Svar:
Nobelpris i fysik 1925
Franck-Hertz försök
James Franck, Gustav Ludwig Hertz
"for their discovery of the laws governing the impact of an electron upon an atom"

Till skillnad från excitation med fotoner är kravet för oelastisk spridning av elektroner inte att energin skall vara lika med energidifferensen mellan grundtillståndet och ett exciterat tillstånd.

För att få en mätbar sannolikhet måste den inkommande elektronen ha en energi som är större än energiskillnaden mellan grundtillståndet och det exciterade tillståndet. Energin som "blir över" tas om hand av den utgående elektronen och det exciterade tillståndet sönderfaller genom att sända ut en foton, se nedanstående bild.

Oelastisk spridning av elektroner på fria atomer var ett mycket direkt stöd för Bohrs atommodell:

Franck-Hertz försök var ett fysikexperiment som stöder Bohrs atommodell, en föregångare till kvantmekanik. De tyska fysikerna James Franck och Gustav Hertz försökte 1914 undersöka energinivåerna i en atom. Deras numera berömda experiment stödde på ett elegant sätt Niels Bohrs atommodell där elektroner rör sig runt atomkärnan i banor med specifika diskreta energier. Franck och Hertz fick 1925 Nobelpriset i fysik för detta arbete.

Franck-Hertz försök bekräftade Bohrs kvantiserade atommodell genom att visa att atomer bara kan absorbera vissa specifika energimängder (kvanta). (Franck-Hertz_försök )

Se vidare fråga 1591 , Electron_excitation och Franck–Hertz_experiment

Nyckelord: Bohrs atommodell [9];