Svar:
Vintergatan är en stavspiralgalax som har en diameter på cirka 100000 ljusår och är ungefär 12000 ljusår tjock. Man räknar med att det finns 200-400 miljarder stjärnor i Vintergatan. En av stjärnorna är solen, som befinner sig närmare periferin, ungefär 28000 ljusår från centrum. Det anses att det i Vintergatans centrum finns ett supermassivt svart hål kring vilket galaxen roterar. Ett galaktiskt år är cirka 226 miljoner år och är den tid det tar för solen att röra sig ett helt varv i sin bana runt Vintergatans centrum. (Vintergatan)

Eftersom man kan se Vintergatan med blotta ögat är Vintergatan känd sedan urminnes tider, det vill säga så länge det funnits människor på jorden. Man hade emellertid mycket fantasifulla föreställningar om vad Vintergatan var.

När man började använda teleskop (Galilei i början av 1600-talet, Galileo_GalileiMilky_Way_and_stars) såg man att Vintergatan var ett stjärnsystem av många stjärnor.

Man observerade även ett stort antal suddiga fläckar wilka senare visade sig vara stjärnsystem liknande Vintergatan. Denna hypotes bevisades på 1920-talet när man med större teleskop delvis kunde upplösa ljusfäckarna i stjärnor, och därmed bestämma avståndet, se Shapley-Curtisdebatten.

Se även Milky_WayAstronomical_history, fråga [17197] och [20332].

Nedanstående bild är en galax som antagligen är lik Vintergatan.

/Peter E 2017-05-05

Svar:
Grå starr, katarakt, är en grumling av den normalt helt genomskinliga ögonlinsen orsakat av att linsens celler dör och blir grå. Detta leder till att ljuset mer eller mindre hindras från att nå näthinnan. (Grå_starr)

Grå starr gör att synen blir grumlig och att färgseendet försämras (violett och blått ljus försvagas). Vid en grå starr operation slår man sönder den befintliga linsen med ultraljud och tar ut den. Linsen ersätts med en plastlins. Denna utformas så att styrkan är anpassad för fjärrseende.

Den ursprungliga linsen är, som framgår av nedanstående bild, positiv, dvs buktar ut på båda sidorna. Den nya linsen har samma form, men den kan (normalt) inte ackommodera (se Ackommodation), dvs ändra form för närseende och fjärrseende.

Linsen behövs för att man skall få en skarp bild på näthinnan, men även andra delar i strålgången bidrar till detta. För närseende är linsen tjockare (mer positiv) än för fjärrseende, se figuren i Ackommodation. Implanterade linser är alltså anpassade för fjärrseende. För närseende får man använda glasögon med positiva linser eller progressiva glasögon.

Se även Cataract, Cataract_surgery och Intraocular_lens.

/Peter E 2018-01-23

Svar:
Elina!

Ögats lins är en genomskinlig, bikonvex kropp i ögat, som bryter ljus på samma sätt som en tillverkad lins. Linsen är elastisk och dess form kan påverkas av muskler i ögat, för att justera skärpan. (Lins_(öga))

Ackommodation, ögats närinställning, är förmågan att förändra brytkraften i ögats lins.(Ackommodation)

Hornhinnan, på latin cornea, är den yttersta hinnan i ögat, "ögats fönster mot omvärlden". Hornhinnans främsta uppgift är att skydda ögat mot skräp och beröring samt, tillsamman med linsen, fokusera infallande strålknippen på näthinnan. Hornhinnan utför c:a 2/3 av fokuseringen. (Hornhinna)

Om föremålet är avlägset är de inkommande strålarna parallella, se figuren nedan. Då erfordras det mindre styrka hos den positiva linsen för att ge en skarp bild på näthinnan. Om föremålet är nära är de inkommande strålarna divergenta (går ifrån varandra), så det krävs mer styrka hos linsen för att vi skall få en skarp bild. Nej, avståndet mellan linsen och näthinnan ändras inte vid ackommodation, bara linsen styrka.

En tunn lins har låg styrka och en tjock lins har hög styrka.
Observera att en stor del av brytningen sker i hornhinnan (se figuren nedan) eftersom det där är frågan av en övergång från luft, med brytningsindex 1, till ett medium med n>1.

Se även fråga [20766], Lens_(anatomy), Cornea och Retina.

Jag hoppas detta var tillräckligt med fakta :-).

/Peter E 2018-02-05