Svar:
En solförmörkelse inträffar när månen skymmer solen. Den 11 augusti 1999 hände
det, se länk 1. Månen täcker helt solskivan. Det som syns,
är de heta yttre delarna av solatmosfären (solkoronan).

En månförmörkelse innebär att jorden skuggar månen, se länk 2.
Lägg märke till att den förmörkade delen av månen är röd, precis som solen
är vid solnedgången.

/KS 1999-10-11

Svar:
Många astronomer tror att månen kom till när jorden kolliderade
med en planet av Mars storlek. Månen har nämligen ungefär samma
sammansättning som jordskorpan, och den avviker betydligt från
vanligt kosmiskt material.

Om man en mycket bra kikare skulle man nog kunna se kinesiska
muren, men så bra kikare finns inte idag.

Om vi har räknat rätt har 15 människor varit bakom månen.
/KS 2000-03-29

Svar:
Solsystemet bildades på ganska kort tid för 4500 miljoner år sedan. I Nationalencyklopedin kan du läsa hur man tror att det gick till. Slå först på Solsystemet och läs kapitlet Ålder och utveckling. Slå sedan på Kosmogoni där du hittar en mer detaljerad diskussion. 
/KS 1999-09-25

Svar:
Det är inte så lätt att ange temperaturen på en gasplanet, där det kanske inte finns någon bestämd yta. Här på jorden mäter ju meteorologen lufttemperaturen 1 m ovanför markytan. I december 1995 skickade jupitersatelliten Galileo ner en sond i Jupiter, som bland annat mätte temperaturen på olika nivåer. Dessa anges i det lokala gastrycket (1 bar = lufttrycket vid jordytan). Här är några värden:

+227 ^oC 340 km över 1-barsnivån

-150 ^oC vid 0.4 bar

-130 ^oC vid 0.6 bar

-70 ^oC vid 2 bar

0 ^oC vid 5 bar

+40 ^oC vid 8 bar

+100 ^oC vid 15 bar

+152 ^oC vid 23 bar, som blev det sista mätvärdet. Då slutade sonden sända.

Man tror att sonden smälte ner vid 5000 bars nivån, där man räknar med en temperatur av +1700 ^oC.
/KS 1999-09-23

Svar:
Titta på svaren nedan! I det senare kan du titta på en dagsfärsk bild av en konstgjord solförmörkelse, som solsatelliten SOHO har tagit. 
/KS 1999-09-23

Svar:
De fyra fundamentala naturkrafterna eller bara växelverkan är de fysikaliska fenomen där partiklar påverkar varandra med krafter. Enligt nuvarande teorier kan all interaktion förklaras utifrån dessa fyra krafter.

Av de fyra fundamentala kraftverkningarna är gravitationen svagast och den starka växelverkan
(kärnkrafterna) starkast. Här är ordningen (vid måttliga energier), kraftförmedlaren samt vilomassa och spinn för kraftförmedlaren:

1. stark växelverkan (håller ihop kvarkarna i nukleoner och orsakar bindningen i atomkärnor), gluon, 0, 1
   
2. elektromagnetisk växelverkan (håller ihop atomen), foton, 0, 1
   
3. svag växelverkan (betasönderfall), W⁺ , W^- och Z⁰ bosoner, 80-90 GeV/c², 1
   
4. gravitation (håller ihop planeter, solsystem, galaxer och galaxhopar), graviton, 0, 2

De approximativa relativa styrkorna framgår av nedanstående figur från Fundamental_växelverkan.

Se vidare fråga [957], Fundamental_interaction och länk 1 om kraftförmedlarna.

/KS/lpe 1999-09-27

Svar:
Därför att jorden roterade från början. Det som från början roterat,
fortsätter rotera. Man säger att rörelsemängdmomentet är bevarat.
Därför behövs ingen drivkraft.
Rotationen kan påverkas av yttre fenomen, som tidvattenkrafterna
från månen och solen. Det gör att jordens rotation avtar med tiden.
Två planeter i solsystemet snurrar åt motsatt håll, Venus och Uranus.
/KS 1999-09-29

Svar:
Sedan gammalt räknar man med 6 ringar med beteckningarna A,B,C,D,E och F.
Men så enkelt är det inte, vilket framgår av Voyager-sondernas fantastiska detaljbilder. Titta på
bilden nedan (från NASA). Hur många ringar ser du? Man har förstärkt kontrasten med dator. Om du vill se fler bilder av Saturnus ringar kan du klicka här: Voyager Images of Saturn's Rings.

Ringarna består mest av is (snöbollar) och lite grus. De antas vara resterna av en kometkärna som kommit för nära Saturnus. Den mycket komplicerade ringstrukturen har sitt ursprung i tyngdkraften från Saturnus många månar. Man kan nog säga att vi inte
begriper det helt. En sak är säker, dessa ringar hade inte Saturnus
från början. De är ganska kortlivade, astronomiskt sett.

Ringarna bildas alltså när ett större objekt (satellit eller kometkärna) bryts sönder av planetens tyngdkraft (kommer innanför den s.k. roche-gränsen Roche_Limit) och sprids ut i en skiva runt planeten. Innanför roche-gränsen tillåter inte gravitationen att partiklarna återsamlas till större objekt. Planetringar har ändå, som sagt, relativt kort livslängd eftersom partiklarna kolliderar och faller ner på planeten.

Alla jätteplanererna har ringar, men inte så pampiga som Saturnus.

/KS/lpe 2003-12-24

Svar:

1. Därför att det gasmoln av vilket solsystemet bildades snurrade.

2. Det är inte så lätt att ange temperaturen på de fyra så kallade gasplaneterna. Se vårt svar om Jupiter, den enda där temperaturen verkligen är mätt. Det är nog ungefär likartat på Saturnus, fast kallare.

Länken nedan innehåller en fin bild av Saturnus från Voyager 2.

/KS 1999-10-11

Svar:
Det är besvärligt att studera vintergatans struktur i stjärnljus, eftersom tjocka stoftmoln hindrar sikten. Den bästa bilden av vintergatan får man i radio-området. Väte, som ju är det vanligaste ämnet, sänder ut radiostrålning med en karakteristik våglängd av 21 cm. Dessa radiovågor hindras inte av stoftet. Om gasmolnet är på väg mot oss blir våglängden lite kortare. Om gasmolnet är på väg ifrån oss blir våglängden lite längre. Detta kallas dopplereffekt. Detta ger oss en god bild av hur vätgasen fördelar sig i vår galax. Stjärnorna fördelar sig på ungefär samma sätt.

Med oktobernumret (1999) av National Geographic följer ett kartblad som visar en rekonstruktion av vår galax. Här visas också var ett antal välkända objekt ligger. De ligger alla nära oss. Det visar tydligt vilken liten del av vintergatan vi ser. 
/KS 1999-10-06