Svar:
Termen hypernova har använts om några observerade explosiva händelser.

En var en så kallad "gamma ray burst" och registrerades av satelliter den 14 december 1997. Det var en kraftig puls av högenergetisk elektromagnetisk strålning (gammastrålning). Senare
lyckades man identifiera källan med optiska teleskop och bestämma
avståndet. Det visade sig vara ofantligt, 12000 miljoner ljusår,
nästan vid randen av det synliga universum. Energimängden som frigjordes vid den smällen, var kanske 100 gånger mer än en "vanlig" supernova.
Här kan du läsa mer: Gamma-Ray Burst Makes Quite a Bang.

En annan "hypernova" inträffade i en galax som ligger betydligt närmre 140 miljoner ljusår. Den var speciellt stark i radioområdet.
Totala energin beräknas till 10 gånger en vanlig supernova.
Här
kan du läsa mer: When stars go hyper.

Man har också påträffat ett antal supernovarester (gasmoln), där
rorelseenergin är 10 - 100 gånger av vad som utvecklas i en
"normal" supernova.

Det råder ingen enighhet om vad som ligger bakom dessa fenomen,men kanske har de alla samband med så kallade "Gamma Ray Bursts": New Insights from Observations of Mysterious Gamma-Ray Burst. Det är intensiva utbrott av gammastrålning, som varar några sekundereller minuter.På senare år har manfått klart för sig, att de flesta kommer från avlägsna delar av universum. De har en energiutveckling som är jämförbar med hypernovors.Det har föreslagits att det kan röra sig om två neutronstjärnorsom smälter samman och bildar ett svart hål. Detta är ett hettforskningsområde och vi kan räkna med spännande resultat de närmsta åren.
/KS 1999-12-10

Svar:
För Mars har man antagit den konventionen att man anger höjden i förhållande
till den nivå, där lufttrycket är 6.1 mb. Sedan början av 1999 pågår en
omfattande kartläggning av Mars med hjälp av
Mars Global Surveyor (se nedan). Den har en
laserhöjdmätare ombord. Den har gett oss hundratals miljontals höjdvärden. Det
är nu möjligt att ange höjden på andra sätt. Man kan ge höjden i förhållande
till en referensellipsoid. Man kan faktiskt också ange höjden över havet.
Man kan nämligen räkna ut en tänkt "havsyta". Den högsta vulkanen på Mars
(Olympus Mons)
får med de tre olika sätten höjden 24.7 km, 22.7 km respektive 21.3 km.  
/KS 2001-03-12

Svar:
Årtalet är nog fel, år 2004 tycks inget märkligt hända med planeterna.
Däremot år 2040 (6-8 september) kommer planeterna rada upp sig.
Den som tycker om ett vackert skådespel på himlen blir nog påverkad av det.

Bilden nedan visar hur det kommer att se ut den 8 september 2040. Fem planeter och månen tillsammans. Bilden är genererad med Sky View Café.

/KS/lpe 1999-10-11

Svar:
I tre fall har vi kunnat mäta det direkt genom sonder som landat:
Månen, Venus och Mars. I andra fall kan vi mäta spektrallinjer från
gaser i atmosfären. Många av de linjerna syns inte här nere på
jordytan, man måste mäta dom ute i rymden. Speciellt fina mätningar
har gjorts från ISO
(Infrared Space Observatory), se länk nedan. 
/KS 1999-10-11

Svar:
Naturen strävar efter den lägsta energin. Se nedan!
/KS 2000-03-29

Svar:
Ja, det finns himlakroppar utanför Pluto, men knappast planeter, snarare kometkärnor. Man har nu (februari 1999) hittat ett 70-tal. För övrigt betraktar många astronomer inte längre Pluto som en planet, utan som den största av dessa kometkärnor. Plutos banrörelser är låsta till Neptunus' på så sätt, att de aldrig kommer nära varandra. Det är troligt att många av Plutos föregångare som inte hade en sådan bana, har slukats upp av Neptunus.

Nja, det är inte alldeles sant att kometer kommer tillbaka till samma ställe. Dels händer det att de kommer nära Jupiter, och då störs banan. Dels fungerar gasstrålarna från kometen som raketmotorer, och det ändrar också banan. Men visst är det så, att Halleys komet har återkommit många gånger med ungefär 75 års mellanrum, men perioden varierar. 
/KS 1999-02-19

Svar:
Jag kan svara för egen del. Jag är intresserad av planeter och stjärnor. Att studera stjärnhimlen från en mörk plats är alltid intressant. Mig påverkar det positivt. Någon astrologi tror jag inte på.  
/KS 1999-02-18

Svar:
Alfa Centauri är den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Centauren på
södra stjärnhimlen (syns inte från Sverige). Det den tredje
(efter Sirius och Canopus)
ljusaste stjärnan på himlen och dessutom den allra närmsta stjärnan
(avstånd 4.35 ljusår). Det är ett trippelstjärnesystem, där den största
är mycket lik solen, den näst största är mindre och betydligt svalare
än solen. Den tredje (Proxima Centauri) är 10000 gånger svagare än
solen. Ytterligare detaljer finns under nedanstående länk.
/KS/lpe 1999-10-11

Svar:
Det är inte helt klarlagt varför temperaturen är lägre i solfläckar.
En sak är i alla fall säker, i solfläckar finns starka magnetfält. Det
är troligt att dessa hindrar energitransporten. I solytan sker den
med konvektion (cirkulation), och det funkar nog sämre, där magnetfältet
är starkt.

Länk 1 nedan innehåller en bild på solfäckar.

/KS/lpe 1999-10-11

Svar:

Kort beskrivning:

  Solen är alltigenom gasformig. Gasen är faktiskt ett plasma, alltså fria joner och elektroner. Vid solytan, där ljuset lämnar solen, är temperaturen omkring 6000 ^oC. I solens centrum är trycket enormt, temperaturen omkring 15 miljoner ^oC, och densiteten 100 gånger vattnets. Här sker de känreaktioner som driver solen (och livet på jorden). Solens volym är ungefär en miljon gånger jordens, och massan 300000 gånger jordens. Solsystemets ålder är 4.5 miljarder år.
/KS 1999-03-17