Svar:
Genom olyckliga omständigheter hamnade en en blyburk med ett kraftigt
¹³⁷Cs (Cesium-137) preparat hos en skrothandlare. När
man slog sönder burken hittade man en "självlysande sten". Bitar av
denna magiska sten spreds på många händer. Det hände att barn åt av
den. Innan det hela upptäcktes, hann fyra personer få dödlig stråldos.

GammastrÃ¥lning frÃ¥n ¹³⁷Cs och ⁶⁰Co (kobolt-60)
används för cancerbehandling. Det var naturligvis helt oförlåtligt att
inte ta vara på det farliga materialet när cancerkliniken lades ner.
Koboltkanon är ett gammalt namn på bestrålningsapparaten.

Ljuset var antagligen Tjerenkovljus från elektroner.
/KS/lpe 2002-08-28

Svar:
Ordet atom är egentligen grekiska. "Tomos" betyder kniv, och "a" är en negation, sÃ¥ atom betyder odelbar, materiens minsta bestÃ¥ndsdel. Redan de gamla grekerna spekulerade över atomer men det var först genom kemins framsteg pÃ¥ 1700 och 1800-talet som ideerna fick substans. För ungefär 100 Ã¥r sedan, upptäckte Rutherford att atomen inte är en strukturlös kula. Över 99.9 % av massan är koncentrerad till en liten, positivt laddad kärna. Den negativa laddningen Ã¥terfinns i ett luftigt elektronmoln runt omkring. Nu vet vi att inte heller atomkärnan är strukturlös, den bestÃ¥r av protoner och neutroner, som i sin tur bestÃ¥r av kvarkar. Atomen är mycket liten. I 1 g vatten finns 1000000000000000000000000 ( =10²³ ) atomer.

Alltså: Atomen är inte odelbar, det är inte materiens minsta beståndsdel.  
/KS 1999-05-09

Svar:
Slå på joniserande strålning i Nationalencyklopedin. Där finns en bild, som ger svaret på din fråga. 
/KS 1999-05-09

Svar:

99.3 % av uranet bestÃ¥r av ²³⁸U, som har en halveringstid pÃ¥ 4500 miljoner Ã¥r, vilket motsvarar solsystemets Ã¥lder. När jorden bildades fanns alltsÃ¥ dubbelt sÃ¥ mycket ²³⁸U.

0.7 % av uranet bestÃ¥r av ²³⁵U, som har en halveringstid pÃ¥ 700 miljoner Ã¥r. När jorden bildades fanns det 60 gÃ¥nger sÃ¥ mycket ²³⁵U. 
/KS 1999-05-06

Svar:
Den här frågan kan man uppfatta på olika vis, men tänk dig att vi börjar med en enkel gas, vätgas. Den består av vätemolekyler, som består av två väteatomer, som sitter ihop. Värmer vi gasen (tusentals grader), blir kollisionerna mellan molekylerna allt kraftigare, och till slut slås de sönder. Då får vi väteatomer. Värmer vi gasen ändå mera går väteatomerna sönder. Vi får fria elektroner och vätekärnor (protoner). Det kallas ett "plasma". Kyler vi plasmat börjar protonerna och elektronerna att förena sig, vi får väteatomer. Vid ytterligare kylning återbildas vätemolekylerna. Var det det här du ville veta eller var det något annat? 
/KS 1999-05-05

Svar:
Antalet atomer halveras pÃ¥ 6.75 dygn (halveringstiden). Antag att vi har 237 g ²³⁷U (1 gramatom). DÃ¥ finns där 6 10²³ atomer (Avogadros tal). Antalet halveringstider det tar för att det sannolikt bara finns 1 atom kvar fÃ¥r vi av log( 6 10²³ ) / log( 2 ) = 81. Multiplicerar vi detta med halveringstiden fÃ¥r vi 547 dygn. Exakt gÃ¥r det inte att beräkna, eftersom sönderfall sker slumpmässigt. 
/KS 1999-05-07

Svar:
Det här är en omfattande fråga, som skulle kräva en hel bok som svar. Sådana böcker finns.

Låt oss böja med gammastrålningen. Den beror på att ett tidigare alfa eller betasönderfall lämnat kärnan i exciterat (hög energi) tillstånd. Kärnan gör sig av med energin genom att skicka ut gammastrålning (fotoner).

Alfastrålningen består av heliumkärnor, som kastas ut från den sönderfallande kärnan. Det är framför allt tunga kärnor som sönderfaller med alfastrålning. Heliumkärnan är en särdeles stabil kärna, och det finns hela tiden en viss chans att två protoner och två neutroner för en kort tid slår ihop sig, och bildar en heliumkärna (alfapartikel) inuti en tung kärna. Det finns en viss sannolikhet att alfapartikeln kan läcka ut, trots att den är omgiven av en hög barriär. Det sker genom ett kvantfysikaliskt fenomen, som kallas "tunneleffekt".

Betasönderfall finns det flera olika sorter av, men gemensamt är att en sorts kvark omvandlas till en kvark av en annan sort. Uttryckt på partikelnivå innebär det att en neutron omvandlas till en proton, eller tvärt om. Kärnans laddning ändras, masstalet (antal nukleoner) ändras inte.

Slutligen det egentliga svaret på din fråga. Det helt avgörade är om den tillgängliga energin räcker.

Exempel: Cesium-137 sönderfaller till barium-137 genom att en neutron omvandlas till en proton. Ut skickas en elektron och en antineutrino. Antalet neutroner minskar från 82 till 81, och antalet protoner ökar från 55 till 56. Barium-137 lämnas i exciterat tillstånd och den "lugnar ner sig" genom att skicka ut en foton (gammastrålning).

En nuklidkarta är en grafisk representation där olika nuklider ordnats på så vis att x-axeln anger antal neutroner medan y-axeln anger antal protoner. Antalet protoner definierar vilket grundämne det rör sig om och kombinationen av antal neutroner och protoner definierar vilken isotop det rör sig om.

Nedanstående nuklidkarta visar hur kärnor med med Z protoner och N neutroner sönderfaller. Stabila kärnor är markerade med svart. Figuren är från länk 1 (figuren är i public domain). Under länk 1 finns en interaktiv version av nuklidkartan - man kan zooma och klicka fram egenskaper för varje nuklid. Länk 2 visar samma nuklidkarta färgkodad efter halveringstid.

/KS/lpe 1999-06-13

Svar:
 Avståndet mellan atomerna i en kristall kan man mäta med röntgenstrålning.
Man mäter då i vilka vinklar röntgenstrålning av känd våglängd sprids.
Man utnyttjar ett fenomen som kallas interferens. Slå gärna på
Braggs lag i Nationalencyklopedin. Där finns en bra bild och en
bra beskrivning.

Hur ser en atom ut? Ja egentligen "ser den inte ut" alls. Den är för
liten i förhållande till ljusets våglängd. De minsta saker vi kan se
(med mikroskop) är ungefär en halv ljusvåglängd. Sedan är det en annan
sak att atomen har en inre struktur. Hur den är, och hur man kommit
fram till detta, blir för omfattande att svara på här. Det finns att
läsa om i böcker och uppslagsverk.

Räkna ut: Man lägger atomer i en rad. Hur många atomer går det åt för att den raden ska bli 1 mm lång?

56 g järn (1 gramatom) innehÃ¥ller 6 10²³ atomer (Avogadros tal).Järnets densitet är 7900 kg/m³, eller 7.9 g/cm³.Volymen av 56 g järn blir dÃ¥ 56/7.9 = 7.08 cm³. Gör vi enkub av det, blir kubens sida 7.08^1/3 = 1.9 cm eller 19 mm.Antalet atomer längs en sÃ¥dan sida blir ( 6 10²³ )^1/3 = 84.000.000. PÃ¥ en mm gÃ¥r det alltsÃ¥ 84.000.000 / 19 = 4.400.000 atomer. Detta är en ungefärlig beräkning. Ska man göra det
mera precist, får man ta hänsyn till kristallstruktur och annat. Vi har räknat på järn. För andra ämnen blir resultatet ungefär detsamma.
Hur kom då röntgenstrålningen in? Jo, den användesnär man bestämde Avogadros tal.
/KS 1999-06-13

Svar:
1) Våglängden bestäms av hastigheten i observatörens system. Det blir
alltså samma effekt om spalterna rör sig mot &34;stillastående&34; neutroner.

2) Det är av praktiska skäl inte lätt att göra ett dubbelspaltexperiment
med laddade partiklar med spin=0. Men den så kallade HBT-effekten
kommer mycket nära (Hanbury-Brown, Twiss). Där studerar man interferensen
mellan pioner av samma laddning. Syftet är att betämma storleken på
den källa som emitterar pioner.

3) Man tänker väl sig att den klassiska magneten skjutes in med en sådan hastighet, att den inte hinner ändra orientering. Eftersom det
knappast går att genomföra i praktiken, ska du nog inte hänga upp
dig på det. Om man låter den ena av de två strålarna gå genom
ytterligare en magnet, får man ingen uppdelning. 

/KS  2000-04-06

Svar:
Kvarkarna betraktas som riktiga elementarpartiklar, de är punktformiga och strukturlösa så vitt vi vet. Atomkärnor består ju av protoner och och neutroner, som i sin tur är uppbyggda av kvarkar.

Sök på kvark i denna databas! Där finns ganska många frågor och svar. 
/KS 1999-08-26