Svar:
Vi börjar med att citera Nationalencyklopedin: "Vetenskaps- och kulturhistoriskt är astrologin av stort intresse,
men måste numera betraktas som ren vidskepelse."

I de tidiga högkulturerna, baserade på jordbruk med konstbevattning
(Babylonien, Egyptien, Indien, Kina),
uppstod en rad nya behov. Man behövde kunna föra bok (skriftspråk),
räkna (matematik) och mäta tid (astronomi). De fenomen på himlen
som hade en tidsskala, som var påtaglig för en människa har i alla
dessa kulturer använts för olika former av spådom.

Den form av astrologi som kom att spridas i väst, utgår från grekiska
föreställningar. Där antar man att solens, månens och planeternas
ställning på himlen vid en människas födsel kan användas för att
förutsäga det kommande livet. Att göra denna förutsägelse kallas
att ställa ett horoskop. Den som ställde horoskopet kallades astrolog,
som samtidigt ofta var astronom. Man kan nämna Tycho Brahe och Kepler.
De gjorde det ganska motvilligt, men de fick ju betalt.

Den grek som är mest berömd i sammanhanget är Ptolemaios och han verkade
i Alexandria ungefär 150 efter Kristus. Dagens "tidningsastrologer"
använder fortfarande hans tabeller, trots att de inte stämmer längre.
Jordaxeln har vridit sig, så att allt blir förskjutet ungefär en
månad.

Se vidare astrologi och astrologi.

/KS 2000-04-07