

Syret i atmosfären har bildats av fotosyntetiserande bakterier som fanns redan för 3.5 miljarder år sedan, se fråga [1550].

Se vidare fråga [17441], länk 1 och History_of_the_Earth.

/Peter E 2014-01-30

Svar:
Thomas! Jag kan inte hitta något om detta på SRs sajt, men en googling gav länk 1, som säkert handlar om samma nyhet: "Study Finds Solar System's Water Is Older Than the Sun". Urspungsartikeln i Science finns under länk 2. Den är inte helt lätt att förstå, men lite kan man säga.

Det man använder för "åldersbestämning" (såvitt jag begriper gäller det endast relativ ålder, inte absolut) är halten av deuterium i vattnet. Om man har ett isblock i vakuum kommer vatten att sublimera. Vattenmolekyler som innehåller deuterium är mindre rörliga, så med tiden kommer isblocket att innehålla mer deuterium än vad det gjorde från början. Det gäller för övrigt alla kemiska omvandlingar att lätta molekyler är mer rörliga och favoriseras.

Det finns relativt mycket vatten i världsrymden eftersom vatten är mycket stabilt. Väte är det mest förekommande grundämnet och syre är det tredje mest förekommande. Vattnet har säkert inte bildats på planeterna (jorden skulle t.ex. knappast ha kunnat dra till sig tillräckligt med väte). Vattnet har antagligen bildats i interstellära gas/stoftmoln tillsammans med andra molekyler. Det är alltså helt rimligt att anta att vattnet bildades innan gas/stoftmolnet komprimerades och bildade solsystemet.
/Peter E 2014-09-27