Baryoner:
Består av tre kvarkar. Finns i laddning -- - 0 + ++. En stabil baryon: protonen.
Mesoner:
Består av en kvark och en antikvark. Finns i laddning - 0 +. Ingen stabil meson.
/KS 1999-03-09
I de processer där grundämnena producerades i jättestjärnor och supernovor
bildades alla sorters
kärnor, både stabila och instabila. De senare har därefter sönderfallit till stabila (utom några långlivade, som uran). Intressant är, att alla stabila kärnor finns i naturen, ingen saknas.
/KS 1999-10-11
Inte har vi kärnexplosioner i kroppen. Du tänker nog på kärnsönderfall. Kalium är ett livsnödvändigt ämne. En typisk gymnasieelev innehåller mer än 100 g kalium. Man kan räkna ut, att i denna mängd kalium sönderfaller 4000 kärnor av kalium-40 (skall egentligen skrivas 40K ) per sekund. Det är en del av den naturliga bakgrundsstrålningen, som människan alltid har levat med.
/KS 1999-03-09
1. Om du menar neutral antimateria (antiatomer) rör det sig om några atomer.
2. Det behövs en positron och en elektron. De annihilerar varandra och
bildar två gammakvanta (fotoner). Varje sekund händer det hundratals
gånger i din kropp.
3. Det går inte att ange någon riktning för elektronen. Dess tillstånd
måste beskrivas kvantmekaniskt, och tyvärr kan man inte göra en enkel bild av det.
Vill du ha mera information om kärnfysik och antimateria kan du titta här: The ABC's of Nuclear Science.
/KS/lpe 1999-10-11
1. Högenergetiska gammastrålar kan växelverka med materia, och producera en positron och en elektron (parbildning).
2. Ja.
3. Ja, men för att producera antiväte behövs bara en positron och en antiproton.
4. Ja, men inte för de så kallade förmedlarpartiklarna.
5. Gluonerna (8st) är förmedlarpartiklar för den starka växelverkan.
/KS 1999-03-15
Ett exempel:
En högenergetisk proton från kosmiska strålningen träffar en kvävekärna
högt uppe i atmosfären. Då bildas en massa olika kortlivade partiklar,
som i huvudsak sönderfaller till pi-mesoner. Den neutrala pi-mesonen är
kortlivad, och sönderfaller till två gammakvanta (fotoner). Dessa fotoner
kan i närheten av en atomkärna (som tar hand om en del av rörelsemängden),
producera positron-elektron par. En del av energin går åt till partiklarnas
vilomassa, resten blir rörelseenergi. Positronen har i allmänhet ganska
hög energi, och annihilationen sker i de flesta fall först sedan den
bromsats in. Annihilationen sker alltså inte direkt efter parbildningen.
Ur mänsklig synpunkt är det kanske direkt, det kan röra sig om en
miljondels sekund, men det är en mycket lång tid i atomernas värld.
Tilläggas kan att beskrivningen ovan om vad som händer med kosmiska
strålningen i atmosfären är något förenklad. Slå på kosmisk strålning
i Nationalencyklopedin!
I The ABC's of Nuclear Science finns
också intressant information.
/KS/lpe 1999-10-11
Slå gärna på vatten och vätebindning i Nationalecyklopedin. Där finns intressanta saker att läsa.
/KS 1999-03-30
Utgångspunkten bör i stället vara att elektronen har halvtaligt spin. Sådana partiklar kallar man fermioner. Fotonen har heltaligt spin, och är därmed inte en fermion. För fermioner gäller Paulis uteslutningsprincip: Två fermioner kan inte ha alla kvanttal lika och kan inte befinna sig på samma plats. En elektron i en atom kan karakteriseras med fyra kvanttal:
n huvudkvanttal (n = 1, 2, 3, 4.......)
l banrörelsemängdsmomentet (l = 1, 2, 3......n - 1)
ml z-komponenten av l (från -l till +l)
ms spin ( +1/2 eller -1/2)
Hur dessa används skulle bli alltför omfattande att svara på här. Vi får hänvisa till Nationalencyklopedin. Räcker inte detta, får man nog gå till någon lärobok i atomfysik.
Om en elektron hoppar från ett högre till ett lägre energitillstånd, skickas en foton ut, vars energi blir skillnaden i energi mellan tillstånden. Plancks lag kommer in om man vill räkna ut frekvensen hos denna foton.
E = h f
E = energin, h = Plancks konstant, f = frekkvensen
Sök på Plancks konstant i denna databas!
/KS 1999-03-25
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons: Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar