Svar:
Ytspänningen anges i kraft per längdenhet, alltså N/m. För rent vatten
är det 0.07 N/m (=0.07 J/m²). Det innebär, med hänsyn till tyngdaccelerationen,
att vatten skulle kunna bära 7 g/m (grov uppskattning). Lite bättre
uppskattning ger snarare 5 g/m eller 5 mg/mm.

Virvelbaggar kallas små svarta skalbaggar, som virvlar runt på
vattenytan. Dom har säkert alla sett. De håller sig uppe med ytspänningen.
En virvelbagge är ungefär 5 mm lång, och 5 mm skulle, med siffrorna ovan, kunna
bära 25 mg. En virvelbagge väger uppskattningsvis 15 mg, så det klarar sig!

För mer om ytspänning än du någonsin vill ha, se Surface_tension. Där finns även värden på ytspänningskraften för olika vätskor. Motsvarande artikel på svenska är rudimentär men innehåller bra bilder: Ytspänning. Nedanstående bild (Wikimedia Commons) är två vattelöpare som parar sig. Observera att båda har alla sina ben i vattenytan för att maximera bärigheten!

/KS/lpe 1999-01-31

Svar:
Det har med ytspänningen att göra. Att utvidga en vattenyta kräver energi.
Därför är vattenfronten ganska hög när vattnet letar sig fram.
När det når fram till det redan våta golvet, är ju jobbet redan gjort.
Då finns inget som hindrar vattnet att rinna. Kul iakttagelse!
/KS 1999-11-24

Svar:
I en vätska håller molekylerna ihop genom att de dras mot varandra.
Inne i en vätska dras en molekyl åt alla håll, men vid ytan dras en
molekyl mera inåt. Effekten blir den att vätskan strävar att minska
ytan. Det verkar nästan som vätskeytan hade ett elastiskt skinn
(så är det naturligtvis inte). En fri vattendroppe i tyngdlöst tillstånd
bildar en sfär (klotform). För en given volym har en sfär den minsta ytan. Läs också i Nationalencyklopedin eller Wikipedia-artikeln Surface_tension. Den senare artikeln är ganska avancerad men innehåller flera bra bilder, bland annat nedanstående.

Experiment: Smeta ut lite smör på en plan yta, och skvätt på lite
vatten. På grund av tyngdkraften blir de inte klotrunda som i rymden.
Titta på de minsta vattendropparna! Även om de inte är klotrunda,
så är dom de mest krökta.
Ju större vattendroppen är desto mer betyder tyngdkraften,
och desto plattare blir den.

/KS/lpe 2000-11-14

Svar:
Det är samma fråga som varför man inte kan göra såpbubblor med rent vatten.
Det vanliga svaret är att diskmedlet sänker ytspänningen. Därför kan man
göra såpbubblor med vatten med diskmedel.

Detta är ju ingen förklaring alls. Hur skulle lägre ytspänning kunna ge
bubblor?

Diskmedlet innehåller ytaktiva molekyler. De är ganska långa, och har en
fet (hydrofob) och en våt (hydrofil) ände. I vattnet försöker den feta
änden komma undan från vattnet. Bäst lyckas den när den kommer upp till
ytan. Då kommer den feta änden att peka ut i luften, och den våta in mot
vattenytan. Till slut bildas ett molekyltjockt lager som täcker hela
vattenytan. I en såpbubbla finns ett sådant lager på ytan och ett på
insidan. Dessa lager har två effkter, de stabiliserar såpbubblan och
de sänker ytspänningen.

Se även länk 1.
/KS 2001-06-13

Svar:
En såpbubbla är ett tunt skikt av såpvatten som är fylld med luft. Hela objektet är sfäriskt. Såpbubblor används främst som leksak. Såpbubblor framställs genom att i vatten tillsätta diskmedel eller glycerol som sänker vattnets ytspänning så att ytskiktet blir mer elastiskt. Det möjliggör att man kan blåsa stora och förhållandevis hållbara bubblor via en ögla som doppas i vätskan. (Såpbubbla)

För att förstå varför olja förstör såpbubblor måste vi förstå hur en såpbubbla är uppbyggd. Detta är utmärkt beskrivet i dokumentet under länk 1. Figuren och beskrivningen nedan kommer från detta dokument.

Såpmolekylerna kallas amfifiler. Det betyder att en del av molekylen gillar vatten (hydrofil) och att en annan del av molekylen avskyr vatten (hydrofob).

Molekylerna ser ut som små grodyngel med ett huvud som gillar vatten och en svans som hatar vatten. När sådana molekyler hamnar i vatten kommer så många som möjligt att leta sig till ytan så att "huvudet" kan vara i vattnet och "svansen" i luften., se figuren nedan. Väggen i bubblan består alltså av ett tunt lager vatten mellan lager av såpmolekyler med svansarna utåt.

Såpbubblor är emellertid ömtåliga och går lätt sönder på grund av yttre påverkan. Om en liten droppe av t.ex. olja fastnar på ytan störs den ordnade raden av amfifiler av attraktionen från oljedroppen, vattnet från det tunna skiktet läcker ut och bubblan går sönder.

Se även fråga [8628], [16513], Soap_bubble och länk 2.

/Peter E 2015-03-05