Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen:
18 frågor / svar hittades
Fråga:
Jag och en kompis har som specialarbete tillverkat en supraledare. Den uppvisar meissnereffekt precis som den ska göra. Det är dock en sak vi undrar över. Om man lägger en magnet på supraledaren då den befinner sig i rumstemperatur, dvs normaltillståndet, lägger sig givetvis magneten rakt ned på supraledaren. När man sedan kyler hela systemet lyfts magneten dock upp en liten bit. Detta innebär ju en ökning i lägesenergi, med följden att ett arbete måste ha utförts. Hur kan detta ske då vi endast tagit bort energi från systemet genom att kyla det? Vi observerade även en annan sak som vi inte hittat några referenser till i någon litteratur. Om man försiktigt lägger ned magneten på supraledaren då den är supraledande kommer magneten att sväva ungefär en centimeter ovan för supraledaren. Om man sedan trycker ned magneten ungefär halvvägs och därefter släpper kommer magneten att stanna ca en halv centimeter ovanför ytan. Därefter finns det ytterligare ett läge, bara ett par millimeter ovanför supraledaren, där magneten kan stanna. Hur kommer det sig att magnet kan sväva olika högt på detta sätt? Till sist undrar jag hur man hittar information om supraledning inom medicin. Jag hade tänkt att födjupa mig inom detta område.
1997-03-20
Jag och en kompis har som specialarbete tillverkat en supraledare. Den uppvisar meissnereffekt precis som den ska göra. Det är dock en sak vi undrar över. Om man lägger en magnet på supraledaren då den befinner sig i rumstemperatur, dvs normaltillståndet, lägger sig givetvis magneten rakt ned på supraledaren. När man sedan kyler hela systemet lyfts magneten dock upp en liten bit. Detta innebär ju en ökning i lägesenergi, med följden att ett arbete måste ha utförts. Hur kan detta ske då vi endast tagit bort energi från systemet genom att kyla det? Vi observerade även en annan sak som vi inte hittat några referenser till i någon litteratur. Om man försiktigt lägger ned magneten på supraledaren då den är supraledande kommer magneten att sväva ungefär en centimeter ovan för supraledaren. Om man sedan trycker ned magneten ungefär halvvägs och därefter släpper kommer magneten att stanna ca en halv centimeter ovanför ytan. Därefter finns det ytterligare ett läge, bara ett par millimeter ovanför supraledaren, där magneten kan stanna. Hur kommer det sig att magnet kan sväva olika högt på detta sätt? Till sist undrar jag hur man hittar information om supraledning inom medicin. Jag hade tänkt att födjupa mig inom detta område.
1997-03-20
Svar:
Det är roligt att höra att ni lyckats göra en supraledare. Det vore trevligt om ni skrev till oss och berättade era erfarenheter och vilket recept ni använde. När supraledaren kyls ner så sker en sorts fasomvandling inne i supraledaren. Det nya, supraledande tillståndet har en lägre energi än det normala tillståndet. Energin till att lyfta magneten kommer från denna fasomvandling. När ni trycker ner magneten så att den kommer närmare supraledaren ökar magnetfältet vid supraledaren. Detta gör att det supraledande tillståndet föstörs i vissa delar och magnetfältet kan då tränga in i där. I själva verket penetrerar magnetfältet supraledaren i tunna trådar sk vortexlinjer. Lyftförmågan minskar därvid. Tillämpningar inom medicin känner jag inte till förutom att man använder supraledande magneter för att skapa de magnetfält som användes inom NMR.
/Gunnar O 1997-03-20
Det är roligt att höra att ni lyckats göra en supraledare. Det vore trevligt om ni skrev till oss och berättade era erfarenheter och vilket recept ni använde. När supraledaren kyls ner så sker en sorts fasomvandling inne i supraledaren. Det nya, supraledande tillståndet har en lägre energi än det normala tillståndet. Energin till att lyfta magneten kommer från denna fasomvandling. När ni trycker ner magneten så att den kommer närmare supraledaren ökar magnetfältet vid supraledaren. Detta gör att det supraledande tillståndet föstörs i vissa delar och magnetfältet kan då tränga in i där. I själva verket penetrerar magnetfältet supraledaren i tunna trådar sk vortexlinjer. Lyftförmågan minskar därvid. Tillämpningar inom medicin känner jag inte till förutom att man använder supraledande magneter för att skapa de magnetfält som användes inom NMR.
/Gunnar O 1997-03-20
Gymnasium: Materiens innersta-Atomer-Kärnor, Universum-Solen-Planeterna - accelerator, magnetism [719]
Fråga:
Vad är cyklotronfrekvens?
/maria e, vasagymnasiet, arboga 1997-10-24
Vad är cyklotronfrekvens?
/maria e, vasagymnasiet, arboga 1997-10-24
Svar:
Cyklotronfrekvens är den frekvens en partikel har i en cirkelbana med i ett homogent magnetfält B i en cyklotronaccelerator.
Från
mv2/r = Bev
och
T = 2p r/v = 1/f
härleds lätt cyclotronfrekvensen (antal varv per sekund)
f = Be/(2p m).
Övriga beteckningar:
v - elektronens hastighet
r - cirkelbanans radie
T - tid för ett varv
f - frekvensen (varv per sekund)
e - elektronens laddning
m - elektronens massa
Så länge massan inte ändras (dvs så länge vi inte behöver ta hänsyn till relativitetsteorin) är cyklotronfrekvensen oberoende av avståndet från centrum r. Se vidareCyclotron .
/LPE 1997-10-26
Cyklotronfrekvens är den frekvens en partikel har i en cirkelbana med i ett homogent magnetfält B i en cyklotronaccelerator.
Från
mv2/r = Bev
och
T = 2p r/v = 1/f
härleds lätt cyclotronfrekvensen (antal varv per sekund)
f = Be/(2p m).
Övriga beteckningar:
v - elektronens hastighet
r - cirkelbanans radie
T - tid för ett varv
f - frekvensen (varv per sekund)
e - elektronens laddning
m - elektronens massa
Så länge massan inte ändras (dvs så länge vi inte behöver ta hänsyn till relativitetsteorin) är cyklotronfrekvensen oberoende av avståndet från centrum r. Se vidare
/LPE 1997-10-26
Fråga:
Hej! Jag har en elev som frågade mig härom dagen angående magnetism. Jag hade pratat om skillnaden mellan en vanlig järnbit och en magnet och påstått att alla magneter förr eller senare går mot en kaotisk struktur och därför förlorar sina magnetiska egenskaper. Sedan pratade vi om jordens magnetfält och orsakerna till det. Jag berättade om jordens flytande järnkärna och att de magnetiska polerna genom tiderna har rört på sig. Frågan jag fick var: Är även jordens magnetfält i avtagande? Om alla andra magneter blir sämre med tiden, borde inte även jordens inre gå mot kaos? Jag har aldrig hört talas om att jordens magnetfält skulle minska - har ni gjort det? Om inte - vilka krafter är det som vidmakthåller det? Jag är hemskt tacksam för svar.
/Magnus G, Viksjöskolan, Järfälla 1998-09-28
Hej! Jag har en elev som frågade mig härom dagen angående magnetism. Jag hade pratat om skillnaden mellan en vanlig järnbit och en magnet och påstått att alla magneter förr eller senare går mot en kaotisk struktur och därför förlorar sina magnetiska egenskaper. Sedan pratade vi om jordens magnetfält och orsakerna till det. Jag berättade om jordens flytande järnkärna och att de magnetiska polerna genom tiderna har rört på sig. Frågan jag fick var: Är även jordens magnetfält i avtagande? Om alla andra magneter blir sämre med tiden, borde inte även jordens inre gå mot kaos? Jag har aldrig hört talas om att jordens magnetfält skulle minska - har ni gjort det? Om inte - vilka krafter är det som vidmakthåller det? Jag är hemskt tacksam för svar.
/Magnus G, Viksjöskolan, Järfälla 1998-09-28
Svar:
Järn är ett så kallat ferromagnetiskt material. Inom små områden (domäner)
är
järnet starkt magnetiserat. I vanligt järn är magnetiseringsriktningen
för de olika domänerna sådan, att energin i det yttre magnetfältet
minimeras. När vi gör en magnet tvingar vi, med ett yttre magnetfält,
domänerna att inta en systematisk riktning, naturligtvis ett högre
energitillstånd. Eftersom naturen strävar mot lägre energitillstånd,
är det troligt att magnetiseringen så småningom upphör. Tidsskalan är nog
lång vid rumstemperatur. Magnetit (Fe3O4), som är
ferromagnetiskt, har behållit sin magnetisering i hundratals miljoner år
gamla bergarter.
Järn är ett så kallat ferromagnetiskt material. Inom små områden (domäner)
är
järnet starkt magnetiserat. I vanligt järn är magnetiseringsriktningen
för de olika domänerna sådan, att energin i det yttre magnetfältet
minimeras. När vi gör en magnet tvingar vi, med ett yttre magnetfält,
domänerna att inta en systematisk riktning, naturligtvis ett högre
energitillstånd. Eftersom naturen strävar mot lägre energitillstånd,
är det troligt att magnetiseringen så småningom upphör. Tidsskalan är nog
lång vid rumstemperatur. Magnetit (Fe3O4), som är
ferromagnetiskt, har behållit sin magnetisering i hundratals miljoner år
gamla bergarter.
Järnet i jordens inre är inte ferromagnetiskt, temperaturen är alldeles
för hög där (över den s.k. Curie-punkten 768oC,
varierar med tiden, beroende på konvektionsströmmarna i manteln. Sydpol
och nordpol kastas om flera gånger på en miljon år.
/KS/lpe 2000-10-23
Grundskola_7-9: Elektricitet-Magnetism - magnetism [2421]
Fråga:
Är permanentmagneter verkligen permanenta, tar de aldrig slut?
/Carl Emil L, Nya Munken, Linköping 1998-11-28
Är permanentmagneter verkligen permanenta, tar de aldrig slut?
/Carl Emil L, Nya Munken, Linköping 1998-11-28
Svar:
Om man låter magneten vara ifred är den permanent. Bankar man på den med en hammare, kan magnetiseringen minska. Värmer man den, försvinner magnetiseringen helt vid en viss temperatur (curiepunkten, se fråga [8876]).
Bilden nedan visar magnetfälten för en ensam permanentmagnet, två magneter med olika poler mot varandra och två magneter med lika poler mot varandra.
Om man låter magneten vara ifred är den permanent. Bankar man på den med en hammare, kan magnetiseringen minska. Värmer man den, försvinner magnetiseringen helt vid en viss temperatur (curiepunkten, se fråga [8876]).
Bilden nedan visar magnetfälten för en ensam permanentmagnet, två magneter med olika poler mot varandra och två magneter med lika poler mot varandra.
Gymnasium: Elektricitet-Magnetism - magnetism [2720]
Fråga:
Hur skärmar man av magnetism?
Jag vet att man kan använda någon form av bur (Faraday). Måste denna vara helt sluten (som ett klot), kan den vara kubisk eller kan den vara cylindrisk sluten eller öppen i ändarna?
Har det någon betydelse vilken form magneten har?
Om den är cylindrisk kort d=15 mm, h=10 mm) eller lång (d=15 mm, h=500 mm)?
Är det möjligt att skärma av en del av magnetfältet (en av polerna)?
/Claes L, Katrinelundsgymnasiet, Göteborg 1999-02-10
Hur skärmar man av magnetism?
Jag vet att man kan använda någon form av bur (Faraday). Måste denna vara helt sluten (som ett klot), kan den vara kubisk eller kan den vara cylindrisk sluten eller öppen i ändarna?
Har det någon betydelse vilken form magneten har?
Om den är cylindrisk kort d=15 mm, h=10 mm) eller lång (d=15 mm, h=500 mm)?
Är det möjligt att skärma av en del av magnetfältet (en av polerna)?
/Claes L, Katrinelundsgymnasiet, Göteborg 1999-02-10
Svar:
Man brukar använda mymetall.
Mymetall är en nickel-järn legering (med ungefär 77% nickel, 16% järn, 5% koppar och 2% krom eller molybden) som kännetecknas av sin höga magnetiska permeabilitet. Dess höga permeabilitet gör mymetall mycket effektivt till att skärma av statiska eller lågfrekventa magnetfält, som inte kan dämpas med andra metoder (mymetall
).
Bäst skärmning får man om behållaren är helt sluten, men ofta är det inte praktiskt möjligt. Den vanligaste situationen är, att man vill skydda något (till exempel en fotomultiplikator) från yttre, störande magnetfält. Då måste ju ljus kunna komma in i ena änden, och ledningarna komma ut i den andra. Man omger fotomultiplikatorn med ett rör av mymetall. Lite magnetfält kan då läcka in i ändarna.
Formen har ingen betydelse om skärmningen är sluten. Skyddet få inte vara alltför tunnt, men det är ingen vinst med att göra det mycket tjockt, ett par mm räcker. Vill man skärma starka magnetfält effektivt bör man ta flera tunna isolerade lager hellre än ett tjockt.
Nej, det är inte möjligt att skärma av bara den ena polen. Kraftlinjerna bildar ju slutna slingor.
Ett alternativ som används för att bli av med magnetfältet utanför moderna MR-kameror (magnetresonans, MRI) är aktiv kompensation. Man mäter helt enkelt ströfältet och tar bort det med små elektromagneter.
/KS/lpe 1999-02-19
Man brukar använda mymetall.
).Bäst skärmning får man om behållaren är helt sluten, men ofta är det inte praktiskt möjligt. Den vanligaste situationen är, att man vill skydda något (till exempel en fotomultiplikator) från yttre, störande magnetfält. Då måste ju ljus kunna komma in i ena änden, och ledningarna komma ut i den andra. Man omger fotomultiplikatorn med ett rör av mymetall. Lite magnetfält kan då läcka in i ändarna.
Formen har ingen betydelse om skärmningen är sluten. Skyddet få inte vara alltför tunnt, men det är ingen vinst med att göra det mycket tjockt, ett par mm räcker. Vill man skärma starka magnetfält effektivt bör man ta flera tunna isolerade lager hellre än ett tjockt.
Nej, det är inte möjligt att skärma av bara den ena polen. Kraftlinjerna bildar ju slutna slingor.
Ett alternativ som används för att bli av med magnetfältet utanför moderna MR-kameror (magnetresonans, MRI) är aktiv kompensation. Man mäter helt enkelt ströfältet och tar bort det med små elektromagneter.
/KS/lpe 1999-02-19
Fråga:
Vi läser just nu om elektricitet, elektriska fält mm. Vi började prata om ett experiment som vetenskapsmän från England och Holland utförde 1997. De gjorde en groda till en magnet med hjälp av elektromagnetism och fick den på så sätt att sväva. (Illustrerad Vetenskap nr 2 1998, s.63) Vi undrar nu hur de lyckades med detta. Vi vet ju att de använde elektromagnetism, men hur fungerarade det i praktiken? Hur stora magneter var man tvungna att använda och vilka storheter var det på den energi som användes? Har försöket gjorts om någonstans? Hur dokumenterades försöket? Finns det fler bilder (förutom den i tidningen)?
/Matilda B, Sandagymnasiet, Huskvarna 1999-03-18
Vi läser just nu om elektricitet, elektriska fält mm. Vi började prata om ett experiment som vetenskapsmän från England och Holland utförde 1997. De gjorde en groda till en magnet med hjälp av elektromagnetism och fick den på så sätt att sväva. (Illustrerad Vetenskap nr 2 1998, s.63) Vi undrar nu hur de lyckades med detta. Vi vet ju att de använde elektromagnetism, men hur fungerarade det i praktiken? Hur stora magneter var man tvungna att använda och vilka storheter var det på den energi som användes? Har försöket gjorts om någonstans? Hur dokumenterades försöket? Finns det fler bilder (förutom den i tidningen)?
/Matilda B, Sandagymnasiet, Huskvarna 1999-03-18
Svar:
Effekten uppkommer för diamagnetiska ämnen i
starka, inhomogena magnetfält. De flesta ämnen är diamagnetska, det vill
säga, att de har en tendens att "stöta bort" magnetfält. Men effekten
är svag, så det behövs mycket starka magnetfält, i det här fallet
16 tesla (T). High Field Magnet Laboratory i Nijmegen har gjort en hemsida
där du kan få flera detaljer, se länk 1 nedan. A Geim (Andre_Geim ), nobelpris för grafen 2010, var involverad i arbetet med levitation av en groda i länk 1.
Se även länk 2.
/KS/lpe 1999-10-11
Effekten uppkommer för diamagnetiska ämnen i
starka, inhomogena magnetfält. De flesta ämnen är diamagnetska, det vill
säga, att de har en tendens att "stöta bort" magnetfält. Men effekten
är svag, så det behövs mycket starka magnetfält, i det här fallet
16 tesla (T). High Field Magnet Laboratory i Nijmegen har gjort en hemsida
där du kan få flera detaljer, se länk 1 nedan. A Geim (
Se även länk 2.
/KS/lpe 1999-10-11
Fråga:
Hej!
Hur är det med begreppen magnetiska syd-resp nordpolen.
I vissa böcker står det att det är den magnetiska nordpolen
som ligger intill den geografiska nordpolen i andra står
det att det är den magnetiska sydpolen som ligger intill
den geografiska nordpolen. Hur är det egentligen? Vilken
källa ska man lita på?
Hälsningar Eva
/eva l, hällaryd, karlshamn 2000-10-15
Hej!
Hur är det med begreppen magnetiska syd-resp nordpolen.
I vissa böcker står det att det är den magnetiska nordpolen
som ligger intill den geografiska nordpolen i andra står
det att det är den magnetiska sydpolen som ligger intill
den geografiska nordpolen. Hur är det egentligen? Vilken
källa ska man lita på?
Hälsningar Eva
/eva l, hällaryd, karlshamn 2000-10-15
Svar:
Såsom vi har definierat de magnetiska polerna, är den norra magnetiska
polen faktiskt en magnetisk sydpol.
/KS 2002-10-02
Såsom vi har definierat de magnetiska polerna, är den norra magnetiska
polen faktiskt en magnetisk sydpol.
/KS 2002-10-02
: Elektricitet-Magnetism - magnetism [6121]
Fråga:
Kan man mäta hur "stark" en magnet är?
Med andra ord : Finns det någon enhet för magnetism?
/Carina J, Älmhult 2000-10-16
Kan man mäta hur "stark" en magnet är?
Med andra ord : Finns det någon enhet för magnetism?
/Carina J, Älmhult 2000-10-16
Svar:
Magnetiskt flöde mäts i enheten Wb (weber), som är detsamma som Vs (voltsekunder). Magnetisk flödestäthet mäts i enheten T (tesla), som är detsamma som Wb/m2 (weber per kvadratmeter). Man kan mäta magnetfältets styrka på flera sätt, men den enklaste är med en s.k. hallplatta, se länk 1.
Som exempel kan nämnas att de jordmagnetiska fältet har en flödestäthet av ungefär 0.0001 T, mättnadsfältet i järn är ungefär 2 T och med supramagnetiska lindningar kan man åstadkomma 10 T. På neutronstjärnor har man mätt flödestätheter på över 1000000000000 T.
/KS/lpe 2000-10-20
Magnetiskt flöde mäts i enheten Wb (weber), som är detsamma som Vs (voltsekunder). Magnetisk flödestäthet mäts i enheten T (tesla), som är detsamma som Wb/m2 (weber per kvadratmeter). Man kan mäta magnetfältets styrka på flera sätt, men den enklaste är med en s.k. hallplatta, se länk 1.
Som exempel kan nämnas att de jordmagnetiska fältet har en flödestäthet av ungefär 0.0001 T, mättnadsfältet i järn är ungefär 2 T och med supramagnetiska lindningar kan man åstadkomma 10 T. På neutronstjärnor har man mätt flödestätheter på över 1000000000000 T.
/KS/lpe 2000-10-20
Gymnasium: Elektricitet-Magnetism - magnetism [6320]
Fråga:
Fråga om magnetism:
Varför blir järnföremål, t,.ex en spik, magnetiska när de kommer i
kontakt med parmanentmagneter?
/Alexandra G, Öjersjö storegård, Partille 2000-10-22
Fråga om magnetism:
Varför blir järnföremål, t,.ex en spik, magnetiska när de kommer i
kontakt med parmanentmagneter?
/Alexandra G, Öjersjö storegård, Partille 2000-10-22
Svar:
En vanlig järnspik är faktiskt magnetisk från början, eller rättare,
den består av en väldig massa småmagneter (domäner) riktade i stort
sett slumpmässigt. En domän är ungefär en tusendels mm. Eftersom domänerna
är riktade åt alla håll, blir det inget yttre magnetfält, man säger
att spiken är avmagnetiserad.
Om man lägger spiken mot en magnet, kommer magnetfältet att gå genom spiken.
En del av domänera i spiken kommer att ställa in sig efter det yttre fältet.
Tar man sedan bort spiken, kommer en del av domänerna att behålla den nya
riktningen. Spiken har blivit (en ganska dålig) magnet.
/KS 2000-10-22
En vanlig järnspik är faktiskt magnetisk från början, eller rättare,
den består av en väldig massa småmagneter (domäner) riktade i stort
sett slumpmässigt. En domän är ungefär en tusendels mm. Eftersom domänerna
är riktade åt alla håll, blir det inget yttre magnetfält, man säger
att spiken är avmagnetiserad.
Om man lägger spiken mot en magnet, kommer magnetfältet att gå genom spiken.
En del av domänera i spiken kommer att ställa in sig efter det yttre fältet.
Tar man sedan bort spiken, kommer en del av domänerna att behålla den nya
riktningen. Spiken har blivit (en ganska dålig) magnet.
/KS 2000-10-22
Grundskola_4-6: Elektricitet-Magnetism - magnetism [7156]
Fråga:
Hur kan man förklar magnetism i enkla ord?
/Christina E, Vitvattnets skola, Kalix 2001-01-16
Hur kan man förklar magnetism i enkla ord?
/Christina E, Vitvattnets skola, Kalix 2001-01-16
Svar:
Christina! Det är inte så enkelt, men låt oss försöka!
Två parallella ledare dras mot varandra om strömmen genom dom går åt samma håll. Går den åt olika håll, stöts de ifrån varandra. Detta kan inte förklaras på något enkelt vis, det är en fundamental egenskap hos naturen.
Alltid när man har med magnetism att göra, kan man beskriva fenomenet som orsakat av strömslingor. Har vi en elektromagnet, är det ju uppenbart var vi har strömslingan, i andra sammanhang är det fråga om atomära strömslingor.
Bilden nedan visar ett antal exempel på magnetfält.
Christina! Det är inte så enkelt, men låt oss försöka!
Två parallella ledare dras mot varandra om strömmen genom dom går åt samma håll. Går den åt olika håll, stöts de ifrån varandra. Detta kan inte förklaras på något enkelt vis, det är en fundamental egenskap hos naturen.
Alltid när man har med magnetism att göra, kan man beskriva fenomenet som orsakat av strömslingor. Har vi en elektromagnet, är det ju uppenbart var vi har strömslingan, i andra sammanhang är det fråga om atomära strömslingor.
Bilden nedan visar ett antal exempel på magnetfält.
- En ström i en ledning ger upphov till ett cirkulärt magnetfält
- En ström i en slinga ger upphov till ett dipol-magnetfält
- Flera slingor (spole) med en ström ger starkare fält
- Fältet i en permanentmagnet liknar det man får från en spole
- Jordmagnetiska fältet
Sida 1 av 2
| Nästa
** Frågelådan är stängd för nya frågor tills vidare **
Länkar till externa sidor kan inte garanteras bibehålla informationen som fanns vid tillfället när frågan besvarades.
Länkar till externa sidor kan inte garanteras bibehålla informationen som fanns vid tillfället när frågan besvarades.
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons: Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar