749 frågor / svar hittades
vad har månen för färg?
/per n, r-dalen, oxd 1999-10-21
Det finns inte mycket färger på månen, det mesta är nyanser av grått. Månen är mycket mörkare än man skulle kunna tro, nästan som stenkol.
/KS 1999-10-21
Hej igen! Tack för svart på min förra fråga! Hittade sidan och de hade formulerat fel. Nu har jag en till fråga, såg på ett tv program för ett par veckor sen, de pratade om solen. I skolan får vi ju lära oss att väte slås ihop till heliumkärnor men detta var tydligen inte slutet på det hela, enligt vad de sade så slås heliumet ihop till ett annat grundämne och sedan de till ett annat. Vad jag vill veta är om detta stämmer och i så fall vilka ämnen som ingår i kedjan..
/Anders K, Vadsbogymnasiet, Mariestad 1999-10-22
I solen, just nu, bildas inget annat än helium. Om ungefär 4 miljarder år, när solen har blivit en röd jättestjärna, inträffar den så kallade helium-flashen, då helium förbränns till kol. Det är ett snabbt förlopp, nästan explosivt. Större delen av kolet kommer inte ut, det stannar inne i solen. Efter detta kommer solen kollapsa för att sluta som en vit dvärgstjärna.
I tyngre stjärnor inträffar ingen helium-flash, men helium förbrännes till tyngre grundämnen i lugnare takt. Man vinner energi genom sammanslagning av kärnor upp till järn som slutprodukt. Järn har den högsta bindningsenergin. I en del fall sker förbränningen explosivt (supernovor), och då kan stora mängder neutroner frigöras. Dessa neutroner fångas in av kärnor. På det viset har de tyngre grundämnena bildats. En del av supernovaexplosionerna resulterar i att stjärnan sprängs sönder fullständigt.
Alla grundämnen tyngre än helium har bildats i dessa processer. Livet på jorden beror på supernovaexplosioner!
/KS 1999-10-24
Hur bildas en stjärna, vad består den av och vad händer när den dör?
Hur bildas en stjärna, vad består den av och vad händer när den dör?
/Victoria G, Slottis, Malmö 1999-10-25
Solen är en ganska vanlig sorts stjärna. Den bildades för 4500 miljoner år sedan av ett gasmoln som drog ihop sig. Ställen där stjärnor bildas
idag, kan man se som små knutor på bilden nedan (från Hubble Space Telescope). Solen består av 75% väte, 24% helium och bara 1%
tyngre ämnen. Solen är helt gasformig och till större delen joniserad
(fria elektroner och joner). Temperaturen på ytan är 6000 grader och
20 miljoner grader i centrum. Där sker energiproduktionen genom att 4 vätekärnor slås ihop och bildar helium. När vätet i centrum tagit
slut, sker förändringar. Centrum dras ihop och de yttre lagren expanderar.
Energiproduktionen fortsätter i ett skal, och ökar. Solen har blivit en
röd jättestjärna. Det sker om ungefär 4000 miljoner år. Då är det
definitivt slut med livet på jorden.
Så småningom kastas de yttre delarna av och vi har fått en
planetarisk nebulosa som belyses av en het vit dvärgstjärna.
Så småningom svalnar den vita dvärgstjärnan, och till slut är den alldeles
svart. Hur en stjärna utvecklas beror på hur tung den är. En mycket tung stjärna kan sluta som en supernova. Dubblelstjärnor utvecklas annorlunda. Detta är en hel vetenskap!
Ord i kursiv stil kan du söka på i denna databas för mer information.
För relativt elementära framställningar se Allmän relativitetsteori och kosmologi
(på svenska) och Lives and Deaths of Stars (på engelska).
1a) Hur stort är universum (diameter)?
1b) Hur mycket materia tycks finnas?
2) Hur snabbt expanderar universum?
3) Hur stor är den nyupptäckta accelerationen?
Kan jag få med felmarginalerna på dessa svar?
/Hananja 1999-10-25
1a. Det går egentligen inte att svara på. Man kan nämligen
inte mäta universums storlek vid ett givet ögonblick. Det som
syns vara längst bort, 3-gradersstrålningen, kommer från en
tid då universum var 1000 gånger mindre. Universum kan vara
oändligt.
1b. Man brukar räkna med 1080 protoner i det synliga universum.
2 Hubblekonstanten brukar anges till 65 km/s per megaparsek, med en osäkerhet av 15 km/s per megaparsek. En parsek är
3.26 ljusår.
3. Den energi som den kosmologiska konstanten representerar, tycks
vara ungefär hälften av totala energin, för närvarande. Den bråkdelen ökar,
eftersom materietätheten minskar, på grund av expansionen.
/KS 2001-08-08
Hur har man uppmätt accelerationen i expansionen av universum?
/Hananja 1999-10-25
Man använder sig av en speciell typ av supernovor (typ Ia). Det handlar om en vit dvärgstjärna i ett tätt dubbelstjärnesystem,där materia överföres till den vita dvärgstjärnan. När den uppnår1.4 solmassor, exploderar den. Eftersom stjärnorna alltid ärlika stora när de exploderar, frigörs samma energimängd. Därförkan de avändas som ett slags "kosmiska standardfyrar".
Nu finner man att mycket avlägsna supernovor av typ Ia är längre bortän väntat under antagande avkonstant expansion. Nu får vi komma ihåg att ljuset har varitpå väg i tusentals miljoner. Alltså, på den tiden var universumtätare än vad det skulle ha varit med konstant expansion.Expansionstakten ökar alltså med tiden. Det kan tolkas somatt Einsteins kosmologiska konstant (L)är större än noll.
Det finns en grupp i Berkeley som sysslar med dessa saker: Supernova Cosmology Project.
En artikel om detta hittar man i Forskning och Framsteg, Nr 4, 1998, sid 24: Forskning & Framsteg, webbarkivet.
/KS 1999-10-26
Jeg har lest mye om fysik og astronomi og mange steder har Einsteins kosmologiske konstant vært nevnt, men det har ikke stått hva den egentlig er. Kan dere forklare det?
/Martin K, Åfjord, Åfjord 1999-11-01
Man kan säga att den kosmologiska konstanten har med energitätheten
hos vacuum att göra. NASA ger en utförligare förklaring här: What is a Cosmological Constant?
. Se även tidigare svar under nedanstående länk./KS/lpe 1999-11-07
Hej, jag håller på att skriva mitt specialarbete om solförmörkelse.
Min fråga är hur man kan beräkna nästa solförmörkelse?
Vilka formler finns det och hur har man fått fram dem?
Jag skulle också bli glad om jag fick några räkneexempel på detta.
Tack!
/Jonas H, Jenny NyströmsSkolan, Kalmar 1999-11-07
). Solförmörkelser uppstår alltså vid nymåne när månens mörka sida är vänd mot jorden. Eftersom månens bana lutar lite mot ekliptikan (solens synliga bana) så får man inte solförmörkelse vid varje nymåne utan bara vid de tillfällen som månen är tillräckligt nära ekliptikan. Det är nog över gymnasienivå att beräkna solförmörkelser.
NASA har en utmärkt sajt om förmörkelser: Eclipse home page
. Där finns data om alla sol-och månförmörkelser fram till år 2020.
Redan de gamla babylonerna kände till Saros-cylen: Eclipses and the Saros
, som innebär att förmörkelser återkommer med en periodicitetav 18 år och 11 dagar. Många olika Saros-cykler är igång samtidigt.
Hej fysikexperter! Jag undrar hur det är med
månens faser. Är det som min kollega tror, att
jorden skuggar månen och att det är därför vi ser
månen som hel och halv osv? Eller är det som jag menar
så att månen alltid är belyst på ena sidan men
att det beror på hur vi ser det infallande ljuset på månen?
Min teori tycker jag verkar bra, men då borde ju månen
hamna i skugga av jorden, allafall om solen, jorden och månen
ligger i linje - gör de det? Förklara!
/Björn M, Bockstensskolan, Varberg 1999-11-10
Din teori om månens faser håller, se bilden nedan av António Cidadão. Faserna beror på att vi i olika delar av månbanan ser olika stora bitar av den av solen belysta halvan av månen. Men visst kan det hända att jorden kastar
sin skugga på månen. Det kallar vi månförmörkelse, se
hur långt från jorden ligger saturnus
/robin f, ramdalen, oxelösund 1999-11-11
Ungefär 10 gånger längre bort än solen. Det tar ljuset ungefär en timme
att nå hit.
/KS 1999-11-16
Vi håller på att läsa om universum just nu
och har precis läst om stjärnors födelse
och död. Jag undrar en sak om svarta hål.
Om tar sig med ett rymdskepp till ett svart
hål och binder fast en människa i ett rep
och sedan släpper ner den här människan mot
det svarta hålet. När människan kommer nära
hålet så ser blir ju gravitationen så stark
så det ser ut som det står still. Man tycker
att det ser ut som om människan hänger still
i luften. Men eftersom den här människan
hänger i ett rep så fortsätta ju repet att
åka mot det svarta hålet, hur ser det ut när
man tittar ner mot repet. Man tycker ju att
det ser ut som om repet står stilla men det
fortsätter ju att åka ner, så vad är det man
ser, en massa rep eller?
Hoppas ni förstod frågan....
/Patrik S, Ängarydsskolan, Tranås 1999-11-11
Släpper man ner en klocka mot ett svart hål, skulle vi utifrån
tycka att den går långsammare och långsammare och bli allt rödare.
Den skulle aldrig stanna helt, processen skulle aldrig
fullbordas.
Det här är ett rent teoretiskt resonemang. Långt innan händelsehorisonten
kommer klockan slitas sönder, förgasas och joniseras. En del av energin
åker ut som strålning, det mesta av materien åker in och blir snabbt så rödförskjutet,
att strålningen från materialet snart saknar all praktisk betydelse.
Många tror att de omtalade &34;gamma ray bursts&34; är processer, där svarta
hål bildas. I så fall är tidskalan av dessa processer ungefär sekunder.
/KS 2000-03-29
Länkar till externa sidor kan inte garanteras bibehålla informationen som fanns vid tillfället när frågan besvarades.
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons: Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar