Svar:
Sitter man uppe på ett berg eller en radiomast och har tur med vädret, kan man få se regnbågen sträcka sig runt hela cirkeln. Observatörens skugga är i centrum.

Vi ser en regnbåge eftersom ljuskällan (solen) är liten, i princip en punktkälla. Regnbågen är alltså en avbildning av en puntkälla i en massa vattendroppar. En utspridd ljuskälla skulle inte ge en bra uppdelning i färger. Detta är analogt till att man använder en smal spalt i ett spektroskop.

Regnbågen är alltså en cirkel med centrum 180^o från solen. Vanligen ser man två regnbågar, en starkare inre (vid 42^o, se nedanstående bild från Wikimedia Commons) och en svagare lite längre ut. Mellan dem är det mörkt (Alexanders band). Innanför den inre är det påtagligt ljust. Slå på regnbåge i Nationalencyklopedin eller titta på Wikipedias artiklar Rainbow och Regnbåge.

/KS/lpe 2000-02-14

Svar:
Den normala regnbågen består av två cirkelbågar med radier på ungefär
42^o och 53^o, båda med centrum i antisolarpunkten (punkten på himmelssfären som är 180^o från solen - denna punkt ligger oftast under horisonten).
Den inre är den ljusaste.
Mellan dem är himlen mörkare, det så kallade Alexanderbandet. Innanför
den inre bågen är det ganska ljust.

Ser man regnbågsliknande fenomen på andra ställen på himlen, är det
inte fråga om ljusbrytning och reflektion i vattendroppar, utan då
är iskristaller inblandade. Detta kallas halofenomen.
/KS 2001-03-03