Svar:
För det första låt oss inte använda begreppen giftigt eller, ännu värre, smitta när det gäller radioaktivitet. Låt oss använda begreppen skadeverkan hos joniserande strålning och kontaminering av radioaktiva nuklider.

Din fråga är teoretiskt intressant men mycket hypotetisk eftersom det aldrig skulle vara politiskt gångbart att med flit sprida ut kärnavfallet som du antyder. Vad resultatet kan ge är en känsla för hur begränsade utsläpp i havet blandas med hela havsvolymen (som i samband med jordbävningen/tsunamin 2011 vid en reaktor i Fukushima, Japan) och blir helt insignifikanta.

Med hjälp av kalkylatorn under länk 1 kan man beräkna aktiviteten hos avfallet. Om vi har en reaktor med elektrisk effekt 1GW som körts under ett år går det åt 32 ton bränsle och aktiviteten blir som i nedanstående figur. Efter ett år är alltså aktiviteten hos det förbrukade bränslet c:a 3*10¹⁸ Bq.

Låt oss först jämföra detta med aktiviteten hos uranet innan vi laddade reaktorn. Enligt kalkylatorn Uranium Decay är aktiviteten hos 32 ton uran c:a 6*10¹² Bq. Förhållandet mellan aktiviteterna är alltså 0.5*10⁶. Det utbrända kärnbränslet har alltså mycket högre aktivitet än det ursprungliga uranet - man måste späda det i förhållandet 1 till 1/2 miljon för att få samma specifika aktivitet.

Vad blir aktiviteten om vi skulle lösa avfallsproblemet genom att dumpa avfallet i oceanerna? Oceanerna har enligt länk 2 en volym på

1.3*10⁹ km³ = 1.3*10¹⁸ m³

och vi förutsätter (orealistiskt) perfekt blandning.

Aktiviteten skulle då bli

3*10¹⁸/1.3*10¹⁸ m³ = 2.3 Bq/m³

vilket är ett mycket litet värde. Anledningen är förstås att haven innehåller väldigt mycket vatten!

Se vidare Spent_nuclear_fuel . The WISE Uranium Project Calculators innehåller flera mycket användbara kalkylatorer där man endast behöver specificera ett värde och klicka på Calculate.

Kommentar till figuren nedan

Figuren innehåller förutom den röda kurvan (som var den vi ville ha) även t.ex. en blå kurva som avser aktiviteten hos det utarmade uranet som blev över vid anrikningen. Det kan tyckas konstigt att denna vid c:a 10000 år börjar öka. Detta är inget fel utan det kan förklaras med att uran sönderfaller till bly via en lång kedja av sönderfall som har mycket kortare halveringstid än uran (se fråga 13744 ). Det finns alltså fler nuklider som kan sönderfalla upp till några miljarder år då mängden uran börjar minska.

Se även fråga 19974 .

Nyckelord: kärnkraftsavfall [11]; Fukushima [6];

1 http://www.wise-uranium.org/nfca.html
2 http://hypertextbook.com/facts/2001/SyedQadri.shtml