Svar:
Ögat är inte känsligt för UV-strålning. Man använder därför olika fysikaliska effekter för att detektera UV-strålning. Det vanligaste för t.ex. sedlar, passagekontroller, vita LED-lampor och lysrör är fluorescens, se fråga 2439 . UV-pärlorna fungerar emellertid lite annorlunda eftersom de använder sig av en annan effekt: fotokromism.

Fotokromism definieras som en reversibel omvandling av en kemisk molekyl mellan två olika tillstånd med olika absorptionsspektra. Förändringarna kommer oftast till stånd genom att molekylen absorberar ljus och i synnerhet UV-ljus. Processen är ganska komplex men beskrivs detaljerat i länk 1 nedan och Photochromism .

Ett föremål som belyses med vitt ljus kan absorbera vissa våglängder. De våglängder som inte absorberas ger tillsammans den färg vi uppfattar.

Vid fluorescens är det alltså det av UV-ljuset exciterade tillståndet som sönderfaller genom att skicka ut en foton med lägre energi. Vid fotokromism påverkas absorptionsbanden så att pärlan ändrar färg. Det räcker alltså inte med UV-ljus. För att se pärlans färg måste man även belysa den med vitt ljus. Om man använder solen som källa till UV-strålningen får man ju det vita ljuset "på köpet".

Länk 2 innehåller förslag till experiment med UV-pärlor.
/Peter E

Nyckelord: UV-ljus [11]; fluorescens [6]; färg/färgseende [32];

1 http://www.bioscience-explained.org/SEvol3_2/pdf/uvpearlsve.pdf
2 http://snacks.fysik.org/showSnack.asp?id=80