Svar:
Aerogel består av kiseldioxid (kvarts) och luft. Över 96 % (volyms) är luft. Kiseldioxiden uppträder i form av ett ytterst finmaskigt 3-dimensionellt trådnät. Nätstrukturen är betydligt finare än ljusvåglängden, varför aerogel är genomskinligt. I bästa fall är det nästan helt genomskinligt, lite sämre material är något mjölkaktigt. Det är mycket lätt (densitet några % av vattnets), brytningsindex är mycket lågt för ett fast material (omkring 1.02) och värmledningen är mycket låg (god värmeisolator).  Grundmaterialet (kiseldioxid) är ju billigt, men framställningskostnaderna är höga. Därför är de praktiska tillämpnigarna ännu begränsade. Partikelfysiker drar nytta av lågt brytningsindex och använder materialet som tjerenkovdetektor (se nedan). I vissa rymdsonder används det för att fånga in kosmiska dammkorn. Det skulle vara bra som värmeisolator (i fönster till exempel), men det är ännu för dyrt.
/KS

1 http://stardust.jpl.nasa.gov/tech/aerogel.html
2 http://p25ext.lanl.gov/~hubert/aerogel/