Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen: Anpassad Google-sökning 13 frågor/svar hittade Universum-Solen-Planeterna [21236] Ursprunglig fråga: Svar: Emissionsnebulosa Reflektionsnebulosa Mörk nebulosa Planetarisk nebulosa Supernovarest är de nebulosalika resterna av en supernovaexplosion, se fråga 19187 och supernovarest . Innan man identifierade galaxer (se fråga 19607 ) som stjärnsystem utanför vintergatan kallades även galaxer för nebulosor. Se även länk 1 och de mycket mer omfattande Wikipedia-artiklarna på engelska. Nyckelord: nebulosa [13]; Universum-Solen-Planeterna [20842] Svar: Eftersom väte är det mest förekommande ämnet i universum, innehåller emissionsnebulosor joniserat väte. Dessa områden kallas HII-regioner (H-två, joniserat väte), se H_II_region Du har rätt i att det finns en linje i vätespekrum i det röda området. Denna kallas Ha. Det finns även några linjer i blått-violett. Anledningen till att de blå linjerna inte syns på bilder är att man ofta använder ett filter för att öka kontrasten (större signal/bakgrund-förhållande). HII-regioner är därför ofta röda. Man skall även observera att astronomerna ofta använder sig av bildbehandling och falska färger. Man kan ju numera observera objekt med radiostrålning, mikrovågor, infrarött, UV, röntgen och gamma. För att generera en bild måste man då använda sig av falska färger. Bilden nedan av en supernovarest är ett exempel där man med olika teleskop har tagit bilder i röntgen, synligt ljus och infrarött och satt dem samman med falska färger, se fråga 19187 . Se även Astrophotography#Overview . Nyckelord: nebulosa [13]; Universum-Solen-Planeterna [19862] Svar: Se vidare fråga 17441 . Nyckelord: nebulosa [13]; Universum-Solen-Planeterna [19824] Ursprunglig fråga: Jag har en annan fråga angående mörka nebulosor också. Mörka nebulosor reflekterar inte ljus så vad händer med ljuset, absorberar dem sub-mickro-meter stora dammpartiklarna ljuset eller vad händer? Svar: Du har helt rätt i att det till synes är ett problem med vart strålningsenergin tar vägen. Gas- och stoftmoln är "barnkammare" i vilka stjärnor bildas. Så länge molnet finns kvar kan man inte se de bildade stjärnorna eftersom strålningen absorberas av nebulosan. Nebulosan är alltså inte transparent för synligt ljus. Den absorberade energin värmer upp gasen/stoftet, och energin sänds ut i form av mikrovågsstrålning. Som visas i länk 1 är nebulosor åtminstone delvis transparenta för mikrovågor. Stjärnljuset värmer alltså stoftet och med höjd temperatur ökar mikrovågsstrålningens energi (våglängden blir mindre) tills ett jämviktstillstånd uppstår. En del av mikrovågsstrålningen vi kan observera kommer från molekyler. Strålningstrycket från stjärnan kommer även att blåsa bort gas och stoft, så att stjärnan kommer att omges av en transparent "bubbla". Nebulosor med stjärnbildning sprids relativt snabbt ut och försvinner. Se även länk 2. Nyckelord: stjärnors utveckling [15]; nebulosa [13]; 1 https://amazing-space.stsci.edu/resources/print/lithos/horsehead_litho.pdf Universum-Solen-Planeterna [19603] Ursprunglig fråga: Svar: Detta är en röd superjätte (eller hyperjätte) och är bland de största kända stjärnorna med en radie av 1400 gånger solens. Placerad i solsystemet skulle ytan ligga utanför Saturnus bana. Stjärnan omges av en nebulosa som består av gas som kastats ut från dess atmosfär, se nedanstående bild från länk 1. Nyckelord: nebulosa [13]; Universum-Solen-Planeterna [19338] Svar: Nyckelord: nebulosa [13]; Universum-Solen-Planeterna [19187] Svar: Alla stjärnor har mer eller mindre starka magnetfält -- solens yttrar sig bland annat i solfläckarna. När en stjärna kollapsar till en neutronstjärna (vid ett supernovautbrott) "fryses" fältlinjerna och följer med kontraktionen och skapar ett mycket starkt magnetfält hos neutronstjärnan. Det finns även alternativa scenarier speciellt för neutronstjärnor med starkt magnetfält, se länk 2. Man spekulerar att en typ av mycket ljusa supernovor drivs av magnetfältet och mycket snabb rotation. Ja, det finns relativistiska effekter (speciella och allmänna) men jag vet inte om de kan observeras direkt. En effekt är att man om man kom tillräckligt nära skulle se en del av neutronstjärnans baksida p.g.a. ljusets böjning i det starka gravitationsfältet. Se även Neutron_star . Bilden nedan från Crab_nebula av supernovaresten Krabbnebulosan är sammansatt med falska färger av bilder från rymdteleskopen Chandra (röntgenstrålning), Hubble (synligt ljus), and Spitzer (infrarött ljus). Mitt i nebulosan kan man i blått/vitt (röntgenstrålning) se en ring och en s.k. jet (nedåt åt vänster) som är karakteristiska för snabbt roterande objekt. Nyckelord: supernova [13]; neutronstjärna [11]; nebulosa [13]; 1 http://www.nature.com/nature/journal/v502/n7471/full/502310a.html Universum-Solen-Planeterna [19183] Svar: En nebulosa är en ansamling av gas och stoft som kan vara lysande eller mörkt beroende på om det finns stjärnor i närheten. Se Nebulosa . Anledningen till att Andromedagalaxen kallades nebulosa var helt enkelt att man trodde det var en nebulosa. Först på 1920-talet lyckades Hubble observera enskilda stjärnor i galaxer. Nyckelord: nebulosa [13]; Universum-Solen-Planeterna [18926] Årets nior arbetar med astronomi och flera tankar börjar snurra fram angående stjärnors utveckling. Fakta:
Stjärnor föds i nebulosor. Nebulosor skapas bl.a. av gas och stoff som blivit kvar efter supertunga stjärnor som exploderat, Supernovor. Hur många stjärnor kan det födas ur en och samma nebulosa? Jag har fått för mig att det i en och samma nebulosa kan födas massor av stjärnor. Om det däremot är så att nebulosan är ett resultat av EN stjärna som har exploderat, hur långt räcker denna materia då i nyskapandet av stjärnor? En följdfråga blir då om det i universum blir fler och fler mindre stjärnor eftersom materian sprids ut mer och mer och därför inte räcker till att skapa nya supertunga stjärnor om ger oss nya supernovor. Tack för en SUPERBRA sökmotor!! Svar: Det är inte all gas som "recyclas" genom planetariska nebulosor och supernovor, mycket är väte och helium från Big Bang. Genom gravitation från materia och mörk materia samt strålningstryck från befintliga stjärnor bildas nya stjärnor. Ur en nebulosa kan det bildas en hel stjärnhop. De tyngre grundämnena som kastas ut från tidigare stjärnor blandas med H och He, och halten grundämnen tyngre än He ("metalliciteten") ökar med tiden. Man tror att det när universum var mycket ungt fanns många mycket tunga, ljusstarka och kortlivade stjärnor, se
Population_III#Population_III_stars . Anledningen till att det nu inte bildas lika stora stjärnor är inte att det fanns mer gas tidigare utan att det antagligen kan bildas större stjärnor om metalliciteten är låg. Se vidare länk 1 och Stellar_evolution . Tack! Nyckelord: stjärnors utveckling [15]; nebulosa [13]; Universum-Solen-Planeterna [14493] Ursprunglig fråga: 1. Man vet att stjärnor föds ur stora nebulosorna, men hur vet man det? 2. När en stjärna som är ungefär i solens storlek har blivit en rödjätte, vad händer efter det? 3. Stjärnor består ju av väte som via fusion omvandlas till helium, hur vet man det här? 4. En stjärna har ju en speciel livscykel, hur vet man just att denna livscykel är som den är. Hur vet man t ex att stjärnorna övergår i olika faser? 5. Hur kommer det sig att vissa stjärnor får solsystem och vissa inte? Hur vet vi det? Svar: 1. Man kan observera stjärnor på alla stadier av utveckling, inklusive stjärnor som håller på att bildas, se stjärnors utveckling och solsystemets bildande . 2. En vit dvärg är en normalstor stjärna som kollapsat till en mycket liten storlek efter att den gjort slut på sitt kärnbränsle. En typisk vit dvärg har en radie som är 1 procent av solens, men den har grovt räknat samma massa. När vätet i centrum tar slut fortsätter förbränningen i ett skal runt stjärnan. Stjärnan blir då en röd jättestjärna. När bränslet i skalet tar slut komprimeras kärnan ytterligare och förbränning av helium till kol börjar. Mot slutet av denna process expanderar yttre delen av stjärnan och bildar en planetarisk nebulosa, kärnan blir en vit dvärg. Bilden nedan visar ett sådant system som kallas 'Cats Eye nebula'. Se vidare White_dwarf#Formation , länk 1 och 2. 3. Kunskapen om fusionsprocessen är mycket god. Antagandet förklarar alla observationer, bl.a. att heliumförekomsten är högre är de 24% som fanns efter big bang i gas som funnits i en stjärna. 4. Genom observationer av stjärnor av olika typ samt modellberäkningar av utvecklingen. Detta senare är mycket viktigt. 5. Sjärnor som har mycket av tunga grundämnen (nya stjärnor) har mycket oftare planetsystem än stjärnor som innehåller lite av tunga grundämnen. Med tunga grundämnen menar vi ämnen tyngre än helium. En gas bestående av enbart väte och helium kan inte bilda planeter - det behövs även ämnen som kondenseras ("klibbar"). Vatten (H2O) är säkert viktigt dels beroende på dess egenskaper och dels eftersom syre är det ämne det finns mest av med undantag för väte och helium. Se vidare exoplaneter . Mer om stjärnutveckling: Stellar_evolution . Nyckelord: stjärnors utveckling [15]; nebulosa [13]; 1 http://imagine.gsfc.nasa.gov/docs/science/know_l1/dwarfs.html Universum-Solen-Planeterna [11433] Svar: Nyckelord: nebulosa [13]; 1 http://antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap981011.html Universum-Solen-Planeterna [8075] Svar: Nyckelord: nebulosa [13]; Universum-Solen-Planeterna [5828] Svar: Se även fråga 688 Nyckelord: nebulosa [13]; Frågelådan innehåller 7624 frågor med svar. ** Frågelådan är stängd för nya frågor tills vidare **
|
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons:
Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar.