Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen:
Fråga:
Om man skulle hitta syre i fri form på någon annan planet
tyder det då på att det finns liv där ?
/Anna N, Bergaskolan, Eslöv 1998-10-09
Om man skulle hitta syre i fri form på någon annan planet
tyder det då på att det finns liv där ?
/Anna N, Bergaskolan, Eslöv 1998-10-09
Svar:
Syre i atmosfären är nog ett ganska säkert tecken på liv. Syre är ett
mycket reaktivt ämne, som helst vill ingå i förening med andra ämnen.
För att syrehalten ska behållas, måste det hela tiden nyproduceras. Här
på jorden görs det av de gröna växterna, som av koldioxid och vatten
producerar kolhydrater och syre. Energin kommer från solljuset.
Detta kallas fotosyntes.
De blågröna algerna (cyanobakterier) anses vara de tidigaste syreproducenterna, och de fanns redan för 3500 miljoner år sedan.
Antagligen var det en sorts giftkrig. Syre är oerhört giftigt
för de organismer som inte är utrustade för att hantera det.
Vi har ett mycket imponerande system som oupphörligt kollar och
reparerar arvsmassan i varje cell. Annars skulle vi nog inte leva
många timmar. De organismer som lärde sig hantera syret fick en oerhörd fördel. Att förbränna socker med syre (som vi gör) ger
ungefär 20 gånger mera energi än att jäsa det till alkohol. Det
gör oss rörliga (muskler) och är en absolut förutsättning för hjärnan -
kroppens, relativt sett, mest energiförbrukande organ.
Nu kom det inte så mycket syre till atmosfären för 3500 miljoner år sedan. Det
skulle dröja ytterligare 1000 miljoner år, se nedanstående diagram. Det första syret förbrukades
antagligen för att oxidera järn i havsvattnet, som fälldes ut som rost på havsbottnen. En del av våra järnmalmer har uppkommit på detta vis. Dagens havsvatten är fattigt på järn, bara ett tiotusendels
gram per kubikmeter. Järn behövs för de flesta former av liv.
Det är den låga järnhalten, som begränsar tillväxten i havet. Ska
man göda havet, ska man göra det med järn!
Syre i atmosfären är nog ett ganska säkert tecken på liv. Syre är ett
mycket reaktivt ämne, som helst vill ingå i förening med andra ämnen.
För att syrehalten ska behållas, måste det hela tiden nyproduceras. Här
på jorden görs det av de gröna växterna, som av koldioxid och vatten
producerar kolhydrater och syre. Energin kommer från solljuset.
Detta kallas fotosyntes.
De blågröna algerna (cyanobakterier) anses vara de tidigaste syreproducenterna, och de fanns redan för 3500 miljoner år sedan.
Antagligen var det en sorts giftkrig. Syre är oerhört giftigt
för de organismer som inte är utrustade för att hantera det.
Vi har ett mycket imponerande system som oupphörligt kollar och
reparerar arvsmassan i varje cell. Annars skulle vi nog inte leva
många timmar. De organismer som lärde sig hantera syret fick en oerhörd fördel. Att förbränna socker med syre (som vi gör) ger
ungefär 20 gånger mera energi än att jäsa det till alkohol. Det
gör oss rörliga (muskler) och är en absolut förutsättning för hjärnan -
kroppens, relativt sett, mest energiförbrukande organ.
Nu kom det inte så mycket syre till atmosfären för 3500 miljoner år sedan. Det
skulle dröja ytterligare 1000 miljoner år, se nedanstående diagram. Det första syret förbrukades
antagligen för att oxidera järn i havsvattnet, som fälldes ut som rost på havsbottnen. En del av våra järnmalmer har uppkommit på detta vis. Dagens havsvatten är fattigt på järn, bara ett tiotusendels
gram per kubikmeter. Järn behövs för de flesta former av liv.
Det är den låga järnhalten, som begränsar tillväxten i havet. Ska
man göda havet, ska man göra det med järn!
I National Geographic Magazine, mars 1998, finns en bra artikel som
handlar om dessa saker. Du hittar den säkert på biblioteket. Där finns
nog en del svåra ord, men du kan säkert få hjälp av en lärare. Bra att veta är följande:
Livsträdets (se länk 1) tre grenar:
Eukaryoter Cellen har kärna (som vi).
Bakterier saknar kärna. Arkeoner saknar också kärna, men är inte bakterier. Kallades förr
arkebakterier.
** Frågelådan är stängd för nya frågor tills vidare **
Länkar till externa sidor kan inte garanteras bibehålla informationen som fanns vid tillfället när frågan besvarades.
Länkar till externa sidor kan inte garanteras bibehålla informationen som fanns vid tillfället när frågan besvarades.
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons: Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar