Svar:
Det är ett sällan använt ord. Det hänger samman med kemisk reaktivitet, eller en atoms förmåga att binda en elektron. Vanligare är att man talar om elektronegativitet eller elektrodpotential (lägg märke till "d"-et). Extremerna på skalan är fluor och litium. Fluor är ytterst negativt, medan litium är starkt positivt. Det innebär att fluor lätt binder en extra elektron medan litium vill avge en. Begreppet elektromotans hänger också samman med det här. Det är vad man förr kallade EMK, eller elektromotorisk kraft (det är ju inte fråga om någon kraft). För att vara precis, så är ett ämnes elektrodpotential dess elektromotans i förhållande till en väte-elektrod. Krångligt? Slå på elektrodpotential i Nationalencyklopedin.

Experiment: Gör en kopparsulfatlösning och stick ner en järnbit och en kopparbit utan kontakt med varandra. Ta en voltmeter och mät spänningen mellan järnet och kopparen. Det du nu mäter är elektromotansen. Järnet är mer negativt än kopparen, alltså mera benäget att ta upp elektroner. Ta upp kopparbiten och låt järnet (kanske en spik) ligga kvar. Efter en viss tid har lösningens blå färg försvunnit. Kopparen har fällts ut som metall, järnet har gått i lösning. Järnet är mera reaktivt.

Tänk på att litiumbatterier har en spänning på 3 V, dubbelt så mycket som "vanliga" batterier 
/KS 1999-03-08

Svar:
Att mäta sådana magnetiska växelfält är inte enkelt, de är nämligen mycket svaga. Det krävs dyra specialinstrument.
EnviroMentor är ett företag, som tillverkar sådana, se länk 1 nedan. Kanske kan du få mera information där. Fälten under en kraftledning är faktiskt mycket svaga. Fälten från så kallade vagabonderande strömmar är mycket större.
De har vi runt omkring oss, också i hemmet. Du kan skaffa mer information hos Strålsäkerhetsmyndigheten under länk 2.
/KS/lpe 1999-10-11

Svar:
Norrsken är en oegentlig beteckning på ett fenomen som uppträder vid jordens
båda poler och som därför hellre bör polsken. Fenomenet beror på att jorden
befinner sig i ett mer eller mindre intensivt flöde av laddade partiklar, bl a
från solen. Då laddade partiklar kommer in i jordens magnetfält påverkas de så,
att de spiraliserar in mot jordens poler. Då energirika partiklar kolliderar
med molekyler i jordens atmosfär, exciteras dessa molekyler och atomer. När dessa
sedan återgår till lägre tillstånd, sänder de ut ljus. Det är detta vi kallar polsken.

Polsken förutsätter att en planet har ett magnetfält och en atmosfär. Polsken är
därför inte unikt för jorden. Man har observerat (fotograferat) polsken bl.a. på Jupiter.

/Carl Erik Magnusson 1997-03-20

Svar:
Om man låter magneten vara ifred är den permanent. Bankar man på den med en hammare, kan magnetiseringen minska. Värmer man den, försvinner magnetiseringen helt vid en viss temperatur (curiepunkten, se fråga [8876]). 

Bilden nedan visar magnetfälten för en ensam permanentmagnet, två magneter med olika poler mot varandra och två magneter med lika poler mot varandra.

/KS 1999-03-08

Svar:
Resistansen är verkligen noll i en supraledare, åtminstone enligt
den vedertagna teorin. Man har genererat ström i en supraledare
och hållit den kall i två år. Efter den tiden har inte strömmen
ändrats på något mätbart sätt. Av detta experiment kan man dra
slutsatsen, att resistiviteten i varje fall är mindre än 0.000000000001 av kopparens. Sedan finns begränsningar i andra
faktorer, som till exempel strömtäthet. Spänningen över en supraledare är alltid noll. 
/KS 1998-12-14

Svar:
Vi vet inte hur denna fotocell ser ut, men tråden borde vara anoden, alltså den elektrod, som fångar upp de elektroner, som skickats ut från katoden. 
/KS 1998-12-14

Svar:
En termistor är ett motstånd där resistansen är starkt temperaturberoende.

I ett NTC-motstånd minskar resistansen när temperaturen ökar, för ett
PTC-motstånd är det tvärt om.

NTC = Negative Temperature Coefficient (används i termometrar)

PTC = Positive Temperature Coefficient (används som skydd mot överspänning
och överhettning)

Båda typerna består av halvledande metalloxider. Metaller som kan ingå är:
järn, kobolt, nickel, krom, mangan, titan och vismut.
 

/KS 2000-03-29

Svar:
1. I en n-halvledare utgör laddningsbärarna elektroner, i en p-halvledare är det positiva &34;hål&34; (frånvaro av elektroner) som
bär strömmen. I en pn-övergång möts elektronerna och hålen som
därmed neutraliserar varandra.

2. I jämvikt bildas alltså ett isolerande gränsskikt. Lägger vi
så en positiv spänning på p-sidan, kommer både hålen och elektronerna
vandra mot pn-övergången, där de &34;äter upp varandra&34;. En ström
flyter genom genom kretsen. Lägger vi den positiva spänningen
på n-sidan, kommer både elektroner och hål att dras bort från
pn-övergången. Det isolerande skiktet ökar i tjocklek. Ingen
ström flyter genom kretsen.

3. Vad som beskrivits i punkt 2, är hur en halvledardiod fungerar.
Det är alltså en likriktare.
/KS 2000-03-29

Svar:
Man omvandlar likspänningen till en växelspänning genom att "hacka upp"
den. Sedan kan man använda en vanlig transformator. 
/KS 1999-01-20

Svar:
Det är nog bara att erkänna att man vet inte exakt hur jordens magnetfält funkar. Slå upp geomagnetism i Nationalencyklopedin. Vi vet inte mer än vad som står där.
/KS 1999-02-04