Svar:
Den vanligaste geologiska dateringsmetoden är kalium-argon metoden.
I vanligt kalium finns en isotop (masstal 40) som är radioaktiv.
Den sönderfaller till argonisotopen
med massan 40, som är stabil.
När du smälter stenen, drivs tidigare bildat argon ut (argon är en gas).
Geologen mäter halten av argon-40 och kalium. Sedan kan geologen räkna ut
hur länge sedan stenen var smält.
/KS 2001-04-23

Svar:
En Geigerräknare är ett gasurladdningsrör som registrerar joniserande
partiklar, t. ex. från ett radioaktivt sönderfall. En radioaktiv kärna
känner inte till sin ålder. Det betyder att alla kärnor av ett visst ämne
har samma egenskaper, oberoende av tiden.
Det betyder att vi kan tala om &34;halveringstid&34;. I ditt exempel räknar vi
först 160 partiklar per minut. Efter 1 halveringstid räknar vi 80,
efter 2 halveringstider räknar vi 40, efter 3 räknar vi 20,
efter 4 räknar vi 10.

8 timmar är alltså 4 halveringstider. Halveringstiden
blir då 8/4 = 2 timmar.
/KS 2001-05-21

Svar:
1. Det är inget alls som utlöser sönderfallet.
Det sker fullkomligt slumpmässigt, och det är av fundamental betydelse att det
är så. Kvantmekaniken ger inte exakta resultat, utan sannolikhetsfördelningar.
Inom den fördelningen blir utfallet slumpmässigt. Många (t. ex. Einstein)
trodde att kvantmekaniken var en ofullständig teori, och att där finns
dolda variabler, som bestämde resultatet. Nu vet vi att Einstein hade fel
på denna punkt. Det finns inga dolda variabler, slumpen är verkligen
fundamental. Hade så inte varit fallet, skulle det vara möjligt att påverka
händelser i förfluten tid. Lagen om orsak och verkan (kausaliteten) skulle
inte gälla. Universum skulle ha sett helt annorlunda ut.

2. Större delen av det material som stjärnorna kastar
ut innan de dör är oförbränt, och domineras av väte. Det är sant att
halten tunga ämnen ökar i den interstellära gasen, men för överskådlig
tid dominerar väte.
/KS 2001-05-31

Svar:
Alldeles riktigt, men gravitationen är så svag, att den helt kan försummas.
Om den elektromagnetiska kraften är 1 så är gravitationskraften

0.000000000000000000000000000000000000001.
/KS 2001-05-29

Svar:
Sluttillståndet har lägre energi. Om sluttillståndet hade haft högre energi,
kan inget sönderfall ske. Ämnet är stabilt.
/KS 2001-05-29

Svar:
²³⁸U har en halveringstid på 4.5 miljarder år, vilket är lika med
solsystemets ålder, som du påpekar. Det innebär inte att att allt uran har
sönderfallit, hälften bör vara kvar. Efter 9 miljarder år är 1/4 kvar,
efter 13.5 miljarder år är 1/8 kvar, efter 18 miljarder år är 1/16 kvar,
och så vidare.

Uranet bildades inte vid Big Bang, utan vid supernovaexplosioner
strax innan solsystemet bildades.

Det finns ämnen med mycket längre halveringstid än uran. En Lutetiumisotop
(¹⁷⁶Lu) som änvänds vid bergartsdatering har en halveringstid
på 37 miljarder år. En neodymisotop (¹⁴⁴Nd) har en
halveringstid på 2000000 miljarder år.
/KS 2001-09-25

Svar:
Massan av två protoner plus två neutroner är större än massan av en heliumkärna.
Skillnaden består av bindningsenergi, och härifrån tar solen den energi
den strålar ut.

Vad beträffar dessa partiklars massa är det en invecklad historia, som
bara delvis är förstådd. Kvarkarna i en proton utgör en liten del
av protonens massa.
/KS 2001-10-29

Svar:
De uppgifterna räcker inte. Du måste också känna till sönderfallsenergin.
/KS 2001-10-02

Svar:
När Bohr lade fram sin atommodell, hade han ingensomhelst förklaring.
Förståelse för det hela fick man ungefär 15 år senare (under 1920-talet)
i och med att kvantmekaniken växte fram. Det är en lång och invecklad
historia.
/KS 2001-10-29

Svar:
Alldeles riktigt, kritiska massan beror på hur mycket man lyckats
komprimera uranet.

Det är bara vissa isotoper som är användbara för fission. De viktigaste
är ²³⁵U och ²³⁹Pu.
/KS 2001-10-23