Svar:
Det synliga universum begränsas av att universum har en bestämd
ålder. Ju längre bort vi ser, desto yngre är det universum vi betrakrar.
Vi kan inte se bortom Big Bang.

När man talar om universums storlek kan
man inte använda klassisk fysik, man måste använda relativitetsteori.
"Storlek" är inget oproblematiskt begrepp i relativitetsteorin, man
måste tala om vad man menar. Det finns ett sätt att ange en sträcka,
som funkar både i klassisk fysik och relativitetsteorin. Man multiplicerar
en hastighet med en tid, då får man en längd. Om jag i en timmes tid
kör med 100 km/tim, har jag färdats en sträcka på 100 km.

Som hastighet väljer vi ljushastigheten i vakuum, och som tid väljer
vi universums ålder (14 miljarder år). Då får vi det synliga universums
storlek till 14 miljader ljusår. Det är alltså den längsta sträckan
ljuset kan ha färdats sedan Big Bang.

Denna sträcka kan inte tolkas som en längd i vardaglig mening. Den kan
bara förstås inom ramen av relativitetsteorin. Man tycker kanske att ju
längre ut man tittar med de stora teleskopen, desto större rymder ser
man. I själva verket är det universum vi ser allt mindre. Tiden från
Big Bang är ju allt kortare ju längre ut vi tittar.

Vi har här bara använt den speciella relativitetsteorin. Ska man göra
sig en korrekt bild av universum, måste man använda den allmänna
relativitetsteorin, som ju också omfatter gravitationen (tyngdkraften).
Det vill vi inte ge oss in på här.

Det som är utanför det synliga universum kommer vi aldrig i kontakt med.
Indirekta tecken tyder på att universum i själva verket är mycket större,
kanske 1000000000000000000000000000000 (10³⁰) gånger större än
det synliga universum. En sådan iaktagelse är att rummet inte är krökt,
det är plant inom det synliga universum. Det är samma sak som att jorden
verkar vara platt, därför att vi ser ju så liten del av den från marken.
En annan iaktagelse är att strålningen i rymden
(den kosmiska bakgrundsstrålningen)
har samma temperatur i
alla riktningar. Dessa saker kan förklaras med att universum på ett
tidigt stadium gick igenom en enorm expansion. På engelska kallas det
inflation (uppblåsning). Det synliga universum skulle då vara en ytterligt
liten del av det hela. Det är möjligt att universum i själva verket är
oändligt stort.

Flera tecken talar starkt för att
universum inte kommer att krympa ihop igen, tvärtom verkar expansionen
öka i takt.
/KS 2003-05-09