Svar:
Solförmörkelse inträffar då månen passerar mellan jorden och solen, och dessa ligger i en rät linje. Solen är cirka 400 gånger större än månen men ligger 400 gånger längre bort vilket gör att de två himlakropparna är nästan identiskt stora sett från jorden (se figuren nedan och Solförmörkelse). Solförmörkelser uppstår alltså vid nymåne när månens mörka sida är vänd mot jorden. Eftersom månens bana lutar lite mot ekliptikan (solens synliga bana) så får man inte solförmörkelse vid varje nymåne utan bara vid de tillfällen som månen är tillräckligt nära ekliptikan.

Det är nog över gymnasienivå att beräkna solförmörkelser.
NASA har en utmärkt sajt om förmörkelser: Eclipse home page. Där finns data om alla sol-
och månförmörkelser fram till år 2020.
Redan de gamla babylonerna kände till Saros-cylen: Eclipses and the Saros, som innebär att förmörkelser återkommer med en periodicitet
av 18 år och 11 dagar. Många olika Saros-cykler är igång samtidigt.

/KS/lpe 2000-03-29

Svar:
Låt oss först se hur solen är uppbyggd.

I solens centrum är temperaturen c:a 15 miljoner K. Det är här solen producerar sin energi genom kärnreaktioner, se fråga [12547]. Energin transporteras sedan med strålning (inre delarna) och konvektion. (yttre delarna). Transporten med strålning är emellertid en mycket långsam process eftersom fotonerna hela tiden kolliderar med joner och försvinner i en slumpmässig riktning - nästan lika sannolikt inåt som utåt.

Man väntar sig att temperaturen i solen skall minska när man går längre ut från energikällan i centrum. Detta är helt analogt med att en järnstång med ena ändan i en eld är varmare nära elden. Det är värmeledningsförmågan som bestämmer hur varm den andra ändan är. Hög värmeledningsförmåga medför att även den icke uppvärmda ändan blir varm.

Fotosfären är solytan vi ser när vi observerar solen i synligt ljus. Innanför fotosfären är solen inte transparent (ogenomskinlig, hög opacitet) för ljus.


Kromosfären - är så tunn att den är transparent. En utsänd foton har alltså en hygglig chans att ta sig ut. Detta gör att kylningen blir mer effektiv, så temperaturen blir lägre än vid fotosfären. Kromosfären är det kallaste lagret hos solen. Lägsta temperaturen, c:a 4100 K, är c:a 500 km ovanför fotosfären. Kromosfären är det tunna rödaktiga lagret utanför månskivan i bilden nedan av en solförmörkelse.

Koronan är mycket tunn, endast synlig vid totala solförmörkelser. Temperaturen är ett par miljoner K.

Koronans höga temperatur är fortfarande något av ett mysterium. Den kan inte värmas upp direkt genom strålning eftersom det skulle strida mot temodynamikens andra huvudsats att värme kan inte spontant transporteras från en kallare till en varmare kropp, se fråga [15733]). Det måste vara något annat som värmer koronan, t.ex. ljudvågor eller magnetfält, se CoronaCoronal_heating_problem. Denna "accelerator" skulle alltså, analogt med en värmepump, värma upp koronan och orsaka solvinden som vi på jorden kan observera som norrsken, se fråga [19745].

Mellan kromosfären och koronan finns ett tunt övergångsskikt där temperaturen ökar med höjden.

Se vidare länk 1, 2 och SunStructure.

/Peter E 2017-04-18