Svar:
Vi kan titta på ²²Na, som har en halveringstid på 2.6 år.
90% av sönderfallen producerar positroner:

²²Na --> ²²Ne + e⁺ +
n_e

Men i 10% av fallen sker sönderfallen genom elektroninfångning:

²²Na + e^- --> ²²Ne +
n_e

I båda fallen bildas en neutrino av elektrontyp. Sönderfallen går till
en exciterad nivå i ²²Ne, som sönderfaller genom att skicka
ut en foton med energin 1.28 MeV (g-strålning).
Elektronen tas med stor sannolikhet från K-skalet. När detta återbesätts,
skickas ut mjuk röntgenstrålning.
/KS 2001-11-06

Svar:
Ett grundämnes egenskaper bestäms av hur elektronerna är konfigurerade, i synnerhet de yttre elektronerna. Detta beror i sin tur på totala antalet (negativa) elektroner.

Eftersom atomen (normalt) är neutral, måste det finnas lika många (positiva) protoner i kärnan. Man kan säga att det är protonerna som bestämmer, men elektronerna gör jobbet. Så ni har båda rätt :-)!

Ett grundämne är alltså en atom med ett visst antal protoner i kärnan. Kärnfysiker kallar detta Z, medan kemister kallar det atomnummer. Atomnumret bestämmer alltså atomens plats i det periodiska systemet som i sin tur till en stor del bestämmer kemiska egenskaper (se nedanstående bild från Wikimedia Commons). Talet ovanför grundämnesnamnet i varje ruta är atomnumret.

En atomkärna innehåller även ett visst antal neutroner som betecknas N. Totala antalet protoner+neutroner (nukleoner) A=(Z+N) kallas masstal, eftersom kärnans massa uttryckt i massenheter (en massenhet är massan av 1/12 av ¹²C-atomen) är nära heltalet A.

Ett grundämne i naturen består emellertid ofta av en blandning av atomer med samma Z men olika N, s.k. isotoper (iso=samma, topos=plats, dvs samma plats i det periodiska systemet). Isotoper av ett visst grundämne (givet Z) har alltså samma elektronstruktur och därmed samma kemiska egenskaper. Eftersom isotoper av ett visst ämne har olika antal neutroner, så väger de lite olika. Detta medför att t.ex. lättare isotoper är lite rörligare vid diffusion, vilket används vid anrikning. Man kan med acceleratorer framställa ett stort antal radioaktiva isototoper, som alltså är instabila och sönderfaller till andra mer stabila kärnor.

Ett grundämnes atommassa (även ofta atomvikt) är massan hos en atom av ämnet. För ämnen med flera isotoper avser atommassan ett medelvärde för den naturliga förekomsten. Se List_of_elements_by_atomic_weight för värden och även Formelmassa för hur man räknar på kemiska formler.

Se vidare grundämne, Grundämne och Chemical_element. De individuella grundämnenas egenskaper finns på sajten WebElements.

/KS/lpe 2000-12-15

Svar:
Ämnen med mycket kort halveringstid är oproblematiska, eftersom de sönderföll
redan i reaktorn eller i mellanförvaret (kanske 10 år). Allmänt gäller
att specifika aktiviteten (aktiviteten per viktsenhet) är omvänt proportionell
mot halveringstiden. Alltså, ett kortlivat ämne strålar mycket i början,
men dör snart ut. Kvar blir de långlivade ämnena, så i längden utgör
de det största bekymret. Man kan nämna plutonium-239, som har 24000 års
halveringstid. Det finns ganska mycket av detta ämne. Det gör att ett
slutförvar måste utformas så att det håller hundratusentals år.

Bekymret med de kortlivade ämnena är att de till en början producerar mycket
värme, så man måste ha tillräcklig kylning.

Bequerel betyder helt enkelt &34;per sekund&34;, så det är egentligen en onödig enhet.
Sievert är J/kg, alltså absorberad stråldos per viktsenhet. Aktiviteten
och stråldos är proportionella, men sambandet är komplicerat, beror på
stålningsslag, geometri, material, mm.
/KS 2001-01-10

Svar:
Du har alldeles rätt, det blir uran-239, men den har kort halveringstid
(ungefär 20 min), och sönderfaller till neptunium-239, som i sin tur
efter ett par dygn sönderfaller till plutonium-239 som är långlivad
(halveringstid 24000 år). Det är alltså vad som finns i det utbrända
kärnbränslet. Genom andra processer bildas andra plutoniumisotoper,
men plutonium-239 dominerar.
/KS 2001-01-15

Svar:

1. Det finns inget enkelt svar på detta. Det beror på detaljerade egenskaper
hos ett antal uranisotoper.

2. I princip, ja.

3. Det gäller för fission av U-235. Fördelningen blir olika för olika kärnor.
/KS 2001-01-16

Svar:
Det är inte bara atomvikten som kommer in, utan också atomradien och
kristallstrukturen.
/KS 2001-01-28

Svar:
Läs vad Statens Strålskyddinstitut skriver om saken i en av flera rapporter.
/KS 2001-01-30

Svar:
Tyvärr, det är ingen lösning. Det radioaktiva sönderfallet påverkas inte alls av
temperaturen, i varje fall inte vid låga temperaturer. Vid mycket hög
temperatur (över 1000 miljoner grader) kan kärnorna faktiskt påverkas
på så sätt att de omvandlas till andra kärnor. Det kallas transmutation och
det pågår studier av sådana processer
där bland andra nobelpristagaren Carlos Rubbia
är inblandad. Se nedan!
/KS 2001-01-28

Svar:
Det är när två eller flera atomer delar på elektroner. Slå på
kemisk bindning i Nationalencyklopedin!
/KS 2001-02-03

Svar:
Enligt kvantmekaniken har systemet elektron-proton ett lägsta
energitillstånd, och detta är den neutrala, oexiterade väteatomen. Detta
går inte att beskriva med klassisk mekanik. Ofta avbildas elektronen
i en sorts planetbana kring protonen. Detta är en ganska missvisande
bild. Den kvantmekaniska lösningen talar inte om var elektronen
befinner sig. Den ger bara en sannolikhetsfördelning. Det högsta värdet
är faktiskt vid protonen.
/KS 2001-03-20