Svar:
Det är när blixten slår ner i spetsiga föremål, som man kan få det
förloppet. Redan innan blixten slår ner, sker en sorts urladdning (koronaurladdning)
från spetsen. I mörker kan man se ett fladdrande ljussken, som utgår ifrån
spetsen. Man kan också höra ett fräsande ljud. Sjömän som såg det skenet
i masttopparna kallade det Sankt Elmseld. Det hela beror på att den elektriska fältstyrkan är hög vid en spets. Ju högre fältstyrkan är, desto
livligare blir koronaurladdningen. När förurladdningen banar sig väg ner
från molnet, ökar fältstyrkan dramatiskt. Startande från koronaurladdningen,
börjar en ny förurladdning bana sig väg uppåt från spetsen. När de båda
förurladdningarna möts har vi fått en ledande kanal mellan moln och spets,
och huvudblixten går. Den kan sen följas av flera urladdningar i samma
kanal. Detta är en något förenklad beskrivning. Det bör också påpekas
att det finns flera olika blixtförlopp.

Studera koronaurladdningarna med bilradio

Kör man i närheten av ett åskväder kan man höra koronaurladdningarna från
bilradioantennen som ju är en spets) på AM (mellanvåg). Det hörs som knäppningar. När fältstyrkan ökar, kommer knäppningarna tätare. När tidpunkten för en blixt närmar sig, övergår knäppningarna till ett tjut, alltså flera
hundra knäppningar per sekund. Så går blixten, förhoppningsvis inte i antennen, och det blir knäpp tyst. Efter en stund börjar knäppningarna
igen, och förloppet upprepas. Kör man under en kraftledning, försvinner knäppadet (faradaybur). Man kan känna sig säker i en vanlig
personbil, eftersom den fungerar som en faradaybur. Ska man kliva ut, kan man passa på när det inte knäpper. OBSERVERA: Man måste lyssna på AM, på FM hörs det inte. 

/KS 1999-11-07

Svar:
Visst är kulblixtar ett intressant fenomen. Det beskrivs som ett lysande
klot (0.1 - 1 m), som rör sig långsamt, och försvinner efter några sekunder,
antingen ljudlöst eller med en knall. De uppträder sällsynt under
åskväder, så sällsynt att en människa har liten chans att få se det
under sin livstid. Sådana fenomen är svåra att studera. Det är väl känt
att om en människa utsätts för oväntade och svårförklarliga synintryck,  
är hon väldigt dålig på att berätta om vad som verkligen har hänt.
Det vi ser är nämligen inte verkligheten, utan hur hjärnan tolkat
signalerna från ögat. Man har inte sett en kulblixt innan, hjärnan
vet inte hur det ska tolkas, och det blir tydligen nästan vad som helst.
Vi har hittat en bra och balanserad hemsida om kulblixtar: Ball Lightning Page.

Tilläggas skall, att det finns folk som överhuvud inte tror att fenomenet är en realitet. Man kan påminna sig om att forskarna
för ett par hundra år sedan tyckte det var en absurd tanke att
det skulle kunna ramla stenar från himlen (se Meteorit). Sällsynta fenomen är
svåra att studera.

Se vidare Klotblixt.
/KS/lpe 2000-03-29

Svar:
Så brukar man kalla en avlägsen nattlig blixt utan buller. På grund av
temperaturförhållanden i jordatmosfären böjs ljudet uppåt. Det gör
att åskans muller normalt inte når längre än 20 km.

Kornblixtar syns mest på sensommaren. Förr trodde man att åskguden
hade inflytande på sädens mognad. Det förklarar ordet.

Ordet förekommer inte så ofta nuförtiden. Det beror väl på att de flesta
lever i upplyst miljö, som gör det svårt att se avlägsna blixtar.
Strindberg använder det i sitt kammarspel Oväder. Där säger Louise:
Se nu blixtrar det! En, två, tre... Det är bara kornblixt!
för det hörs inget dunder!

I Skåne förekommer också sillablixt. Man trodde att det blänkte till
när sillastimmen vände i Öresund.
/KS 2000-11-03

Svar:
I en öppen aluminiumbåt är man inte skyddad mot direkta blixtnedslag.
Nu är det inte bara direkta blixtnedslag som är farliga. I närheten av
nedslaget kan det uppstå höga spänningar i marken (eller vattnet).Vid åskväder
samlas ofta kor under ett träd, med svansen mot trädstammen. Slår blixten ner
i trädet händer det ofta att alla korna dör. Det beror på markspänningen.
Slår blixten ner i närheten är det troligen bättre att sitta i en aluminiumbåt
än i en träbåt. Ska man vara helt säker, ska man ha en mast med flera kraftiga
åskledare, som går ner i vattnet runt om båten. Detta funkar i praktiken som en
Faradaybur.

En bil är till ganska god approximation en faradaybur. Det betyder att du helt (nästan!) omges av ett skikt som leder elektricitet. I sådana skikt (och helt avskärmade inre områden) kan det inte finnas något elektriskt fält. Om man försöker skapa ett elektriskt fält i en ledare, så kommer elektronerna att flytta sig tills de helt kompenserar fältet. Se nedanstående animering och Faraday_cage.

Guldkanten funkar som en antenn. På vissa ställen uppstår så höga spänningar att man får urladdningar i luften.

/Peter E 2001-10-16

Svar:
Vi antar att du menar att ta vara på energin i en blixt.
Energin i en typisk blixt är 10⁸ J. Vi antar att det
inträffar 50000 blixtnedslag under ett år i Sverige. Genom att
multiplicera dessa tal får vi totala energin. Utslaget på ett
helt år, motvarar det en medeleffekt på 0.2 MWh/år. Vår elförbrukning
är ungefär 400000000 MWh på ett år. Alltså, även om man kunde ta
till vara energin i alla blixtar i Sverige, skulle bidraget
till vår elförsörjning vara helt försumbar.
/KS 2001-11-14

Svar:
Före den egentliga blixten kommer en ljussvag förurladdning, som faktiskt rör
sig ganska långsamt upp (eller ner). Det kan röra sig om sekunder. Den
rör sig inte kontinuerligt, utan i steg om 10 - 100 m. Den riktning den
rör sig i är den elektriska fältstyrkans riktning, och den varierar
hela tiden, eftersom luftens jonisation genom att den kosmiska strålningen
hela tiden varierar. Alltså, luftens ledningsförmåga variera snabbt.

När förurladdningen nått hela sträckan mellan moln
och mark, kommer huvudurladdningarna genom den ledande kanalen.

Urladdningarna hettar upp luften så att ett plasma bildas, alltså positiva
joner och negativa elektroner. Ett plasma är en god elektrisk ledare.
Genom olika processer sänder plasmat ut ljus (fotoner).
/KS 2001-11-21

Svar:
Catarina! Ja, man kan få blixtar från vulkanutbrott, se bilden nedan från Wikipedia (Lightning). Detta har beskrivits redan av Plinius den äldre som detaljerat beskrev det vulkanutbrott som år 79 eKr begravde bland annat Pompeji.

Förhållandena vid ett vulkanutbrott är rätt lika vad man har vid ett vanligt regnåskväder: varm luft som stiger och drar med sig partiklar laddade med statisk elektricitet (dammpartiklar resp. regndroppar). Transporten av de laddade partiklarna ger upphov till ett elektriskt fält som till sist blir så starkt att man får en urladdning - en blixt. Se vidare länk 1 och 2.

Fotnot:

Plinius den äldre omkom i utbrottet när han försökte rädda en vän. Han är en framträdande figur i Robert Harris' spännande (ja, faktiskt, trots att man egentligen vet hur det slutar) och intressanta roman Pompeii (Pompeii_(novel)). Plinius gjorde för tiden mycket avancerade observationer och anteckningar om utbrottet. Se Pliny_The_Elder för mer information om Plinius.

/Peter E 2007-11-06

Svar:
Oskar! Detaljerna i uppladdningsprocessen är såvitt jag vet inte helt kända, se LightningFormation. Det är dock säkert en effekt som liknar kattskinnet och ebonitstaven i fråga [14880]. Vattendropparna eller iskristallerna rör sig i förhållande till luften, och kommer därmed att bli laddade på ett visst sätt. Fortsatt rörelse separerar laddningarna så det byggs upp ett elektriskt fält. När detta blir tillräckligt starkt får man en blixt.

Bilden nedan på blixtnedslag är från Wikimedia Commons (ovanstående Wikipedia-artikel).

Blixtar kan även skapas vid vulkanutbrott, se fråga [15461], och även där har vi partiklar (vulkanisk aska) som rör sig genom ett medium och blir uppladdade.

Se länk 1 för mer om åskväder.

Fotnot:

En kollega till mig undervisade en liten meteorologikurs för många år sedan. Vid tentamen fick man frågan "Hur uppkommer ett åskväder?". Johan hade festat hela helgen så han hade inte läst boken, men försökte ändå:

"Ja, uppvindar får de små vattendropparna att stiga. Dropparna laddas upp, så man får ett elektriskt fält. Fältet orsakar elektrolys i vattnet, och det bildas knallgas --> blixt och dunder!"

Detta är ett utmärkt exempel på en bra fysikalisk modell, den förklarar det man observerar, så Johan fick poäng för fysikalisk intuition.

Början är ju helt korrekt, men sista ledet är fel. Man kan inte få elektrolys. Eftersom molnet består av fritt svävande små vattendroppar leder det inte ström och vi kan alltså inte få elektrolys. Vad som händer är att det elektriska fältet till sist blir så starkt att man får ett elektriskt överslag - en blixt. När denna värmer den omgivande luften uppstår en knall. Mullret uppkommer genom att avståndet mellan örat och olika grenar av blixten (se bilden) varierar. Ljudet kan även studsa på olika föremål och får alltså olika lång väg till örat.

Man kan bestämma avståndet till en blixt genom att räkna sekunder mellan blixt och knall. Ljudhastigheten är c:a 340 m/s. Det är lätt att komma ihåg att 3 sekunder motsvarar avståndet 1 km.

/Peter E 2010-08-31

Svar:
Ja, 30000 grader (kelvin) är en rimlig temperatur. Man bestämmer temperaturen genom att analysera ett spektrum, dvs ta reda på vilka våglängder av ljus som sänds ut, se fråga [20670] om spektroskopi. För en blixt är det inte helt lätt att få fram temperaturen från ett spektrum eftersom det inte är ett temperaturspektrum, se fråga [176].

För att bestämma längd och diameter måste man veta avståndet till blixten. Hur mäts avståndet? (Se fråga [17314].)

Blixtar och åskväder är ganska komplicerade fenomen som inte är fullständigt förstådda. Man har emellertid ganska tillförlitliga modeller av hur åska och blixtar uppstår.

Se vidare länk 1 och länk 2.
/Peter E 2018-02-13