Svar:
 Det var i slutet av 60-talet som de bemannade färderna till månen startade.
Man skickade först upp farkosten i en satellitbana runt jorden. Sedan startade
man färden till månen för att där också lägga sig i en bana runt månen.
Därifrån "steg" man sedan ner till månytan.

Läs Läs NE-artikeln Apolloprojektet och Wikipedia Apolloprogrammet och Apollo_program.

Fundera När körde man raketmotorerna under färden?

Hela färden med Apollo 11 tog 8 dagar varav transporten till (och från) månen tog c:a 3 dagar.

Hyr Filmen Apollo 13 visar en av färderna som drabbades av en incident. Hyr den i en videobutik!
2000-03-23

Svar:
En geostationär satellit är en satellit som rör sig i en cirkulär omloppsbana i jordens ekvatorialplan, på ett sådant avstånd att en satellit i denna bana roterar runt jorden i samma riktning och med samma omloppstid som jordens rotationstid. Se Geostationary_orbit och bilden nedan. Kommunikationssatelliter och vädersatelliter är normalt geostationära.

Centripetalkraften för en cirkelbana med radien r är mv²/r och
gravitationskrafen är mMG/r², där G är gravitationskonstanten.
Om vi sätter dessa lika får vi

(vinkelhastigheten)² = w² = v²/r² = GM/r³ (1)

Men vinkelhastigheten ges av

w = 2p/P

där P är perioden (omloppstiden).

Jordens rotation bestämmer den nödvändiga vinkelhastigheten, vilket i sin tur bestämmer r. Höjden över jordytan blir då r-R, där R är jordradien.

Vi får eftersom jordens rotationstid i förhållande till stjärnorna är 23 timmar 56 minuter och 4 sekunder:

r³ = GMP²/(4p²) =
6.67310^-115.97410²⁴(236060+5660+4)²/(4p²)

Vilket ger

r = 4.216610⁷ m = 42166 km

Jordens radie är 6378 km så avståndet över jordytan blir

r - R = 42166 - 6378 = 35800 km, dvs c:a en tiondel av avståndet till månen.

Observera att sambandet vinkelhastighet - radie (ekvation 1) är ett sätt att skriva Keplers tredje lag:

(vinkelhastigheten)² = GM/r³ =
(2p/P)² (2)

dvs

GM/(4p ²) = r ³/P ²

där allt i vänsterledet är konstanter.

Anmärkning 1. Vi har i härledningen ovan försummat den stora kroppens acceleration eftersom m är mycket mindre än M. Tar vi hänsyn till denna behöver vi byta ut M i ekvation 2 mot m+M.

Anmärkning 2. Man kan (med lite större besvär) härleda Kelers tredje lag för en elliptisk bana. Uttrycket blir som i ekvation 2 men med radien r utbytt mot halva storaxeln a.

/Peter Ekström 1997-03-20

Svar:
Man tränar framförallt på två sätt: i simbassänger med grodmansutrustningoch för korta övningar i flygplan som flyger såatt man får tyngdlöshet under mindre än en minut. Träning under vattenytanär mycket viktig, eftersom man får träna att arbeta utan ordentligt fotfäste.
/Peter Ekström 1998-11-09

Svar:
Nej, två månar kan inte ligga bredvid varandra så att de har samma omloppstid och samma faser. Detta är inte ett stabilt system. Eftersom månarna attraherar varandra kommer de ganska snabbt att kollidera.

Man tror att månen bildats i en kollision med en liten planet, se fråga [20350]. Resterna från kollisionen har sedan samlats ihop av gravitationskraften och bildat månen. Genom tidvattenseffekter (se fråga [13056]) har månen sedan flyttats längre bort.

Det finns emellertid ett antal andra satellitkonfigurationer som är stabila, se Banresonans.

Konstgjorda satelliter, t.ex. geostationära satelliter (se fråga [697]) kan emellertid ha stabila banor nära varandra. Anledningen är att massan hos dessa är så liten att gravitationskraften mellan dem är försumbar.

I fråga [15179] beskrivs två system (exemplifierat av trojanerna och Jupiter). För dessa system är positionerna 60 grader före och 60 grader efter den andra kroppen stabila. Tillämpat på jorden-månen skulle en måne kunna hamna i en stabil konfiguration. Detta kräver emellertid att den tredje kroppen har mycket liten massa.
/Peter E 2018-04-04