Svar:
Järn är ett så kallat ferromagnetiskt material. Inom små områden (domäner)
är
järnet starkt magnetiserat. I vanligt järn är magnetiseringsriktningen
för de olika domänerna sådan, att energin i det yttre magnetfältet
minimeras. När vi gör en magnet tvingar vi, med ett yttre magnetfält,
domänerna att inta en systematisk riktning, naturligtvis ett högre
energitillstånd. Eftersom naturen strävar mot lägre energitillstånd,
är det troligt att magnetiseringen så småningom upphör. Tidsskalan är nog
lång vid rumstemperatur. Magnetit (Fe
3O
4), som är
ferromagnetiskt, har behållit sin magnetisering i hundratals miljoner år
gamla bergarter.
Järnet i jordens inre är inte ferromagnetiskt, temperaturen är alldeles
för hög där (över den s.k. Curie-punkten 768oC, Curie_temperature). Jordens magnetfält beror snarast på, att det inre är elektriskt ledande. Elektriska strömmar i kärnan ger upphov till magnetfältet, som
varierar med tiden, beroende på konvektionsströmmarna i manteln. Sydpol
och nordpol kastas om flera gånger på en miljon år.
/KS/lpe 2000-10-23