Svar:
Värmet strömmar inifrån termosen och ut dels genom ledning och dels genom strålning. Stål är bra därför att den strålar väldigt lite men dålig därför att den leder värme bra. Men termosen är ju konstruerad så att man har ett lufttomt utrymme i väggen som hindrar värmeledning. Kombinationen gör att ståltermosen är bra. Dessutom går den inte sönder så lätt.

Ur värmeledningssynpunkt är en ideala termosen en dubbelväggad försilvrad glasflaska. Problemet är förstås att glasflaskor är ömtåliga. De svaga punkterna värmeledningsmässigt är förbindelsen mellan de två väggarna och framför allt korken.

En bra termos bör även ha låg varmekapacitet, dvs kräva lite energi för att komma upp i samma temperatur som drycken. Annars kyls drycken så snart den hälls i termosen. Detta kan man undvika om man sköljer termosen med varmt vatten innan man fyller den.

I dag kan man emellertid tillverka mycket värmeisolerande ståltermosar. Konstruktionen är till en del en affärshemlighet - tillverkarnas webbsajter säger mycket lite om konstruktionen.

Försök: Tillverka en egen termos och se hur länge den håller värmen.

Se vidare länk 1 och Vacuum_flask.

/GO/lpe 1997-03-20

Svar:
Termosar är normalt isolerade genom att man har ett lufttomt utrymme mellan
den inre och yttre väggarna i kärlet. På detta sätt kan inte någon värme ledas
genom hålrummet. Det enda sätt som värme kan transporteras blir genom strålning.
För att minska strålningen så har man målat kärlets ut och insida så att den
är spegelblank.

Försök Ta två kärl. De ska vara lika förutom att ett är försilvrat
på utsidan och det andra svartmålat. Häll i lika mycket varmt vatten i båda och
studera hur temperaturen sjunker i de bägge kärlen.

Se länk 1 för mer om termosar.
1997-11-19