Svar:
Petter! Det kan tyckas märkligt att lågan är blå nere vid veken. Blått uppfattas ju som varmare än t.ex. gult. Detta gäller emellertid endast om det är svartkroppsstrålning. I en ljuslåga kommer det blå från band från molekylerna C
2 och CH.
Det gula i en stearinljuslåga kommer från strålning från kolpartiklar (sot) som bildas av en ofullständig förbränning. Det gula området är ett mycket tunnt skal (någon millimeter) där bränslet (det förångade paraffinet) möter syret. Strålningen är en mycket komplicerad blandning av linjer och band, och är inte enbart svartkroppsstrålning (gult motsvarar - tänk på solen - av c:a 5500
oC och så varm blir inte en ljuslåga).
En bunsenbrännare är bra för att demonstrera ovanstående effekt eftersom man med en sådan kan variera lufttillförseln. Med lufttillförseln strypt får man en fladdrande, gul och sotande låga (ofullständig förbränning), medan man med lufttillförseln öppen får en helt blå låga (fullständig förbränning). Se
Bunsen_burnerOperation.
Bilden nedan, från
Causes of Color
, visar en vanlig ljuslåga till vänster. Denna karakteriseras av en luftström nerifrån och upp (varm luft stiger i ett tyngdkraftfält). Lågan till höger är en låga i tyngdlöst tillstånd i en rymdstation. Vi ser att lågan är rund (ingen strömning), och bara blå. Uppenbarligen bildas inte sot. Lågan slocknar efter en kort stund eftersom inget syre tillförs genom strömning.
Se även en utmärkt sajt om färger:
Causes of Color
och nedanstående länk.
Tack Johan Zetterberg, Förbränningsfysik, för att du förklarat ljuslågans fysik för mig!

/Peter E 2004-03-05