Svar:
Om du menar svart hål, är svaret nej.
/KS 2000-11-19

Svar:
Du har alldeles rätt, men ändå viktigare är att
man ser fler stjärnfall efter midnatt än före.
När det gäller meteorsvärmar kan det vara lite mera komplicerat.
De partiklarna kommer ju från en komet, och de går i ungefär samma
bana som kometen. Då beror saken på hur denna bana går
i förhållande till jordens.
/KS 2000-11-21

Svar:
Nej, det svarta hålet består inte av något material, det finns inte ens
i vårt universum, men dess yttringar sträcker sig in i vårt
universum. Ljuset kan inte komma därifrån. Sök på svarta hål
i denna databas!
/KS 2000-11-21

Svar:
Man tycker kanske att månen inte skulle spela någon större roll
för livet på jorden, solen är ju ändå det viktigaste. Nyligen har
publicerats beräkningar, som visar att månen spelar större roll
än vad man trott. Månen stabiliserar nämligen jordaxeln, så att dess lutning
bara varierar inom snäva gränser. Utan månen skulle jordaxeln
tumla runt på ett kaotiskt sätt, med extrema klimatvariationer
som följd. Det är osäkert om högre liv hade varit möjligt under
sådana förhållanden.

Se vidare fråga 14214 och Axial_tilt.
/KS 2000-11-21

Svar:
Eftersom det inte finns någon luft på månen, måste man tal om markens
temperatur. Markytans temperatur varierar mycket mellan natt och dag,
från -100 ^oC till +100 ^oC, ja mera på vissa
ställen. En bit ner är temperaturen stabilare.

I vårt solsystem finns 1 stjärna, solen.
Hade här varit flera, hade vi nog inte funnits till.
/KS 2000-11-21

Svar:
Kraften mellan två himlakroppar beror på deras massor,
och så länge massorna finns kvar, finns också kraften kvar.
/KS 2000-11-22

Svar:
Universums ålder är enligt ett naturvetenskapligt sätt att se, den tid som förflutit sedan big bang. De senaste mätningarna med Planckteleskopet, från 2013, ger vid handen att universum är 13,798±0,037 miljarder år gammalt, enligt standardmodellen för kosmologin, Lambda-CDM-modellen. (Universums_ålder)

Det finns i huvudsak två metoder att bestämma universums ålder: kosmologiska och astrofysikaliska.
För en del år sen var det en besvärlig situation. De
äldsta stjärnorna tycktes vara 15 miljarder år, medan de kosmologiska
beräkningarna gav universums ålder till 10 miljarder år. Idag är
diskrepansen i stort sett borta (ungefär 14 miljarder år).

De kosmologiska beräkningarna baseras på universums expansionstakt,
som ges av hubblekonstanten (H).
Wendy Freedman, en av de främsta specialisterna på området,
har skrivit en artikel i Scientific American om saken (mars 1998). I princip är
universums ålder proportionell mot 1/H. Fullt så enkelt är det inte. Man måste också veta om H ändras med tiden, och det är modellberoende.
Nu pekar två oberoende metoder (baserade på supernovor och den kosmiska
mikrovågsstrålnigen) på att expansionen ökar med tiden, och det ger
ett högre värde på universums ålder.

Det är inte möjligt här att presentera de fullständiga beräkningarna.
Det har skrivits hundratals hyllmeter om saken, men sajterna Chandra will target the age of the Universe och Age of the Universe ger mera information.

Hubbles lag

Edwin Hubble upptäckte i slutet på 1920-talet att galaxerna uppvisade rödförskjutning - ju längre bort galaxen var desto större var rödförskjutningen. Hubble tolkade rödförskjutningen som en rörelse bort från oss (med hastigheten v, se länk 1) och fann en proportionalitet

v = Hd

där d är galaxens avstånd, se nedanstående figur, och H är en konstant, hubblekonstanten. Den rimliga tolkningen av denna observation var att universum expanderar och att universum från början var mycket litet. Detta var början av vad som i dag är den kosmologiska standardmodellen, big bang teorin. Den förste som föreslog att universum börjande som en "uratom" var Georges Lemaître.

Bilden är från Indiana University, länk 2. Se vidare Edwin_Hubble, Hubble's_law, Big_bang och Georges_Lemaitre.

Ett par kommentarer om Hubbles lag

Man kan förstå ett par viktiga aspekter på universums expansion med ett enkelt experiment.

Tag en vanlig, rund ballong och måla små prickar på den med en märkpenna. Prickarna skall representera galaxer. Blås upp ballongen lite grann. Mät avståndet mellan två närliggande prickar och två lite längre från varandra. Rita in förbindelselinjerna mellan de uppmätta prickarna. Låt oss säga det mindre avståndet är 1 cm och det större 3 cm. Blås nu upp ballongen så det mindre avståndet är 2 cm. Vad är då det större avståndet? Det bör vara c:a 6 cm. Om expansionen tog t sekunder så är hastighetena 1/t och 3/t. Vi har alltså att expansionshastigheten är proportionell mot det urspungliga avståndet, vilket är Hubbles lag.

Föreställ dig att du sitter på en prick (galax) på ytan av ballongen. Alla andra prickar rör sig bort från dig med en hastighet som alltså ökar med avståndet. Kan du därav dra slutsatsen att du sitter i centrum? Nej, det kan du inte eftersom du gör precis samma observation från alla prickar på ballongytan. Ytan på en ballong har ju inget centrum! Det är samma sak med universums expansion - vår observation betyder inte att vi befinner oss i universums centrum, något som dessutom är ett omöjligt begrepp för ett oändligt universum.

Förenklad beräkning av universums ålder från H

Om vi antar att hubblekonstanten
är H=72 km/s/Mparsek kan vi få en uppskattning
av universums ålder som tiden = sträckan/hastigheten = d/v = 1/H. (Lägg märke till att dimensionen av 1/H är tid eftersom det finns längd både i nämnare och
täljare.) Vi måste först emellertid konvertera Mparsek till km:

1 ljusÃ¥r = 310⁵[c i km/s]365.24246060 = 9.4710¹² km

1 parsek = 3.26 ljusår

1 Mparsek = 3.2610⁶9.4710¹² km = 30.810¹⁸ km

Universums ålder 1/H blir då

(30.810¹⁸ km)/(72 km/s) = 0.42810¹⁸ s = 0.42810¹⁸/(606024365.24) Ã¥r = 1410⁹ Ã¥r

I verkligheten är expansionshastigheten inte konstant så man använder sig av lite mer sofistikerade kosmologiska modeller, se fråga [11987] och [18686].

/KS/lpe 2003-05-05

Svar:
Det beror på hur stor den är. Vi antar att det är natt och att solen
lyser på rymdfarkosten.
En typisk obemannad rymdsond kan man se
kanske ett par tusen kilometer (för blotta ögat). Det är inte särskilt
långt om man tänker på, att det är 150 miljoner kilometer till solen.
/KS 2000-11-26

Svar:
Du behöver inte oroa dig för detta. Så små bitar av neutronmateria kan inte
finnas. Det krävs en enorm gravitation (och massa) för att hålla ihop
en neutronstjärna.
/KS 2000-12-01

Svar:
Talet p är inte en naturkonstant utan en matematisk
storhet, som kan beräknas med godtyckligt stor noggrannhet. Vad man däremot
kan fråga sig är om det alltid är sant att cirkelns omkrets är
2pr. Detta är sant i Euklidisk (plan) geometri,
men rummet i universum skulle kunna vara krökt, så att omkretsen av mycket stora
cirklar skulle kunna vara mindre eller större än 2pr.
Nyare data (se nedan) talar starkt för att universum verkligen är plant
i stora drag.

Att naturkonstanterna skulle kunna variera med tid och rum är en tanke,
som dyker up då och då. Ingen har ännu lyckats påvisa någon sådan effekt.
/KS 2000-12-09