Svar:
Sök på laser i denna databas. Där finns över 70 besvarade frågor.
/KS 2001-04-04

Svar:
Kattens ögon lyser inte, de reflekterar. I stället för reflexer kan man ju tala
om kattögon. Om man lyser med en ficklampa på en katt, tittar katten mot
ficklampan. Då bryts ljuset i kattens öga ihop till en punkt på näthinnan.
En del av ljuset reflekteras, och går samma väg tillbaka mot ficklampan.
Precis på samma sätt funkar ett reflexband.

Titta på ett reflexband med ett starkt förstoringglas (lupp).
Man ser massor av små glaskulor.
/KS 2001-04-04

Svar:
Det beror på att ljudhastigheten i helium är 2.6 gånger högre än luftens.
Alltså, en heliumorgelpipa måste var 2.6 gånger längre än en luftorgelpipa
för att ge samma ton.

Ljudhastigheten är proportionell mot molekylernas medelhastighet, som
i sin tur är proportionell mot roten av absoluta temperaturen. En typisk
luftmolekyl (kväve) är 7 gånger tyngre än en heliummolekyl (28/4 = 7).
Vid en given temperatur är medelenergin för luftmolekylerna lika med
medelenergin hos heliummolekylerna. Ur det får vi att kvoten
mellan ljudhastigheterna blir:

(7)^1/2 = 2.6
/KS 2001-04-06

Svar:
Hela tiden när planet flyger över ljudhastigheten, åstadkommer det en ljudbang
på marken. Man kan likna det vid en konformad bogvåg, som uppstår vid planet,
och når marken en bit bakom planet. Närmast planet uppstår en så kallad
chockvåg. Det är en våg med högt övertryck, som rör sig snabbare än ljudet,
och som avger energi till luften. Energin tas från planet, som måste kompensera
med starkt motorpådrag. Det är jobbigt att flyga snabbare än ljudet. Ett
tiotal meter från planet omvandlas chockvågen till en vanlig ljudvåg.
Det är alltså vanligt ljud som når marken.

En utbredd missuppfattning är att det smäller när planet går genom "ljudvallen".
Detta är för övrigt ett mycket olyckligt ord, som för tankarna åt fel håll.
Den maffiga bild som visas nedan (Ensign John Gay, USS Constellation, US Navy, se länk 1), har publicerats i vissa tidningar
som ett "fotografi av ljudvallen". Det är naturligtvis helt galet. Bakom
chockvågen förtunnas luften. Mindre lufttryck betyder enligt den allmänna gaslagen lägre temperatur. Om luftfuktigheten är den rätta,
kondenseras vattenångan, och man får ett stationärt moln, som följer planet. Texten i sajten är korrekt.

Se vidare Ljudvallen.

/KS/lpe 2001-04-12

Svar:
Vi ser bara det ljus som träffar ögat. Det solljus som i vakuum är på
väg någon annan stans syns alltså inte (från sidan). Det är först när
ljuset träffar något (en planet till exempel), som det kan ändra riktning
så att det träffar vårt öga.
/KS 2001-04-11

Svar:
Radiovågor tar sig inte igenom en metall, därför att där finns fria elektroner
som kan absorbera energin. Finns inte elektroner som kan ta upp energin,
passerar de igenom.
/KS 2001-04-18

Svar:
Så länge man inte plockar energi ur fältet, är det bekvämast att betrakta
ljuset som en elektromagnetisk vågrörelse. Våglängden ökar alltså.

Plockar vi energi ur fältet, kan vi tala om fotonens rörelsemängd och
energi. Rörelsemängden ändras inte. Den är hf/c både i och utanför
glaset. Energin (hf) ändras heller inte.

h = Plancks konstant, f = frekvensen, c = ljushastigheten
/KS 2001-04-24

Svar:
Jo, det har mycket riktigt med interferens att göra. Ljus som reflekteras från
närliggande punkter kan förstärkas. Då får vi en ljus punkt. Ljuset kan också
ligga i motfas. Då får vi en mörk punkt. Flyttar vi huvudet det allra minsta,
ändrar vi villkoren, och mönstret ändras. Det ser ut som om punkterna rör sig.
Så är det inte, det är vår hjärna son tolkar det så.

Jämför "myrornas krig" på TV när sändaren inte är på.
/KS 2001-04-20

Svar:
Vanliga glödlampor uppges ge 12 lumen per W. Lågenergilampor är 5 gånger mera effektiva, 60 lumen per W.
/KS 2001-04-23

Svar:
Det finns en viss gränsfrekvens ovanför vilken radiovågorna inte reflekteras av jonosfären.
Den beror på jonisationsgraden, som är olika natt och dag. På natten kan man inte använda de lägre kortvågsbanden, till exempel 11 m och 15 m.

När det gäller höga dataöverföringshastigheter är bandbredden viktig. En TV-signal kräver en bandbredd på cirka 10 MHz. Hela den tillgängliga bandbredden på mellanvågsområdet är 3 MHz. Det finns alltså inte ens plats för en enda TV-sändare på mellanvågsbandet. Det är därför man måste gå
till höga frekvenser.
/KS 2001-04-24