1. Meteoriter ska nog betraktas som små asteroider. Hotet från asteroider
och kometer är troligen ungefär jämförbara. Kometer brukar ju beskrivas
som smutsiga snöbollar. Man tycker kanske att det inte skulle vara så
farligt att träffas av en snöboll. Men en snöboll som kommer med 70 km/s
är inte att leka med. Varje kilo is har en rörelseenergi som svarar mot
flera ton trotyl. Och den exploderar verkligen när den träffar jorden.

2. Även om man upptäcker en komet på mycket stort avstånd, hjälper det
inte så mycket. En kometbana styrs inte bara av gravitationen från
solen och planeterna, där finns icke-gravitationella krafter inblandade.
När kometen närmar sig solen förgasas den delvis. Gasstrålarna funkar
som raketmotorer, och kometen rör sig oberäkneligt. Därför vet vi inte
om den kommer träffa jorden förän ganska sent. Det kan röra sig om
några veckor. Asteroiders banor kan man beräkna mycket bättre. Problemet
är att kanske 99.9% av de farliga asteroiderna är okända för oss. Med
dagens teknik skulle det vara möjligt att hitta de flesta, men inga
pengar har satsats på detta.

3. Med den tidsskala som gäller har vi inga som helst möjligheter att
hindra kollisionen, i varje fall om det gäller en komet. För en asteroid
är möjligheterna större. Om banan är känd, kan kollisionen förutsägas
många år i förväg. En liten knuff kan då räcka för att få asteroiden att
missa. Man kan kanske med raketer omdirigera en liten asteroid så,
att den kollidera med den farliga asteroiden.

Nu får vi i alla fall komma ihåg att våldsamma kollisioner är mycket
sällsynta. Människan har funnits i 200000 år, och på den tiden har
vi inte blivit utrotade. För 65 miljoner år sedan kolliderade jorden
med en stor himlakropp, som slog upp en 150 km krater i mellanamerika.
Det antas vara orsaken till att dinosaurerna och många andra djurgrupper
dog ut.

Tänk efter: Är det säkert att vi hade funnits om inte den där
smällen inträffat för 65 miljoner år sedan?
/KS 2000-03-22