Svar:
Visst stämmer det!

Enligt Newtons mekanik och gravitationsteori blir banorna elliptiska
för två punktformiga massor. Inför vi en tredje massa, blir banorna
inte längre elliptiska. Det finns helt enkelt någon generell analytisk lösning
för denna situation (trekropparsproblemet). Än värre måste det ju vara
med solsystemet, med många planeter. I princip är alla planetbanor
kaotiska, det vill säga att på lång sikt går de inte att förutsäga.
Vi vet inte ens om jordbanan är stabil.

Anledningen till att det ändå funkar ganska bra med elliptiska
planetbanor, är att solsystemets massa helt domineras av solen.
Planeternas påverkan på varandra är inte så stora. En sak som inte
är allmänt bekant är att banresonans spelar en stor roll i planetsystemet.
Som ett exempel är Pluto i 2/3 banresonans med Neptunus. Det gör att
Pluto aldrig kommer nära Neptunus. Tidigare grannar till Pluto som inte
låg i banresonans har råkat illa ut. Antingen har de &34;ätits upp&34; av
Neptunus, eller har de kastats ut från solsystemet.
/KS 2001-02-18

Svar:
Det fyrdimensionella Minkowski rummet ingår i den allmänna relativitetsteorin.
Där beskrivs gravitationen som krökning av denna rumtid. Hur enbart tiden
skulle kunna krökas begriper vi inte.
/KS 2001-02-22

Svar:
Tänk dig att du tittar på en närbelägen stjärna under ett år.
Du kommer då att se att den "vickar" fram och tillbaka, jämfört med
bakgrundsstjärnorna. Hur mycket den vickar beror på avståndet.
Parallaxen (p) är hälvten av den vinkel som stjärnan vickar i bågsekunder.
1/p är avståndet i parsek, som är 3.26 ljusår.

Kolla själv: Vicka på huvudet och titta på något som är nära.
Det rör sig i förhållande till bakgrunden. Titta på något som är längre
bort. Det rör sig mindre.
/KS 2001-02-22

Svar:
Man känner inte till något liv på någon annan planet. Både Venus och Mars
är mycket ogästvänliga idag, men det kan ha varit annorlunda förr.
Planeter i andra solsystem ligger för långt bort för att vi, med dagens
teknik, ska kunna avgöra om där finns liv. Det finns planer för
avacerade instrument för detta.
/KS 2001-02-23

Svar:
Alldeles riktigt, gravitationen är alltid attraktiv och den verkar på
godtyckligt stora avstånd. Det var det som fick Einstein att införa
den kosmologiska konstanten i sin kosmologiska modell. Man trodde då
(1917) att universum var statiskt. När universums expansion upptäcktes
några år senare, förklarade Einstein att den kosmologiska konstanten
var hans livs största tabbe.

Nu har den blivit aktuell igen. Man har upptäckt att universums
expansion accelererar. Den drivs antagligen av ett vakuumfält,
som motverkar gravitationen. Det kallas vakuumenergi eller mörk
energi. Ungefär 2/3 av universums innehåll finns idag i detta
fält. Det är alltså inte fråga om materia.

För en utförligare diskussion, se svaren nedan!
/KS 2001-02-23

Svar:
Du har gått sönder långt innan du kom i närheten av
Schwardschild-gränsen. Det gäller för allt.
/KS 2001-02-26

Svar:
Vi vet att universum expanderar. Vi kan mäta hur snabb expansionen är.
Sedan kan vi räkna baklänges och ta reda på när expansionen började.
Du förstår kanske att fullt så enkelt är det inte, men det är i varje
fall principen. Man finner att universum är 1000000000 gånger äldre än
du.

Universums storlek kan vi faktiskt inte mäta. Avstånd kan vi mäta,
men det är en lång historia.
/KS 2001-02-26

Svar:
En sak som gör det svårt att ge ett enkelt svar, är att stjärnan
mot slutet av sin tillvaro förlorar mycket massa, genom att gas
kastas ut i rymden. Klart är att solen kommer sluta som en vit
dvärgstjärna. Stjärnor tyngre än ungefär 12 solmassor slutar som
neutronstjärnor eller svarta hål. Gissningsvis går gränsen för
svarta hål vid 30 - 40 solmassor.
/KS 2001-02-27

Svar:
Schwarzschildradien bestäms av tre parametrar: gravitationskonstanten,
massan och ljushastigheten.

R = GM/c²

Den beror alltså inte av observatörens läge.
/KS 2001-02-27

Svar:
På länken nedan kan du klicka fram en aktuell stjärnkarta.
Den uppdateras varje månad. Observera att du kan klicka fram en förstorad form
(större än din bildskärm).
/KS 2001-03-04