749 frågor / svar hittades
Fråga:
Hej!
Jag skriver mitt specialarbete om Mars, och om möjligheterna att skicka
människor dit.
Problemet är bristen på aktuell litteratur, jag har en del fakta om tankarna
kring detta område på 80-talet.
Jag är dock säker på att en hel del har gått framåt sedan dess.
Så nu undrar jag följande:
1. När är det realistiskt att tänka sig de första människorna på Mars?
2. Vilka är dessa personer (kön, ålder, bakgrund, nationalitet osv)? Hur stor
är troligtvis besättningen?
3. Hur kommer resan troligtvis att gå till? Rymdfärjan? Etappstationer längst
vägen och dockningar? (Jag har sett lite olika idéer från ryssarna och
amerikanerna, vad gäller nu?)
4. Hur länge kommer astronauterna vara borta?
5. Hur långt har man kommit idag? Hur mycket har NASAs senaste missar med
sonder och liknande påverkat programmet?
6. Jag har hört lite olika siffror angående tidsförskjutningen i kommunikationen
mellan Jorden och Mars. Vad gäller?
7. Finns några bra uppdaterade länkar om just projektet att sätta människor på
Mars, ej sonder och liknande? (Jag har letat en del i NASAs djungel av sidor,
ni kanske har bättre tur.)
Tacksam för vilka svar som helst, snarast.
Tack på förhand / Matilda
/Matilda B, Sandagymnasiet, Huskvarna 2000-03-19
Svar:
I Scientific American, mars 2000,
finns en artikelserie om just dessa
frågor. Inget beslut är taget om någon Mars-färd, men projektstudier pågår. Lycka till!
/KS 2000-03-27
Fråga:
Varför har planeterna bestämda banor och vad är det som bestämmer
vilken bana planeterna har?
/Katarina H, Furulidsskolan, Kungsbacka 2000-03-20
Svar:
Planeterna har i själva verket inte några bestämda banor. Man säger ju
att planeterna går i ellipser runt solen. Det hade stämt ganska bra
om det bara hade funnits en planet. Nu påverkar de olika planeterna
varandra så, att banorna ändras hela tiden. Ändringarna är kaotiska,
det vill säga, tittar vi tillräckligt långt fram i tiden, kan vi inte
förutsäga banorna. Ingen har hittills visat att jordens bana är stabil.
Det kan alltså tänkas att jorden åker ut ur solsystemet eller in i solen
i en fjärran framtid. Nyligen visades, att plockar man bort jorden,
råkar Venus och Mars illa ut ganska snart. Det här med hur planetbanor
påverkar varandra är ett aktuellt och spännande forskningsområde.
/KS 2000-03-22
Fråga:
Om man skicker en sten ett varv runt solen så
borde inte stenens hastighet öka enligt
termodynamikens andra lag. Men hur kna man då
utnyttja solens gravitation? Jag har läst att
man använder just solen för att accelerera
sonder och dyl som ska utanför vårat solsystem.
Vad är det man gör för att kunna använda solens
gravitation?
/Andreas H, Curt Nicolin Gymnasiet, Finspång 2000-03-21
Svar:
Solen kan inte användas för att accelerera rymdfarkoster. Vad du säkert
har hittat är att man kan använda planeter för detta. För en utförlig
diskussion, se varen nedan!
/KS 2000-03-22
Fråga:
Hej!
Jag ska skriva ett arbete om olika hot från rymden, och skulle vara tacksam
om ni ville svara på mina frågor.
1. Vilka objekt utgör det största hotet mot jorden, asteroider, kometer
eller meteoriter? Och hur stort är detta hot?
2. Hur tidigt kan man upptäcka om tex en komet är på väg rakt mot jorden?
3. Hur pass förberedda är vi på att försvara oss jämtemot ett sådant hot?
Finns det några försvarsplaner?
/Jennifer Ã, Domarhagen, Avesta 2000-03-22
Svar:
1. Meteoriter ska nog betraktas som små asteroider. Hotet från asteroider
och kometer är troligen ungefär jämförbara. Kometer brukar ju beskrivas
som smutsiga snöbollar. Man tycker kanske att det inte skulle vara så
farligt att träffas av en snöboll. Men en snöboll som kommer med 70 km/s
är inte att leka med. Varje kilo is har en rörelseenergi som svarar mot
flera ton trotyl. Och den exploderar verkligen när den träffar jorden.
2. Även om man upptäcker en komet på mycket stort avstånd, hjälper det
inte så mycket. En kometbana styrs inte bara av gravitationen från
solen och planeterna, där finns icke-gravitationella krafter inblandade.
När kometen närmar sig solen förgasas den delvis. Gasstrålarna funkar
som raketmotorer, och kometen rör sig oberäkneligt. Därför vet vi inte
om den kommer träffa jorden förän ganska sent. Det kan röra sig om
några veckor. Asteroiders banor kan man beräkna mycket bättre. Problemet
är att kanske 99.9% av de farliga asteroiderna är okända för oss. Med
dagens teknik skulle det vara möjligt att hitta de flesta, men inga
pengar har satsats på detta.
3. Med den tidsskala som gäller har vi inga som helst möjligheter att
hindra kollisionen, i varje fall om det gäller en komet. För en asteroid
är möjligheterna större. Om banan är känd, kan kollisionen förutsägas
många år i förväg. En liten knuff kan då räcka för att få asteroiden att
missa. Man kan kanske med raketer omdirigera en liten asteroid så,
att den kollidera med den farliga asteroiden.
Nu får vi i alla fall komma ihåg att våldsamma kollisioner är mycket
sällsynta. Människan har funnits i 200000 år, och på den tiden har
vi inte blivit utrotade. För 65 miljoner år sedan kolliderade jorden
med en stor himlakropp, som slog upp en 150 km krater i mellanamerika.
Det antas vara orsaken till att dinosaurerna och många andra djurgrupper
dog ut.
Tänk efter: Är det säkert att vi hade funnits om inte den där
smällen inträffat för 65 miljoner år sedan?
/KS 2000-03-22
Fråga:
Vårdagjämningen inföll i år den 20/3, men detta verkar inte stämma
med almanackans tabell över solens upp- och nedgång. Enligt tabellen
stämmer dagens och nattens längd bättre överens några dagar tidigare.
Hur kan det komma sig?
/Lars F, Färsingaskolan, Sjöbo 2000-03-24
Svar:
Dagens längd är ju tiden mellan soluppgång och solnedgång. Vad är
medelvärdet av dagens längd, taget över alla platser på jorden och
under hela året? Det självklara svaret borde vara 12 timmar, men
det är fel. Dagen är i medeltal längre än 12 timmar och
natten är i medeltal kortare än 12 timmar. När vi ser solen
vid horisonten, alltså halva solen över horisonten och halva solen
under horisonten, är i själva verket hela solen under horisonten.
Det beror på ljusbrytning (refraktion) i atmosfären.
/KS 2000-03-25
Fråga:
Hej!
Jag har en fråga ang mitt specialarbete om Svarta hål:
Rörelsemängdsmomentet för en kropp är alltid konstant.
När en stjärna blir till ett svart hål, minskar radien,
vilket innebär att rörelsemängden måste öka. Eftersom vmax= c
måste m gå mot oändligheten. Stämmer detta? Samtidigt förlorar
hålet energi (som ju är identiskt med massa enl Einstein) vid
komprimeringen.
Hur går detta ihop?
Tacksam för svar!
/Karl Johan H, Katedral, Växjö 2000-03-25
Svar:
Tyvärr, sådana resonemang som grundas på vardagsfysik blir fel nära svarta hål.
Exempelvis energiprincipen (lagen om energins bevarande) gäller inte här.
Problemet måste angripas med allmän relativitetsteori, och det är
långt utanför gymnasiekursen. Har du prövat att söka på
svart hål eller svarta hål i denna databas?
/KS 2000-03-27
Fråga:
Hej experter!
Om vi säger att en planet är helt svart på ytan,
skulle då planeten se helt svart ut i rymden,
eller skulle den se ljusare ut pga den reflekterar solljus?
/Per A, Tomteboda skola, Tomteboda 2000-03-28
Svar:
Om planeten är helt svart (och matt) skulle den inte reflektera ljus.
I praktiken finns inget som är helt svart. Månen är så mörk att vi
nog skulle kalla den svart. Ändå lyser den ordentligt.
/KS 2000-03-29
Fråga:
Vi håller på med energiarbeten i fysiken och jag och en kompis har
valt fenomenet vakuumenergi.Vi skulle helt enkelt vilja ha lite
information om hur detta fungerar.
Tack på förhand
Gustav!
/Gustav L, Österäng, Kristianstad 2000-03-29
Svar:
Sök på kosmologiska konstanten i denna databas!
/KS 2000-03-29
Fråga:
Vi undrar om det är natten till den 20
eller21 mars där dag och natt är lika långa?
Är dag och natt lika långa över hela jorden?
Tacksamma för svar.
Hälsningar klass 4b
/klass 4b K, Kristinedalskolan, Stenungsund 2000-03-29
Svar:
Dag och natt är i princip lika långa över hela jorden, men dagen
är faktiskt något längre än natten.
/KS 2000-03-29
Fråga:
Hejsan! Jag undrar vad för slags egnskaper som inverkar på en planets rotationstid.
Tacksam för svar
/Erik
/Erik B, Ärvingeskolan, Kista 2000-03-31
Svar:
Alla planeterna utom en (Uranus) snurrar åt samma håll liksom också solen.
Detta har säkert att
göra med att den ursprungliga solnebulosan snurrade åt detta håll.
Uranus har säkert råkat illa ut, troligen genom en kollision. Rotationen
bromsas genom tidvatteneffekter från solen. Merkurius och Venus har bromsats
så att de knappast snurrar alls. För Jorden kommer tidvatteneffekten i
första hand från Månen, i andra hand från solen. Dygnet blir så småningom
längre.
/KS 2000-04-01