Välkommen till Resurscentrums frågelåda!

 

Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen: Anpassad Google-sökning
(tips för sökningen).
Använd diskussionsforum om du vill diskutera något.
Senaste frågorna. Veckans fråga.

11 frågor/svar hittade

Blandat [19989]

Fråga:
Hej! Den geologiska frågelådan är stängd, då jag frågar här. Att bli av med utbränt kärnbränsle är besvärligt, men vad hindrar att sänka det i områden mellan kontinentalplattor där en platta är på väg in under en annan, så att det utbrända går in i ett långtidskretslopp och inte återkommer till ytan under sin aktiva tid? Man återlämnar materialet till naturen med ett "tack för lånet", och låter det fortsätta att värma jorden inifrån.
/Thomas Å, Knivsta

Svar:
Frågelådan är inte stängd men den har fått en ny adress: Fråga en geolog . Lite konstigt är det att man inte lägger ut frågor/svar utan bara svarar med e-post.

Det finns flera skäl att det du föreslår inte är bra.

1 Platt-tektoniken är mycket långsam (c:a 5 cm/år) så transporten till jordens inre tar alltför lång tid.

2 Aktiviten för färskt avfall är mycket hög i upp till 10000 år, se fråga 19974 , så man vill inte deponera det i geologiskt aktiva områden utan i urberget.

3 Det skulle vara politiskt oacceptabelt sätt att deponera avfallet. Andra sätt som är tekniskt möjliga men politiskt omöjliga är utspridning i världshaven eller utskjutning i rymden.
/Peter E

Nyckelord: kärnkraftsavfall [11];

*

Materiens innersta-Atomer-Kärnor [19974]

Fråga:
Det som blir kvar när bränslet i ett kärnkraftverk förbrukats är bland annat det radioaktiva ämnet plutonium, som har en halveringstid på 24 000 år Vad är det som är halverat efter 24 000 år? Varför är det viktigt att veta om kärnavfalls halveringstid?
/Johannes M, Stockholm, Engelbrektskolan

Svar:
239Pu med halveringstiden 24000 år (länk 1) bildas i reaktorn genom neutroninfångning i 238U. Det är aktiviteten (sönderfall/sekund) av 239Pu som halveras. Avfallet innehåller emellertid även andra långlivade nuklider.

Figuren nedan från fråga 17804 visar den totala aktiviteten från kärnavfall (röd kurva) och den uppskattade aktiviteten hos uranet om det varit kvar i marken. Man kan se att efter 100000 år är aktiviteten hos kärnavfallet lika med det obrutna uranet. Detta är alltså en mycket konservativ gräns för hur länge man måste skydda sig från kärnavfallet.

Mer realistiskt kan man läsa av från kurvan att aktiviteten sjunker från 3*1019 till 3*1015 dvs en faktor 10000 på 1000 år. Slutsatsen är alltså att en mycket stor del av den totala aktiviteten kommer från mer korttlivade nuklider, mestadels fissionsprodukter.



/Peter E

Nyckelord: kärnkraftsavfall [11];

1 http://nucleardata.nuclear.lu.se/toi/listnuc.asp?sql=&Z=94

*

Energi [17804]

Fråga:
Hej! Hur giftigt är avfallet från ett kärnkraftverk jämfört med de ämnen som är "input", dvs bränslet (uran oftast)? Om avfallet späddes ut till den koncentration som råder där uranet bryts, skulle det, avfallet, vara giftigare än materialet som togs upp ur gruvan?
/Thomas Å, Knivsta

Svar:
För det första låt oss inte använda begreppen giftigt eller, ännu värre, smitta när det gäller radioaktivitet. Låt oss använda begreppen skadeverkan hos joniserande strålning och kontaminering av radioaktiva nuklider.

Din fråga är teoretiskt intressant men mycket hypotetisk eftersom det aldrig skulle vara politiskt gångbart att med flit sprida ut kärnavfallet som du antyder. Vad resultatet kan ge är en känsla för hur begränsade utsläpp i havet blandas med hela havsvolymen (som i samband med jordbävningen/tsunamin 2011 vid en reaktor i Fukushima, Japan) och blir helt insignifikanta.

Med hjälp av kalkylatorn under länk 1 kan man beräkna aktiviteten hos avfallet. Om vi har en reaktor med elektrisk effekt 1GW som körts under ett år går det åt 32 ton bränsle och aktiviteten blir som i nedanstående figur. Efter ett år är alltså aktiviteten hos det förbrukade bränslet c:a 3*1018 Bq.

Låt oss först jämföra detta med aktiviteten hos uranet innan vi laddade reaktorn. Enligt kalkylatorn Uranium Decay är aktiviteten hos 32 ton uran c:a 6*1012 Bq. Förhållandet mellan aktiviteterna är alltså 0.5*106. Det utbrända kärnbränslet har alltså mycket högre aktivitet än det ursprungliga uranet - man måste späda det i förhållandet 1 till 1/2 miljon för att få samma specifika aktivitet.

Vad blir aktiviteten om vi skulle lösa avfallsproblemet genom att dumpa avfallet i oceanerna? Oceanerna har enligt länk 2 en volym på

1.3*109 km3 = 1.3*1018 m3

och vi förutsätter (orealistiskt) perfekt blandning.

Aktiviteten skulle då bli

3*1018/1.3*1018 m3 = 2.3 Bq/m3

vilket är ett mycket litet värde. Anledningen är förstås att haven innehåller väldigt mycket vatten!

Se vidare Spent_nuclear_fuel . The WISE Uranium Project Calculators innehåller flera mycket användbara kalkylatorer där man endast behöver specificera ett värde och klicka på Calculate.

Kommentar till figuren nedan

Figuren innehåller förutom den röda kurvan (som var den vi ville ha) även t.ex. en blå kurva som avser aktiviteten hos det utarmade uranet som blev över vid anrikningen. Det kan tyckas konstigt att denna vid c:a 10000 år börjar öka. Detta är inget fel utan det kan förklaras med att uran sönderfaller till bly via en lång kedja av sönderfall som har mycket kortare halveringstid än uran (se fråga 13744 ). Det finns alltså fler nuklider som kan sönderfalla upp till några miljarder år då mängden uran börjar minska.

Se även fråga 19974 .



/Peter E

Nyckelord: kärnkraftsavfall [11]; Fukushima [5];

1 http://www.wise-uranium.org/nfca.html
2 http://hypertextbook.com/facts/2001/SyedQadri.shtml

*

Materiens innersta-Atomer-Kärnor [17802]

Fråga:
Hej! Jag undrar om man kan veta om en blandning av radioaktiva Cs-isotoper kommer från reaktordrift eller ett kärnvapenprov?
/zandra K, Adolfsbergsskolan, Örebro

Svar:
Zandra! Är du inte lite ung för att fundera på sånt här ?

Vad gäller Cs-isotoperna så produceras 134Cs mycket lite direkt vid fission/betasönderfall (Eftersom 134Xe är stabilt) utan det produceras genom långsam neutronaktivering av den stabila isotopen 133Cs. 134Cs finns därför mycket lite av efter ett kärnvapenprov, se Nuclear_fission_product#Fission_products_in_nuclear_weapons .

När det gäller andra isotoper har man typiskt mer långlivade i avfall från kärnkraftverk eftersom de kunnat byggas upp under längre tid.
/Peter E

Nyckelord: kärnvapen [14]; kärnkraftsavfall [11];

*

Energi [17784]

Fråga:
Varför måste en avstängd reaktor kylas?
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Hej! Kärnkraften fungerar ju genom att värma vatten. Ändå blir uttjänt material för varmt. Varför kan man inte använda kärnmaterial tills dess att det inte ger någon värme längre? Det uttjänta material som nu verkar bli för varmt i Japan borde ju kunna användas en tid till, tills det inte "har mer att ge". Avfallet verkar tas ur drift för tidigt. Varför verkar avfallet tas ur bruk för tidigt??
/Thomas Å, Knivsta

Svar:
Thomas! Ja, det kan tyckas vara slöseri, men det är det inte av två skäl.

1 Om man snabbstoppar en reaktor genom att köra in styrstavarna helt stoppas kärnklyvningen omedelbart, men det utvecklas c:a 7% av maxeffekten i form av radioaktivt sönderfall hos, framför allt, fissionsprodukterna, se Decay_heat#Power_reactors_in_shutdown . Detta är inte tillräckligt för att köra turbinerna på ett effektivt sätt.

2 Den verkliga förlusten blir mycket mindre än 7% dels för att reaktorer normalt inte snabbstoppas utan tas ner långsamt så att en del av sönderfallsenergin tas om hand - de flesta av restprodukterna har halveringstider under ett dygn. Framför allt så körs ju reaktorn åtskilliga månader mellan stoppen, och det är bara de långlivade och sist producerade restprodukterna som inte kommer till användning.

Man skulle kanske kunna använda restenergin för uppvärmning, men eftersom säkerheten är den viktigaste aspekten har man såvitt jag vet inte gjort försök med att utnyttja restvärmet - det skulle helt enkelt inte vara ekonomiskt lönsamt.

När det gäller att experimentera med kärnkraftverk är ju Tjernobyl ett avskräckande exempel. Experimentet som gick snett där hade visserligen bara indirekt att göra med restvärmet. Kylningen av en snabbstoppad reaktor kräver ju pumpar som kräver elektricitet. Om man inte kan få el utifrån, så måste man utnyttja dieselgeneratorer. Det tar emellertid c:a en minut att starta dessa. Man har alltså ett gap på en minut när man inte kan kyla härden. Idén var då att utnyttja rotationsenergin hos turbinerna för att producera reservkraft under en kort stund (reaktorn förutsättes snabbstoppad, så turbinerna snurrar för fullt). Det var när man mitt i natten försökte utföra detta experiment som allt gick förfärligt fel, se Chernobyl_disaster#The_attempted_experiment .

Problemen vi ser i Fukushima efter jordbävningen och tsunamin är just beroende på att resevgeneratorerna förstördes av tsunamin, det gick inte att få ström utifrån och intagen för kylvatten var fulla med bråte. Man kunde alltså inte kyla reaktorhärdana och ännu värre inte en bassäng med relativt nyuttaget kärnbränsle (SFP i nedanstående figur från Wikimedia Commons). Anledningen till att det uttagna kärnbränslet är det största problemet är att det inte är inneslutet lika bra som reaktorhärdarna. Se vidare 2011_Japanese_nuclear_accidents



/Peter E

Nyckelord: Tjernobyl [10]; kärnenergi [18]; kärnkraftsavfall [11]; Fukushima [5];

*

Energi [14569]

Fråga:
Vad gör man med det radioaktiva avfallet från kärnkraftverken?
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Jag undrar vad man gör med det radioaktiva avfallet från kärnkraftverken? I vad lagras strålningen för att den inte ska komma ut i naturen?
/Magda K, Alfaskolan, Solna

Svar:
Hej Magda! Vi har svarat en hel del på frågor om vad avfallet består av, se kärnkraftsavfall , men inte mycket vad vi planerar gör med det. Så är beskrivs processen av Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB):

Idag mellanlagras allt använt kärnbränsle i Clab där vatten kyler bränslet och skärmar av strålningen. Eftersom använt kärnbränsle har en förhöjd aktivitet under väldigt lång tid, storleksordningen 100 000 år, måste förvaringen förändras i framtiden.

Därför planerar SKB att bygga ett slutförvar för allt använt kärnbränsle, ett förvar som inte kräver någon övervakning och kontroll av kommande generationer.

Den metod som SKB arbetar efter kallas KBS-3. Den innebär att det använda kärnbränslet ska kapslas in i koppar. Kopparkapslarna ska sedan deponeras i urberget på cirka 500 meters djup, inbäddade i lera (se illustrationen nedan). När deponeringen är klar försluts tunnlar och bergrum.

Man har alltså tre barriärer för att hindra att radioaktivitet kommer ut: kopparkapsel, lera och urberget.

Den mest sannolika placeringen tycks i dag vara i Oskarshamns-trakten (där mellanlagringen Clab finns i dag), men detaljerna i förvaret kan fortfarande ändras - det är inte byggstart förrän 2010 och förvaret beräknas komma i drift 2017.

För mer information om avfall och slutförvaring se Svensk Kärnbränslehantering AB s webbsajt och den mycket informativa sajten för ungdomar under länk 1 med bland annat några bra kortfilmer.



/Peter E

Nyckelord: kärnkraftsavfall [11];

1 http://www.skb.se/templates/SKBUStartPage____9456.aspx

*

Materiens innersta-Atomer-Kärnor [13690]

Fråga:
Varför är klyvingsprodukterna i ett kärnkraftverk radioaktiva.
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
För att värma upp stavarna i ett kärnkraftverk så klyver man atomerna...när man klyver dom så blir dom radioaktiva...varför klyver man inte dom så mycket tills dom inte är radioaktiva?
/Joni L, Forssaklackskolan, Borlänge

Svar:
Det enkla svaret är att det kan man inte påverka. Kärnorna klyvs enligt de regler naturen bestämt.

Titta på nuklidkartan nedan. Stabila kärnor är markerade med mörkrött, och kända kärnor av det grå området. Kärnan som klyvs i ett kärnkraftverk är 235U. Denna är markerad med en svart punkt uppe till höger i diagrammet. 235U har ett större överskott av neutroner än vad stabila lättare kärnor har.

Eftersom klyvningsprocessen inte kan "sortera" neutroner och protoner, måste alla klyvningsprodukter hamna på linjen mellan 235U (egentligen 236U eftersom det är infångandet av en neutron som orsakar klyvningen) och origo.

Alla kärnor på linjen ligger emellertid nedanför de stabila kärnorna. Kärnor på linjen har ett överskott av neutroner. Detta korrigeras först genom att 2-3 neutroner sänds ut i klyvningsprocessen (dessa kan sedan underhålla kedjereaktionen) och senare genom b--sönderfall. En del av dessa b--instabila kärnor har lång halveringstid (många år) och utgör en del av det avfall man får från ett kärnkraftverk. Det bildas även ett antal tunga kärnor (s.k. transuraner och aktinider), och de utgör den mycket långlivade delen (hundratusentals år) av avfallet.

Se vidare frågorna om kärnkraftsavfall.



/Peter E

Nyckelord: kärnkraftsavfall [11]; fission [15];

*

Energi [13180]

Fråga:
Vad är skillnaden mellan kokarreaktorer och tryckvattenreaktorer?

Hur kan det komma sig att kylvattnet (från havet) blir radioaktivt? Det är väl inte i kontakt med reaktortanken!? Det sägs ju att det leds ut radioaktivt avfall i havet på detta sätt, är det sant?
/

Svar:
De i Sverige förekommande typerna av kärnreaktorer beskrivs i

Tryckvattenreaktor (Pressurized_Water_Reactor ):

och

Kokarreaktor (Boiling_Water_Reactor ):

.

Den väsentligaste skillnaden är att man i en tryckvattenreaktor har ett internt slutet kylvattensystem med värmeväxlare, så att vatten som varit inne i reaktortanken inte kommer in i turbinen. I en kokarreaktor är det samma vatten i reaktorn som driver turbinen. Detta kräver lite mer av turbinen - den får alltså inte läcka!

Den vattenvolym som släpps ut ifrån ett kärnkraftverk består till mer än 99,99% av kylvatten, dvs värmeväxlat vatten. Kylvattnet innehåller ingen radioaktivitet från kärnkraftverket. Men på samma ställe som kylvattnet släpps ut till havet igen, släpper man även ut så kallat utsläppsvatten (alltså resterande 0,01% av det totala vattenutsläppet). Detta vatten innehåller vanligtvis lite radioaktivitet eftersom det kommer ifrån en tank som samlar upp "smutsvatten" inifrån kraftverket. "Smutsvattnet" kan komma ifrån duschutrymmen, golvdränage eller tex vatten som använts för att spola rent rör och tankar. Innan man släpper ut detta vatten till havet renas det genom olika filter och därefter tar man ett prov för att se att det är godkänt för utsläpp. Mängden radioaktivitet som släpps ut till havet är alltså liten.

Den mesta radioaktiviteten som släpps ut är i gasform genom skorstenen. Hur mycket radioaktivitet som släpps ut (både via skorstenen och med kylvattnet) regleras av Strålsäkerhetsmyndigheten (Strålsäkerhetsmyndigheten (tidigare Statens kärnkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut) ). Eftersom radioaktiviteten snabbt sprids ut blir den snart mindre än den naturliga bakgrundsstrålningen.

Den mesta radioaktivitet som bildas i ett kärnkraftverk tas om hand och lagras under kontrollerade former till de skall slutförvaras, se kärnkraftsavfall .

Mer om kärnenergi finns under länk 1 nedan. Se även Nuclear_power , Nuclear_reactor_technology och ENERGY FOR THE FUTURE - The Nuclear Option .
/Peter E

Nyckelord: kärnenergi [18]; kärnkraftsavfall [11]; fission [15];

1 http://science.howstuffworks.com/nuclear-power.htm

*

Materiens innersta-Atomer-Kärnor [12888]

Fråga:
Vilka radioaktiva restprodukter får man ut vid delning av Uran-235 i ett kärnkraftverk. Jag tror det ena är Cesium-135, men vad är det mer?
/Per J, Spyken, Lund

Svar:
Fission - eller, som det också kallas, kärnklyvning - innebär, rent allmänt, att en tung atomkärna delar sig i två lättare kärnor. Det förekommer att tunga atomer fissionerar utan yttre påverkan, s.k. "spontan" fission, men i de flesta fallen krävs det att den tunga kärnan först blir träffad av t.ex. en neutron för att fissionen ska komma igång. Ofta sänds en eller flera neutroner också ut i samband med klyvningen.

Ett bra exempel är det du tar upp i din fråga, nämligen klyvningen av uran-235 i kärnkraftverk. När en uran-235 atom fångat in en neutron och sedan klyvs, kan en mängd olika par av "resultatkärnor" bildas. Alla parkombinationer som uppfyller kravet att det totala antalet protoner och neutroner på vardera sidan om reaktionspilen förblir konstanta är i princip möjliga. Sannolikheten för att ett visst par ska bildas är dock långtifrån lika stort för alla kombinationer - här kommer en massa kärnfysik in i bilden....

De allra flesta kärnorna som bildas i klyvningen av uran är radioaktiva och kommer därför att sönderfalla. Hur fort detta går beror på deras halveringstider. En av de saker som gör kärnkraft problematiskt är just att vissa klyvningsprodukter - och/eller deras sönderfallsprodukter - har långa eller ganska långa halveringstider.

Exempel på radioaktiva klyvningsprodukter man hittar i kärnbränsleavfall är jod-131 (8 timmars halveringstid), cesium-137 (30 år) och strontium-90 (29 år). Eftersom jod och strontium kan lagras i olika organ i människokroppen, är radioaktiva isotoper av dessa ämnen speciellt farliga, och de nämns därför ofta i debatten om kärnenergi.

Till dessa kommer ett antal mycket tyngre kärnor - t.ex. plutonium och s.k. aktinider - som bildas inuti bränslestavarna i andra typer av kärnreaktioner. Dessa har relativt höga produktionssannolikheter och i regel mycket långa halveringstider, vilket gör att kärnavfallet förblir radioaktivt under lång tid.

Bilden nedan (anpassad från länk 2), visar sannolikheten för olika klyvningsprodukter att bildas i fission av uran-235 under samma betingelser som vi hittar i ett kärnkraftverk. Om vi använder cesium-135 som ett exempel, tar vi reda på att denna isotop har 55 protoner och (135-55)=80 neutroner, och går in i diagrammet och läser av att dess produktionssannolikhet y ligger mellan 1 och 10 hundratusendelar per klyvning. Detta är förhållandevis lågt i förhållande till många andra möjliga produktkärnor.

Cesium-135s halveringstid på 2 miljoner år gör, i kombination med att den inte bildas med särskilt hög sannolikhet, att den inte bidrar så mycket med strålning per tidsenhet (kallas också aktivitet).



/Margareta H

Nyckelord: kärnkraftsavfall [11]; fission [15];

1 http://www.ssi.se/kaernkraft/framsida.html
2 http://www.cea.fr/gb/publications/Clefs45/contents.htm

*

Energi, Materiens innersta-Atomer-Kärnor [1351]

Fråga:
Berätta om transmutation av kärnavfall!
/Veckans fråga

Ursprunglig fråga:
Jag läser om kärnkraft, och jag tycker att transmutation av radioaktivt avfall verkar vara något bra. Vad är problemen? Varför kan man inte omvandla det instabila uranet till tex. bly och få ut energi? Var kan jag läsa mer om forskning på transmutationer? /Nanna
/Nanna T, Umeå

Svar:
Detta är ett ganska tekniskt ämne, men vi skall försöka förklara det så enkelt som möjligt.

För att förstå bakgrunden till transmutation är det nyttigt att titta på de problem som finns med kärnenergin som vi utnyttjar den nu:

  • Den ger upphov till långlivat radioaktivt avfall som är besvärligt att bli av med på ett säkert sätt.

  • Kärnkraftreaktorer kan haverera och ge upphov till allvarliga skadeverkningar. Orsaken till detta är att man måste samla mycket (många ton) klyvbart uran i en liten volym för att kedjereaktionen skall kunna underhållas. Detta ger upphov till två problem:
    1. Reaktorn kan om man förlorar kontrollen bli "överkritisk" (varje generation neutroner från fissionsprocessen producerar fler neutroner som ger upphov till fission) och rusa iväg. I de flesta reaktorer som finns i dag så upphör denna "rusning" dock av sig själv, men reaktorn kan förstöras.
    2. Även om fissionsprocessen upphör (vilket den gör om en reaktor havererar), så måste man fortsätta att kyla bränslet under flera timmar. Om man inte gör det får man vad man kallar en härdsmälta. Har man otur så kan det radioaktiva materialet i härden komma ut i omgivningen. Olyckan i Three-Mile-Island var en härdsmälta, men den kraftiga inneslutningen, som finns i de flesta moderna reaktorer, höll, och ingen radioaktivitet kom ut i omgivningen.
Det grundläggande säkerhetsproblemet med våra nuvarande reaktorer är allså att de måste innehålla mycket uran. Om man försökte göra en mindre reaktor, så skulle alltför många neutroner läcka ut ur reaktorn, och vi kan inte vidmakthålla kedjereaktionen.

Idén med transmutation är att man tillför extra neutroner utifrån. Dessa produceras genom att man låter en stråle med protoner från en partikelaccelerator träffa ett strålmål och producera neutroner genom s.k. spallation (sönderdelning - man slår alltså i princip sönder atomkärnorna i sina beståndsdelar neutroner och protoner, se Spallation#Nuclear_spallation ). Reaktorn placeras nära strålmålet, och de extra neutronerna medför att vi kan underhålla en kedjereaktion med mindre mängd uran i reaktorn - reaktorn är "underkritisk", vilket innebär att så snart vi stänger av acceleratorn (det kan vi alltid göra - det är bara att dra ur "sladden"), så har vi ett snällt hanterbart system, som inte kan ge upphov till en härdsmälta.

En annan fördel är att vi kan "förbränna" (transmutera) allt radioaktivt material, och vi kan på så sätt bli av med avfallet.

En tredje fördel är att vi kan använda thorium som bränsle. Det finns mycket mer thorium än uran (speciellt eftersom vanliga reaktorer bara använder mindre är 1% av uranet - isotopen U-235), varför vi har en i praktiken outtömlig energikälla som dessutom är säker och inte ger upphov till radioaktivt avfall.

Figuren nedan visar principen för ett system för transmutation som även producerar elektricitet.

Detta låter nästan för bra för att vara sant! Vi löser alla problem med den nuvarande kärnkraften och får en outtömlig energikälla! Det finns emellertid olösta (med antagligen inte olösliga) problem:

  • Idén är ganska ny, och det krävs ett långt och dyrt utvecklingsarbete för att realisera den.
  • Man måste kunna utföra en kemisk separation av olika grundämnen i bränslet: de stabila och kortlivade ämnena kan slutförvaras, medan långlivade radioaktiva ämnen måste föras tillbaka till transmutationsreaktorn.
  • Bara ett till synes enkelt problem som att göra ett strålmål som tål en mycket intensiv bestrålning med protoner är inget trivialt. Man arbetar nu med ganska komplicerade system med en blandning av bly/vismut i flytande form.
  • I Sverige har vi ytterligare ett problem: utveckling av ett transmutationssystem är olagligt enligt den beryktade "tankeförbudsparagrafen":
    Paragraf sex i lagen om kärnteknisk verksamhet lyder: Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnreaktor. Gemenligen kallad "Lex Birgitta Dahl" - oåterkallerlig.
    Riksdagen måste ändra denna lag innan verkligt utvecklingsarbete kan komma igång i Sverige. (Tillägg: Lagen är numera avskaffad)
Numera bedrivs forskning om transmutation i ganska stora projekt i flera länder. Än så länge får man nog betrakta dessa som "förstudier".

Ämnet är relativt nytt och det mesta som finns skrivet är på engelska och ganska tekniskt. Länken, som uppdateras kontinuerligt, ger en lista på de websites vi hittat.
/Peter Ekström

Nyckelord: kärnenergi [18]; kärnkraftsavfall [11]; transmutation av kärnavfall [2]; fission [15];

1 http://www.pixe.lth.se/links/search.asp?class2=%267%3B&sForm=true

*

Energi [988]

Fråga:
1.Vad är det som händer när ett kärnkraftverk exploderar?

2.Finns det inget annat ämne än uran, som är ofarlig, man kan använda?

3.Vad gör man med bi-produkten (Plutonium?).
/Alexander K, dammfriskolan, malmö

Svar:
1. Ett kärnkraftverk kan inte explodera som ett kärnvapen. Däremot kan man få en härdsmälta. En sådan inträffar om kylningen inte räcker till så att själva härden blir överhettad och smälter. Den kan då skada reaktorinneslutningen samtidigt som det kan ske ångexplosioner. Detta kan ge upphov till att radioaktiva ämnen kan spridas utanför inneslutningen. Det har inträffat två större olyckor med kärnkraftverk. I USA ("Three Mile Island") och i Tjernobyl. I USA så skedde en partiell härdsmälta, det vill säga en del av härden smälte men allt radioaktivt material blev kvar inne i reaktortanken. I Tjernobyl överhettades en del av bränslet och det skedde en ångexplosion och förmodligen också en vätgasexplosion. Dessa "vanliga" explosioner spred ut en stor mängd radioaktivt material.

I Three Mile Island stoppades nästan all radioaktivtet av reaktorinneslutningen, varför inga skador uppkom på omgivningen. I Tjernobyl saknades reaktorinneslutning, och stora mängder radioaktivitet kom ut i omgivningen och spreds med vindar över stora delar av Europa.

2. Det finns några andra ämnen som man kan använda som bränsle i ett kärnkraftverk. Det är inte uranet som är farligt utan de nya ämnen som bildas inne i kärnreaktorn.

3. Man kan antingen upparbeta det och använda det igen i bränslet eller så tar man det till slutförvaring.

Se vidare Chernobyl_disaster , Three_Mile_Island_accident och länk 1.
/GO/lpe

Nyckelord: Tjernobyl [10]; Three Mile Island [2]; kärnkraftsavfall [11];

1 http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/5173310.stm

*

Ämnesområde
Sök efter
Grundskolan eller gymnasiet?
Nyckelord: (Enda villkor)
Definition: (Enda villkor)
 
 

Om du inte hittar svaret i databasen eller i

Sök i svenska Wikipedia:

- fråga gärna här.

 

 

Frågelådan innehåller 7203 frågor med svar.
Senaste ändringen i databasen gjordes 2017-11-19 11:33:22.


sök | söktips | Veckans fråga | alla 'Veckans fråga' | ämnen | dokumentation | ställ en fråga
till diskussionsfora

 

Creative Commons License

Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons:
Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar
.