749 frågor / svar hittades
Varför glider månen bort från jorden. I flera källor nämns tidvattnet som
orsak till detta fenomen, men... jag har svårt att få ihop det.
Jag kan lätt förställa mig att tidvattnet bromsar upp jordens rotation,
så att dygnet blir allt längre.
Men hur kan gravitationen mellan jorden och månen vara beroende av
jordens rotation. I min skolfysikhjärna är gravitationen en
attraktionskraft mellan två tyngdpunkter. Om sedan en av tyngdpunkterna
ett &34;rotationsskal&34; omkring sig borde väl inte påverka.
Med hopp om svar
/Joakim B, Katrinelund, Göteborg 2000-10-24
Rörelsemängdsmomentet i ett system måste bevaras. Detta är faktiskt viktigare
än att energin bevaras. Som du påpekar bromsar tidvattnet jordrotationen.
Det innebär att jordens rörelsemängdsmoment minskar. Det måste månen kompensera.
Det gör den genom att flytta sig längre ut. Månens banrörelsemängdsmoment
(oj vilket ord!) ökar. Vi har inte härlett det hela, men räknar man på det,
blir det så.
/KS 2000-10-25
Hur bildas svarta hål?
/Ronnie V, Stockholm 2000-10-24
Om en neutronstjärna suger upp materia, bildas ett svart hål när massan
överskrider ungefär 2.5 solmassor. Sedan kan det svarta hålet suga upp
ytterligare materia, och bli ännu tyngre. Det tyngsta svarta hål man
känner till, väger 3000 miljoner solmassor. Sök på svarta hål
och svart hål i denna databas. Här finns över 100 frågor med
svar.
/KS 2000-10-25
Universum är i dag ca 10-15 miljarder år gammalt.
Varför har inga stjärnor som är en tiondel så lätta
som solen hunnit bli vita dvärgar?
/Sandra S, Umeå universitet, Örnsköldsvik 2000-10-25
En stjärnas livstid beror på massan. Solen har funnits i knappt 5 miljarder
år, och kommer att finnas i ungefär lika lång tid till,
innan den når slutstadiet (vit dvärgstjärna).
En stjärna som är 30 gånger tyngre, lever mycket kortare tid,
kanske bara ett par miljoner år. Å andra sidan, en stjärna med bara en tiondels
solmassa lever åtskilliga hundra miljarder år, vilket är mycket längre tid
än universums ålder.
Sök på vit dvärg i denna databas!
/KS 2000-10-26
Jag har letat efter några bra sidor om Drakes ekvation,
men jag finner inga bra. Kan ni hjälpa mig?
/Marie H, Solberga, Arvika 2000-10-26
Drake försöker räkna ut hur många civilisationer med avancerad
kommunikationsteknologi det finns i vår galax: Drake Equation
./KS/lpe 2000-10-26
Hur observerar vi planeter runt andra stjärnor?
/Karin O, Borås 2000-10-26
Man brukar ju säga att planeten snurrar kring stjärnan, men det är inte
helt sant. Båda snurrar kring den gemensamma tyngdpunkten.
Det gör att stjärnan vaggar lite fram och tillbaka, vilket ger sig
tillkänna i dopplerförskjutning av spektrallinjerna. Man mäter alltså
spektrallinjernas läge med oerhörd noggrannhet vid olika tillfällen.
Med denna metod är det lättare att hitta tunga planeter och planeter
nära stjärnan. Det finns andra metoder under utveckling, men alla planeter
man hittils hittat (ungefär 50 st), har man funnit med denna metod.
/KS 2000-10-27
Om ett svart hål efter många år dragit sig till en hel galax, hur stort
skulle detta svarta hål vara???
tacksam för svar
/Mattias N, Solbergaskolan, Arvika 2000-10-27
Det tycks vara så idag, att det supermassiva svarta hålet i centrum
av en galax har mindre än 1% av galaxens massa. I vår galax väger det
2.6 miljoner solmassor, men man känner till svarta hål i andra galaxer
på upp till
3000 miljoner solmassor. Teoretiskt skulle hålet kunna suga upp hela
galaxen, men det tar så lång tid att vi inte behöver bekymra oss om
den saken.
/KS 2000-10-27
Kan en måne ha en måne? För vissa tror ju att Pluto är en av
Neptunus månar som har kommit ifrån sin bana. Men Pluto har
ju en egen måne, skulle den då ha varit en Neptunusmåne också,
eller kan den ha uppkommit efteråt? Tacksam för svar.
/Vanja J, Fribergaskolan, Danderyd 2000-10-27
Det finns inget som tyder på att Pluto har varit måne till Neptunus.
Ingen sekundärmåne är känd i solsysemet. Troligen skulle en sådan
måne bli kortlivad på grund av baninstabilitet.
/KS 2000-10-27
Hej jag har två frågor.
1. Antag att en explosion som har en lika stor styrka som några miljoner
vätebomber skulle ske ungefär 14 000 ljusår ifrån oss, hur skulle det
påverka oss, skulle det rent av vara någon fara för oss mäniksor?
2. Astronomen Stephen Hawking nämner i en av sina böcker något som kallas för vakuumfluktuationer, det innebär att det i tomrum
skapades ett partikelpar som bestod av en reell partikel och en virtuell
partikel. Den virtuella partikeln hade negativ energi och den annhileras
med den reella. Har jag överhuvudtaget uppfattat det rätt. I så fall sker
dessa vakumfluktationer överallt, även i vakum? Sker de runt om kring oss
hela tiden?
Tack på förhand.
Hälsningar Mathias Persson.
Ps. Era svar kommer förmodligen att användas i mitt special arbete om
svarta hål, om ni tillåter. Om Du som svarar vill så får du gärna ange
fullständigt namn och email så att jag kan ange min källa på ett
fullständigt sätt i min källförteckning.
/Mathias P, Gullstrandskolan, Landskrona, Svalöv 2000-10-29
1. Värre saker än så har hänt. Krabbnebulosan är resterna av
supernovaexplosion som syntes år 1054. Avståndet är 6500 ljusår.
Energin var 1046 J.
En vätebomb utvecklar 1016 J. Alltså svarar den explosionen
1030 vätebomber, eller en miljon miljon miljon miljon miljon
vätebomber, och inget särskilt hände här. Annat skulle det vara om det
inträffade på några ljusårs avstånd. Då skulle vi få en kraftig ökning
av den kosmiska strålningen. Det är inte uteslutet att någon av de
kända massutrotningarna har denna orsak.
2. Du kan läsa om dessa saker i Nationalencyklopedin. Slå på
kvantelektrodynamik och vakuumfält. En sak har du missuppfattat.
Båda partiklarna i paret är virtuella,
det vill säga att de inte uppfyller energi- och rörelsemängdslagarna samtidigt.
Den ena partikeln är en vanlig partikel, den andra en antipartikel. Det
är riktigt att dessa virtuella par finns överallt, även i vakuum. Satsar
man tillräckligt med energi, kan man &34;lyfta upp&34; paret, så att partiklarna blir
reella. Vid RHIC-acceleratorn i New York kolliderar man guldkärnor vid
mycket hög energi. Man kan beskriva det så att kärnorna åker rakt igenom
varandra (de går sönder) och avsätter en massa energi i vakuum. Det blir
så mycket att det räcker till att producera 5000 partiklar och antipartiklar
i en enda kollision. Alla dess kommer direkt från vakuum.
Hur kan en rymdfarkost öka och minska sin hastighet och styra i rymden?
/Julia O, 2000-10-31
Normalt följer en rymdfarkost en bana, som bestäms av tyngdkraften från solen och planeterna. Vill man ändra banan, fyrar man av en raket. Man styr alltså inte en rymdfarkost som man styr ett flygplan - det finns ju ingen atmosfär som kan verka mot vingar och roder.
Man kan också ändra banan genom att man låter rymdfarkosten passera nära en planet (kallas gravity assist, se fråga [3831]).
/KS/lpe 2000-11-06
Hej!
Jag undrar hur det kommer sig att våran galax vintergatan idag är
formad som en diskus,med en kompakt klump i centrum ?
I begynnelsens tid lär ju vår galax ha varit en stor het stoftboll.
Kan man beskriva denna ändring utifrån gravitations och rörelsemängds
momentets bevarande?, i så fall hur.
/jan
/jan b, thomas-gymnasiet, strängnäs 2000-11-01
Rörelsemängdsmomentets bevarande spelar stor roll vid galaxbildning, se
Tänk dig en sfärisk roterande gasmassa, som krymper under inverkan
av gravitationen. Den kan fritt krympa paralellt med rotationsaxeln,
men vinkelrät mot axeln hindrar rörelsemängdsmomentets bevarade gasen
att röra sig inåt. Resultatet blev en roterande skiva.
Ur gasen bildades sedan stjärnor genom likartade processer.
Också vårt solsystem är ju tillplattat.
På senare år har man kommit underfund med att ungefär 85% av galaxens
massa inte består av vanlig materia. Vi vet faktiskt inte vad det är,
den kallas mörk materia. Dessa partiklar verkar bilda ett sfäriskt
moln, många gånger större än galaxen. Av allt att döma har dessa
partiklar mycket liten kontakt med vanlig materia eller med varandra.
Därför blev inte detta mystiska moln utplattat. Det enda sätt
(hittills) det kunnat påvisas är genom gravitationen.
Här är en simulering av Big Bang och galaxbildning, se länk 1 och 2:
/KS/lpe 2000-11-02
Länkar till externa sidor kan inte garanteras bibehålla informationen som fanns vid tillfället när frågan besvarades.
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons: Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar