Svar:
Mycket trevlig fråga. Det är enklast att svara med en analogi. Hur kan myror som lever på en yta avgöra om den är platt eller krökt? Ett sätt är att mäta vinkelsumman i trianglar. Är denna summa större än 180 grader så är ytan krökt likt en sfär.

Försök: Ta fram en jordglob. Kan du hitta en triangel med vinkelsumman 270 grader på den?

Ett annat sätt är att "parallelltransportera" pilar. Tag en penna och för den runt en sluten kurva på en plan yta utan att vrida den.. Pennan pekar åt samma håll när den gått runt ett varv. Gör nu samma sak på jordgloben. Pennan ändrar nu riktning beroende på att ytan är krökt!

1999-07-04

Svar:
En händelse, t ex en krock mellan två bollar, är lokaliserad i både tid och rum. För att ange tidpunkten behövs ett tal medan det behövs tre tal för att ange läget. I relativitetsteorin slår man ihop tid och rum till den fyrdimensionella rum-tiden.
1997-03-20

Svar:
Jag vet inte om det finns någon i Sverige som på allvar forskar med dessa saker. En artikel som på ett vetenskapligt sätt diskuterar detta är &34;The physics of time travel&34; av Jonathan Z Simon i Physics World december 1994.
2000-03-23

Svar:
För att kunna förstå vad ett svart hål är så måste man kunna något om den allmänna relativitetsteorin. Denna teori behandlar gravitationen. Enligt Newton så
påverkar t ex solen jorden med en kraft som gör att dess bana kröks. I Einsteins teori däremot så blir själva rummet krökt på grund av gravitationen och
jorden rör sig "lokalt rakt fram" på denna krökta yta. Tänk på en myra som kryper, På en plan yta kryper den hela tiden rakt fram. Kryper den nära skaftet
på ett äpple så kan den krypa i en cirkel trots att den hela tiden är dum nog att tro att den kryper rakt fram.

Alltså: Stora massor gör att rummet kröks.

Ett svart hål är ett ställe där rummets krökning är oändligt stort. Detta kan bara ske i en punkt. Man kan enklast säga att i denna punkt existerar inte tid och
rum längre. I mitten av ett svart hål finns en singularitet, dvs en punkt i rum-tiden där dess krökningsradie är oändligt stor. Allt som kommer i närheten av
denna punkt måste röra sig in i och "uppslukas" av punkten. Det svarta hålet omger sig av en tänkt, sfärisk yta, "händelsehorisonten" som är sådan att allt som
kommer innanför denna yta måste försvinna in i hålet.

Man kan jämföra det svarta hålet med en mycket effektiv dammsugare som suger i sig allt som kommer i närheten.

Ett svart hål uppstår då en tillräckligt stor stjärna kollapsar under sin egen tyngd. Det finns också teorier om ursprungliga svarta hål som skulle ha skapats
redan vid Big-Bang. Det är mycket osäkert om det finns sådana.

Se även Black Holes - Portals into the Unknown.

Läs: I den trevliga boken "Tid utan ände" av Coveney och Highfield finns en beskrivning av svarta hål.
1999-07-04

Svar:
De slår sig ihop och bildar ett nytt större svart hål om de kommer tillräckligt nära varandra. Annars flyger de förbi varandra med avböjda banor.
1997-03-20

Svar:
Vita hål är en teoretisk modell av ett tidsspeglat svart hål. I många fall t ex för enkel kaströrelse så kan den tidsomkastade rörelsen också ske. (Filma en boll som flyger med låg hastighet. Du kan köra filmen både fram och baklänges utan att få ett skeende som strider mot fysikens lagar.) Det finns inga bevis för att det skulle finnas vita hål. Ett vitt hål skulle enligt vissa teorier uppkomma samtidigt som ett svart hål. Den materia som sugs in i det svarta hålet skulle kastas ut någon annanstans i universum, eller i ett annat universum. Det senare är mycket hypotetiskt då vi inte vet om det finns flera universa!

Termen svart hål kommer av att inget ljus kan lämna området innanför händelshorisonten. Hålet är verkligen svart, men utanför hålet kan gaserna som sugs in mot hålet lysa kraftigt! Det heter vitt hål eftersom det är motsatsen till svart hål.

Läs: Du kan läsa om allmän relativitetsteori i den tidigare nämnda boken "Tid utan ände" av Coveney & Highfield eller i "Kvarken och Universum" av Bengtsson, Gustafson och Gustafson.

1997-03-20

Svar:
En direkt information om det synliga universums storlek får vi genom de observationer som gjorts av de mest avlägsna galaxerna. Radien på denna del av universum är minst 10 miljarder ljusår. De bästa observationerna har man gjort från Hubbleteleskopet som finns på en satellit.

Man kan göra beräkningar av universums storlek. Då kommer man fram till två svar: 1 Universum är oändligt stort eller 2 universum är ändligt stort. I fall två är rummet krökt analogt med en sfär så att universum ändå inte "tar slut".

Vilket svar som är det riktiga beror på medelvärdet av massdensiteten i universum. Är tätheten hög så är universum ändligt annars oändligt.

Ingen vet svaret men mycket tyder nog på att det är oändligt.

1999-07-04

Svar:
Låt oss anta att universum inte expanderar och att stjärnorna ligger jämnt fördelade och att de alltid lyst.

Betrakta då de stjärnor som ligger i ett sfäriskt skal med en viss tjocklek och radie R där jorden ligger i centrum. Antalet stjärnor i detta skal är proportionellt
mot R·R medan deras ljusstyrka är omvänt proportionell mot R·R. Den totala ljusstyrkan från alla stjärnorna i detta skal beror alltså inte på skalets radie.
Eftersom det finns oändligt många skal skulle ljusstyrkan alltså vara oändligt stor. Någon av förutsättningarna är alltså fel! Detta kallas för Olbers paradox.

Slå upp: Olbers paradox i en uppslagsbok eller bok i astronomi.

/GO 1999-07-04

Svar:
En pulsar roterar snabbt. Den har ett starkt magnetfält som till sitt utseende liknar jordens. Detta magnetfält gör att pulsaren skickar ut radiofrekventa signaler företrädesvis från sina magnetiska poler. Man kan likna pulsaren vid en roterande fyrlampa vars ljusknippe träffar oss en gång par varv.
1997-03-20

Svar:
Stjärnor lyser i olika färger därför att de är olika varma. De som är röda är "kallast" medan de som är blåa är betydligt varmare. Normalt tycker vi ju rött är
varmare än blått vilket alltså inte stämmer på stjärnor. Som fysiker tycker jag att man ska byta färger på duschkranarna!

Studera: Gå ut en kväll och titta på de två starka stjärnorna som ligger på var sin sida om Orions bälte. Man ser tydligt att den ena är röd (Betelgeuse) och den andra blå (Rigel)!

Stjärnor lyser olika starkt beroende på dels hur stora de är och dels hur varma de är. Hur starka de verkar för oss beror dessutom på avståndet till dem.

Stjärnor blinkar på grund av luftoron (variabla vindar, olika temperaturer) i atmosfären. Planeter tycks vara mycket mer stabila. Detta beror på att planeter, till skillnad från stjärnor, uppvisar en liten men dock skiva. Stjärnor, däremot, är praktiskt taget punktformiga och påverkas mer av atmosfären.

Undersök Jämför skenet från en "vanlig" stjärna och en planet. Vilken blinkar mest?

Se även länk 1.

Läs: Grimvall: "Varför är himlen blå".
/GO/lpe 1999-07-04