Svar:
Vi har diskuterat vatten i solsystemet i fråga
[19477]:
"Om man har ett isblock i vakuum kommer vatten att sublimera. Vattenmolekyler som innehåller deuterium är mindre rörliga, så med tiden kommer isblocket att innehålla mer deuterium än vad det gjorde från början. Det gäller för övrigt alla kemiska omvandlingar att lätta molekyler är mer rörliga och favoriseras."
Deuteriumhalten är ganska låg (i världshaven är D/H = 1.510
-4), så D
2O är mycket sällsynt. Det man mäter är HDO (masstal 19).
Mätningarna av deuteriumhalten som gjorts av Rosetta-proben (inte den försvunna landaren Philae) på vatten som avdunstar från kometen
67P/Churyumov–Gerasimenko. Man har fått fram att halten deuterium är tre gånger halten i haven på jorden. Detta tyder på att kometer inte är den huvudsakliga källan för vattnet på jorden.
Eller gör det? Det var för 3.8 miljarder år sedan som jorden bombarderades med kometer/asteroider. Det har tidigare gjorts mätningar av deuteriumhalten i kometer med ganska varierande resultat. Man har bara mätt deuteriumhalten hos vatten som avdunstat från kometen, alltså vatten från ett tunt ytskikt. Kometer utsätts även för varierade temperaturer.
En komet som är parkerad långt ute i Oort-molnet (se fråga
[19599] och
Oorts_kometmoln
) skulle knappast förlora något vatten och därmed bevara sitt D/H förhållande.
En kortperiodisk komet däremot utsätts för solstrålning och förlorar vatten, varför D/H förhållandet ökar.
Förklaringen till diskrepansen skulle kanske kunna vara att kometerna när de bildades hade samma deuteriumhalt som haven på jorden, men att halten hos nuvarande kometer varierar eftersom de utsatts för varierande påverkan från solen.
Det vore intressant att få mätningar på is som finns en bit ner i en komet. Denna is skulle kunna tänkas vara opåverkad av avdunstningen, och därmed skulle D/H förhållandet bevaras.
Länk 1 och 2 innehåller mer information om Rosetta-mätningen.
/Peter E 2014-12-11