Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen:
303 frågor / svar hittades
Gymnasium: Materiens innersta-Atomer-Kärnor [7777]
Fråga:
Jag håller på att skriva ett specialarbete i fysik.
Jag har valt att utifrån Schrödingers katt jämföra främst klassisk
fysik och kvantfysik. Tyvärr så är mycket av den litteratur
jag funnit 10-20 år gammal och därmed, förmodar jag, inaktuellt
vad gäller vissa delar. Jag undrar om ni har något tips på böcker,
artiklar, websidor etc med information om experiment och annat som
är lite mer aktuell?
/Anna Malou P, Härnösands gymnasium, Härnösand 2001-03-13
Jag håller på att skriva ett specialarbete i fysik.
Jag har valt att utifrån Schrödingers katt jämföra främst klassisk
fysik och kvantfysik. Tyvärr så är mycket av den litteratur
jag funnit 10-20 år gammal och därmed, förmodar jag, inaktuellt
vad gäller vissa delar. Jag undrar om ni har något tips på böcker,
artiklar, websidor etc med information om experiment och annat som
är lite mer aktuell?
/Anna Malou P, Härnösands gymnasium, Härnösand 2001-03-13
Svar:
Se svaren nedan! Det viktigaste som har hänt på senare tid, är att den så
kallade köpenhamnstolkningen har bekräftats experimentellt. Katten är
faktiskt både död levande, ända tills man har tagit reda på saken. Man
har naturligtvis inte använt kattor, utan par av fotoner, på engelska
"entangled photon pairs".
Detta diskuteras
av österrikaren Anton Zeilinger i en artikel i Forskning & Framsteg
år 2001 Nr 2, sid 44, Forskning & Framsteg, webbarkivet
. Han nämner inte "Schrödingers katt", men han kunde
ha gjort det.
Alltså: Kvantmekaniken är fundamentalt obegriplig. Ju mer man
sätter sig in i den, desto klarare inser man detta. Ändå är det väl
ganska underbart att vi, med matematiska metoder, kan hantera det
obegripliga.
/KS 2001-03-14
Se svaren nedan! Det viktigaste som har hänt på senare tid, är att den så
kallade köpenhamnstolkningen har bekräftats experimentellt. Katten är
faktiskt både död levande, ända tills man har tagit reda på saken. Man
har naturligtvis inte använt kattor, utan par av fotoner, på engelska
"entangled photon pairs".
Detta diskuteras
av österrikaren Anton Zeilinger i en artikel i Forskning & Framsteg
år 2001 Nr 2, sid 44, Forskning & Framsteg, webbarkivet
. Han nämner inte "Schrödingers katt", men han kunde ha gjort det.
Alltså: Kvantmekaniken är fundamentalt obegriplig. Ju mer man
sätter sig in i den, desto klarare inser man detta. Ändå är det väl
ganska underbart att vi, med matematiska metoder, kan hantera det
obegripliga.
/KS 2001-03-14
Gymnasium: Materiens innersta-Atomer-Kärnor [7797]
Fråga:
Förklara vad tungt vatten är? Både de fysiska och kemiska aspekterna.
/Ivone H, Komvux, Helsingborg 2001-03-15
Förklara vad tungt vatten är? Både de fysiska och kemiska aspekterna.
/Ivone H, Komvux, Helsingborg 2001-03-15
Svar:
En vanlig vätekärna (H) består av en proton. En tung vätekärna (deutron, D)
består av en proton och en neutron. Den väger alltså dubbelt så mycket.
Vanligt vatten skrivs H2O, tungt vatten D2O.
Densiteten är ungefär 10% högre än vanligt vatten. För mera detaljer,
slå på deuterium i Nationalencyklopedin.
/KS 2001-03-16
En vanlig vätekärna (H) består av en proton. En tung vätekärna (deutron, D)
består av en proton och en neutron. Den väger alltså dubbelt så mycket.
Vanligt vatten skrivs H2O, tungt vatten D2O.
Densiteten är ungefär 10% högre än vanligt vatten. För mera detaljer,
slå på deuterium i Nationalencyklopedin
./KS 2001-03-16
Gymnasium: Materiens innersta-Atomer-Kärnor [7825]
Fråga:
Ifølge Einsteins formel E=mc^2 kan ingenting reise fortere enn lyset.
Hva da med det jeg har hørt om at man faktisk har greid å sende ting
i en fart høyere enn lysets hastighet? Hvis du på en eller annen
merkelig måte skulle kunne greie å sende et objekt med lysets hastighet,
og du vil prøve å få opp farten enda mer, så må du selvsagt pøse på med energi.
Da vil objektet &34;legge på seg masse&34;. La oss forutsette at objektet
har en diameter på 5 cm når det står stille. Foran objektet er en vegg
med et hull med en diameter på 6 cm. Normalt ville objektet kunne passere
gjennom dette, hva skjer når det går med lysets hastighet og har fått en
(midlertidig) større masse?
/Vanja M, Horten videregående skole, Horten 2001-03-16
Ifølge Einsteins formel E=mc^2 kan ingenting reise fortere enn lyset.
Hva da med det jeg har hørt om at man faktisk har greid å sende ting
i en fart høyere enn lysets hastighet? Hvis du på en eller annen
merkelig måte skulle kunne greie å sende et objekt med lysets hastighet,
og du vil prøve å få opp farten enda mer, så må du selvsagt pøse på med energi.
Da vil objektet &34;legge på seg masse&34;. La oss forutsette at objektet
har en diameter på 5 cm når det står stille. Foran objektet er en vegg
med et hull med en diameter på 6 cm. Normalt ville objektet kunne passere
gjennom dette, hva skjer når det går med lysets hastighet og har fått en
(midlertidig) større masse?
/Vanja M, Horten videregående skole, Horten 2001-03-16
Svar:
Ingenting med vilomassa kan accelereras till ljushastigheten,
det skulle kräva oändlig energi.
Det är inte E=mc2 som säger att inget med vilomassa kan nå
ljushastigheten. De rätta formeln hittar du i svaret nedan.
Något som färdas med hög hastighet, är alltså tyngre än när det är i vila.
Det blir inte större som du förmodar, tvärtom det blir kortare
(längdkontraktionen).
Ett experiment som påminner om det du föreslår, pågår vid BNL
(Broohaven National Laboratory, New York). Där accelererar man guldkärnor
till höga energier, och skjuter dom mot varandra. Vid dessa energier är
guldkärnorna så tillplattade, att de kan beskrivas som skivor,
där tjockleken är en hundradel av diametern. Skivans diameter är lika
med den stillastående guldkärnans diameter. Den ändras alltå inte.
/KS 2001-03-19
Ingenting med vilomassa kan accelereras till ljushastigheten,
det skulle kräva oändlig energi.
Det är inte E=mc2 som säger att inget med vilomassa kan nå
ljushastigheten. De rätta formeln hittar du i svaret nedan.
Något som färdas med hög hastighet, är alltså tyngre än när det är i vila.
Det blir inte större som du förmodar, tvärtom det blir kortare
(längdkontraktionen).
Ett experiment som påminner om det du föreslår, pågår vid BNL
(Broohaven National Laboratory, New York). Där accelererar man guldkärnor
till höga energier, och skjuter dom mot varandra. Vid dessa energier är
guldkärnorna så tillplattade, att de kan beskrivas som skivor,
där tjockleken är en hundradel av diametern. Skivans diameter är lika
med den stillastående guldkärnans diameter. Den ändras alltå inte.
/KS 2001-03-19
: Materiens innersta-Atomer-Kärnor [7970]
Fråga:
Hej!
Jag har hört litegrann om att man inte samtidigt kan bestämma en elektrons
läge och hastighet. Dessutom har jag hört att en foton som tvingas gå genom
två spalter uppträder som om den gick genom båda spalterna, men om man
kontrollerar vilken spalt den går genom så går den verkligen bara genom den ena.
Stämmer detta, och i så fall vad betyder det? Betyder det att verkligheten
styrs av slumpen och inte genom orsak och verkan. Eller kan man verkligen tolka
det som att det gör någon skillnad om någon betraktar fenomenen eller inte?
Jag vet inte ens om jag ställer frågan rätt, men jag hoppas någon kan reda
ut detta.
/Patrik H, 2001-03-24
Hej!
Jag har hört litegrann om att man inte samtidigt kan bestämma en elektrons
läge och hastighet. Dessutom har jag hört att en foton som tvingas gå genom
två spalter uppträder som om den gick genom båda spalterna, men om man
kontrollerar vilken spalt den går genom så går den verkligen bara genom den ena.
Stämmer detta, och i så fall vad betyder det? Betyder det att verkligheten
styrs av slumpen och inte genom orsak och verkan. Eller kan man verkligen tolka
det som att det gör någon skillnad om någon betraktar fenomenen eller inte?
Jag vet inte ens om jag ställer frågan rätt, men jag hoppas någon kan reda
ut detta.
/Patrik H, 2001-03-24
Svar:
Du har det mesta klart för dig. Slumpen är verkligen en fundamental företeelse
i kvantmekaniken. Om man tittar riktigt djupt i det hela, tycks slumpen
vara en absolut förutsättning för kausalitetsprincipen (lagen om orsak och
verkan). Detta utreds i en intressant artikel av Ulf Danielsson
i Forskning och Framsteg, nr 3, april 2001, sid 30 (finns också på nätet, se länken).
Det är denna
slumpmässighet som hindrar oss att påverka händelser i förfluten tid.
Dubbelspaltexperimentet kan också göras med partiklar och molekyler.
Till och med ganska stora molekyler (se nedan). I kvantmekaniken
är varje partikel i rörelse förknippad med en våg med våglängden
l = h/p
där h = Placks konstant och p rörelsemängden.
Exempel på slumpmässighet: Antag att vi har en radioaktiv atom med
halveringstiden
1 timme. Vad vi då kan säga är att det är 50% sannolikhet att den har
sönderfallit om en timme. Det finns ingen principiell möjlighet att
förutsäga när den ska sönderfalla.
Man kan också säga att sannolikheten att den ska söderfalla är oberoende
av tiden. Detta är i själva verket en differentialekvation uttryckt i ord.
Lösningen är en exponentialfunktion.
Ett tredje sätt att uttrycka det är att en atom har ingen ålder. Den har
ingen information om när den tillkom.
Du har det mesta klart för dig. Slumpen är verkligen en fundamental företeelse
i kvantmekaniken. Om man tittar riktigt djupt i det hela, tycks slumpen
vara en absolut förutsättning för kausalitetsprincipen (lagen om orsak och
verkan). Detta utreds i en intressant artikel av Ulf Danielsson
i Forskning och Framsteg, nr 3, april 2001, sid 30 (finns också på nätet, se länken).
Det är denna
slumpmässighet som hindrar oss att påverka händelser i förfluten tid.
Dubbelspaltexperimentet kan också göras med partiklar och molekyler.
Till och med ganska stora molekyler (se nedan). I kvantmekaniken
är varje partikel i rörelse förknippad med en våg med våglängden
l = h/p
där h = Placks konstant och p rörelsemängden.
Exempel på slumpmässighet: Antag att vi har en radioaktiv atom med
halveringstiden
1 timme. Vad vi då kan säga är att det är 50% sannolikhet att den har
sönderfallit om en timme. Det finns ingen principiell möjlighet att
förutsäga när den ska sönderfalla.
Man kan också säga att sannolikheten att den ska söderfalla är oberoende
av tiden. Detta är i själva verket en differentialekvation uttryckt i ord.
Lösningen är en exponentialfunktion.
Ett tredje sätt att uttrycka det är att en atom har ingen ålder. Den har
ingen information om när den tillkom.
Länkar: http://www.fof.se/?id=01330
/KS/lpe 2001-03-27
: Materiens innersta-Atomer-Kärnor [7977]
Fråga:
Varför har olika isotoper av samma grundämne samma kemiska egenskaper?
/Josefine O, 2001-03-25
Varför har olika isotoper av samma grundämne samma kemiska egenskaper?
/Josefine O, 2001-03-25
Svar:
Ett ämnes kemiska egenskaper bestäms i första hand av elektronerna.
Olika isotoper av samma ämne har samma elektronkonfiguration.
/KS 2001-03-26
Ett ämnes kemiska egenskaper bestäms i första hand av elektronerna.
Olika isotoper av samma ämne har samma elektronkonfiguration.
/KS 2001-03-26
: Materiens innersta-Atomer-Kärnor [7978]
Fråga:
Hur kommer det sig att man avbildar elektronernas banor runt kärnan
som planetliknande om kvantmekaniken förespråkar att det högsta
sannolikhetsvärdet för elektronens plats är nära kärnan?
Är teorin inom kemin bara att förkasta? (fråga 7352)
/Karin N, Göteborg 2001-03-25
Hur kommer det sig att man avbildar elektronernas banor runt kärnan
som planetliknande om kvantmekaniken förespråkar att det högsta
sannolikhetsvärdet för elektronens plats är nära kärnan?
Är teorin inom kemin bara att förkasta? (fråga 7352)
/Karin N, Göteborg 2001-03-25
Svar:
Slå på atom i Nationalencyklopedin, bild 7. Där visas
sannolikhetstäthetfördelningarna (vilket ord!) för några olika
tillstånd. s-elektroner har störst sannolikhet vid kärnan, men inte
p-elektroner.
/KS 2001-03-30
Slå på atom i Nationalencyklopedin
, bild 7. Där visassannolikhetstäthetfördelningarna (vilket ord!) för några olika
tillstånd. s-elektroner har störst sannolikhet vid kärnan, men inte
p-elektroner.
/KS 2001-03-30
: Materiens innersta-Atomer-Kärnor [7988]
Fråga:
Jo jag har en fråga som berör s.k "kall fusion". jag vet att det försök som presenterades av Elektrokemisterna Pons-Fleischmann för ca 10 år sedan tydligen var ogrundat. Pons & Fleischmann menade tydligen att de åstadkomm fusion av typen deuterium-deuterium vid rumstemp, och hävdade att deras reaktion utvecklade en effekt på 4 Watt.
Jag har fått höra att en sådan effektutveckling är i sig ett "bevis" för att detta är orimligt då det skulle vara dödande att vistas i närheten av försöksuppställningen vid denna effektutveckling. Vad jag undrar är dels om detta är sant att en effekt om 4 Watt kan vara dödande, och dels unrar jag vad denna effekt har för "natur", är det "strålningseffekt" eller värmeeffekt, eller spelar det ingen roll ? om det nu är strålningen som skulle vara dödande, av vilket slag är den ? Hur ska man tänka då man skall "översätta" utvecklad strålningseffekt till absorberad eller "farlig" effekt ?
Kan man se deuterium-deuterium reaktionen som någon slags exoterm reaktion där dessa samtliga 4 Watt utvecklas exotermt.
Är det överhuvudtaget vettigt att se denna fusionsreaktion som en exoterm reaktion i någon slags klassisk kemi variant ?
/Tack på förhand
/Martin V, Gymn, Uppsala 2001-03-26
Jo jag har en fråga som berör s.k "kall fusion". jag vet att det försök som presenterades av Elektrokemisterna Pons-Fleischmann för ca 10 år sedan tydligen var ogrundat. Pons & Fleischmann menade tydligen att de åstadkomm fusion av typen deuterium-deuterium vid rumstemp, och hävdade att deras reaktion utvecklade en effekt på 4 Watt.
Jag har fått höra att en sådan effektutveckling är i sig ett "bevis" för att detta är orimligt då det skulle vara dödande att vistas i närheten av försöksuppställningen vid denna effektutveckling. Vad jag undrar är dels om detta är sant att en effekt om 4 Watt kan vara dödande, och dels unrar jag vad denna effekt har för "natur", är det "strålningseffekt" eller värmeeffekt, eller spelar det ingen roll ? om det nu är strålningen som skulle vara dödande, av vilket slag är den ? Hur ska man tänka då man skall "översätta" utvecklad strålningseffekt till absorberad eller "farlig" effekt ?
Kan man se deuterium-deuterium reaktionen som någon slags exoterm reaktion där dessa samtliga 4 Watt utvecklas exotermt.
Är det överhuvudtaget vettigt att se denna fusionsreaktion som en exoterm reaktion i någon slags klassisk kemi variant ?
/Tack på förhand
/Martin V, Gymn, Uppsala 2001-03-26
Svar:
Neutronstrålningen skulle enligt uppgift vara dödlig med hänsyn till effekten,
och den tid de vistades i närheten.
/KS 2001-03-26
Neutronstrålningen skulle enligt uppgift vara dödlig med hänsyn till effekten,
och den tid de vistades i närheten.
/KS 2001-03-26
Grundskola_7-9: Materiens innersta-Atomer-Kärnor [8112]
Fråga:
När ett grundämne utsänder en betastrålning så minskar en neutron
och ökar en proton.Jag undrar om atomen blir en jon efter strålningen,
med tänke på en extra proton ger en positiv laddning.
/Milad K, Bräke, göteborg 2001-03-30
När ett grundämne utsänder en betastrålning så minskar en neutron
och ökar en proton.Jag undrar om atomen blir en jon efter strålningen,
med tänke på en extra proton ger en positiv laddning.
/Milad K, Bräke, göteborg 2001-03-30
Svar:
I princip borde den bli en jon, men det varar nog inte länge. Den hittar
snart en elektron.
/KS 2001-03-30
I princip borde den bli en jon, men det varar nog inte länge. Den hittar
snart en elektron.
/KS 2001-03-30
Gymnasium: Materiens innersta-Atomer-Kärnor [8269]
Fråga:
Hej!
Jag undrar ifall ni kan ge mig formeln som räknar ut hur stor energin
är hos de energibanorna (där elektroner kretsar) som finns kring en kärna?
/Dzevdan K, Gullstrand, Landskrona 2001-04-18
Hej!
Jag undrar ifall ni kan ge mig formeln som räknar ut hur stor energin
är hos de energibanorna (där elektroner kretsar) som finns kring en kärna?
/Dzevdan K, Gullstrand, Landskrona 2001-04-18
Svar:
I Bohrs modell för väteatomen är uttrycket för elektronens energi
mycket enkelt:
E = -R/n2
n är ett positivt heltal (huvudkvanttalet) och R är rydbergskonstanten:
R = (mee4)/(8eoh3c)
Bohrs modell för väteatomen är en enkel modell som kom före den egentliga
kvantmekaniska beskrivningen. För att sätta sig in i detta krävs gedigna
kunskaper i kvantmekanik och matematik.
Läs mer i Nationalencyklopedin i artikeln atom.
me = elektronmassan
e = elektronladdningen
eo = dielektricetskonstanten i vakuum
h = Plancks konstant
c = ljushastigheten
/KS 2001-04-18
I Bohrs modell för väteatomen är uttrycket för elektronens energi
mycket enkelt:
E = -R/n2
n är ett positivt heltal (huvudkvanttalet) och R är rydbergskonstanten:
R = (mee4)/(8eoh3c)
Bohrs modell för väteatomen är en enkel modell som kom före den egentliga
kvantmekaniska beskrivningen. För att sätta sig in i detta krävs gedigna
kunskaper i kvantmekanik och matematik.
Läs mer i Nationalencyklopedin
i artikeln atom.me = elektronmassan
e = elektronladdningen
eo = dielektricetskonstanten i vakuum
h = Plancks konstant
c = ljushastigheten
/KS 2001-04-18
Gymnasium: Materiens innersta-Atomer-Kärnor [8289]
Fråga:
Ursäkta! Min lärare måste ha ljugit eller så skrev jag inte frågan korrekt.
Så här då: 132 130
Pb --> Po
82 84
/Martin L, Sundsgymnasiet, Höllviken 2001-04-19
Ursäkta! Min lärare måste ha ljugit eller så skrev jag inte frågan korrekt.
Så här då: 132 130
Pb --> Po
82 84
/Martin L, Sundsgymnasiet, Höllviken 2001-04-19
Svar:
Det du är ute efter är hur 214Pb sönderfaller. Det är så här:
214Pb ----> 214Bi ----> 214Po
Båda sönderfallen sker med
b-.
/KS 2001-04-20
Det du är ute efter är hur 214Pb sönderfaller. Det är så här:
214Pb ----> 214Bi ----> 214Po
Båda sönderfallen sker med
b-.
/KS 2001-04-20
** Frågelådan är stängd för nya frågor tills vidare **
Länkar till externa sidor kan inte garanteras bibehålla informationen som fanns vid tillfället när frågan besvarades.
Länkar till externa sidor kan inte garanteras bibehålla informationen som fanns vid tillfället när frågan besvarades.
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons: Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar