Svar:
Om man bara tittar på en stjärna med ögat så kan man i princip inte avgöra om den är sval eller på väg bort från oss när dess färg är rödaktig. Däremot så finns det alltid i stjärnornas spektrum vissa karakteristiska våglängder, framför allt från väte. Genom att se hur dessa våglängder förändras kan man beräkna hastigheten med hjälp av dopplerförskjutningen.

Sedan kan temperaturen bestämmas.

1999-07-04

Svar:
Det är endast avståndet till avlägsna galaxer och kvasarer som beräknas med Hubbles lag. Om man kan urskilja enskilda pulsarer eller andra objekt i galaxen används dessa. Detta beror på att värdet på H som ingår i Hubbles lag är relativt osäkert och man väljer därför andra metoder då det är möjligt.

För att bestämma avståndet till stjärnor används t.ex. parallaxbestämning eller mätning av ljusstyrkan.

1999-07-04

Svar:
När det är fullmåne så ligger solen, jorden och månen på en rät linje med jorden mellan solen och månen. Därför kan inte månen synas i väster när solen går ner. Vinkeln mellan solen och venus kan inte överstiga ett visst maxvärde. Därför kan inte solen vara i väster och venus i öster.

Fundera : Hur stor är denna maxvinkel? Polstjärnan är alltid lika högt över horisonten.

1999-07-04

Svar:
Det är ingen enkel fråga Du ställer.

Alltsedan Newton gav uttrycket för gravitationskraften har man enkelt kunnat räkna ut banorna för planeterna om de är ensamma. När man tar hänsyn till de olika planeternas påverkan på varandra så blir det omöjligt att räkna "på vanligt sätt" med analytiska uttryck utan man måste använda numeriska metoder som förutsätter datorer. Även allmänna förutsägelser av typ: Är planetsystemet stabilt? är svåra att göra och är föremål för aktiv forskning både inom matematiken och fysiken.

Det finns även forskningsprojekt som går ut på att beräkna planeternas rörelse under lång tid. Man använder då specialdesignade datorer med avancerade numeriska program. I dessa beräkningar har man följt alla nio planeterna i nästan 100 miljoner år. Det tog 1 sekund för datorn att beräkna 30 års utveckling. Totalt krävdes det 40 dagars beräkning för de 100 miljoner åren. Under denna tid sker inget dramatiskt med jordens bana. Däremot finns många irregulariteter i planetbanorna.

1997-03-20

Svar:
Man kan inte observera en planet direkt på dessa avstånd, eftersom den inte lyser själv. Därför måste observationen vara indirekt. Man observerar att stjärnan rör sig något fram och tillbaka som om det kretsade en planet omkring den. Genom att observera stjärnans rörelse kan man bestämma planetens massa. Dvärgstjärnor kan uteslutas på två sätt: dels genom att deras massa är större än en planets dels genom att den lyser.

För att liv ska uppkomma måste många förutsättningar vara uppfyllda. Temperaturen måste vara både stabil och "lagom" under miljarder år. Det måste finnas de rätta grundämnena osv.

Detta gör att det är ganska osannolikt att en planet har de rätta förutsättningarna, uppskattningsvis kan kanske endast ett planetsystem av hundra innehålla en planet med lämpliga förutsättningar. Antag vidare att endast en stjärna av hundra har planetsystem och endast en stjärna av hundra är lämplig så skulle ändå en stjärna på miljonen ha en lämplig planet kring sig.

Det finns säkert flera faktorer som ytterligare minskar sannolikheten så säg att en stjärna på 100 miljoner omger sig med en planet på vilken det kan finns liv. Men det finns hundratals miljarder stjärnor i en galax så det är nog ganska sannolikt att det finns liv t o m i vår egen hemmagalax, Vintergatan.

1999-07-04

Svar:
En rymdraket fungerar så att gaser sprutar i hög fart ut ur raketmotorn. Raketen accelererar då uppåt. Det fungerar på samma sätt som om Du står på ett par skridskor och kastar bollar från Dig. För varje boll som Du kastar får Du en liten knuff åt andra hållet. För att få upp farten så låter man raketmotorn driva raketen under lång tid. Det är alltså först när den kommit högt upp i atmosfären som farten är riktigt hög.

De rymdraketer som man åkte till månen med kom upp i en fart av ca 10 km/s.
/GO 1997-03-20

Svar:
Troligtvis inte. Det finns olika teorier och man tvistar om hur månen bildats. Eftersom månen och jorden har en mycket likartad kemisk sammansättning så kan det dock vara så att jorden och månen en gång varit en kropp.
1997-03-20

Svar:
Det var en svår fråga som jag inte vet om det finns någon som kan svara helt säkert på.

Man anser att jordens magnetfält uppkommer genom att det finns cirkulerande strömmar i jordens inre. Uppenbarligen roterar dessa strömmar inte riktigt i samma plan som jorden roterar i. Därför blir det en liten skillnad mellan de geografiska och de magnetiska polerna.

Undersök: Med en kompass kan man undersöka vilken typ av magnetisk pol som finns i änden av magneten. Är den geomagnetiska nordpolen ur magnetisk synpunkt en sydpol eller en nordpol?
1999-07-04

Svar:
Jordens magnetfält är bra för oss därför att den hindrar en del av de laddade partiklar, speciellt protoner, som faller in mot jorden att komma in i atmosfären.

Nästan alla stjärnor och planeter omger sig av magnetfält med varierande styrka.
1997-03-20

Svar:
Nej. Stora svarta hål som uppkommer när vissa stjärnor dör kan inte minska sin storlek. De kan endast växa genom att de "suger i sig" materia från sinomgivning. Om det skulle finnas mycket små svarta hål så finns det en speciell så kallad kvantmekanisk effekt som gör att det svarta hålet kan minskamen detta har inte observerats.

Om två svarta hål kolliderar så får man ett nytt större svart hål.
1998-11-09