Svar:
Massa är ett centralt begrepp i fysiken. Sedan gammalt skiljer man på
den tunga massan (m_g) och den tröga massan
(m_i), definierade genom

F = gm_g

och

F = am_i

där F är kraften, g är tyngdaccelerationen och a är accelerationen.
Det är ingalunda givet att den tunga och tröga massan är lika. Redan
Newton gjorde en del experiment, som visade att det i varje fall
inte skiljde mycket. Ungraren Eötvö gjorde i slutet av 1800-talet
en rad berömda försök, som visade att de var lika inom en
miljarddel. Om du är intresserad av detta, finns det detaljerat
beskrivet i Nationalencyklopedin. När Einstein 1915 formulerade
den allmänna relativitetsteorin, postulerade han att den tunga
och tröga massan är lika (ekvivalensprincipen). Det innebär att
fysiken är lika för alla system i fritt fall (tyngdlöst tillstånd).

Experiment: HÃ¥ll en sten i handen. Nu upplever du den tunga massan.
Kasta iväg stenen. Nu upplever du i huvudsak den tröga massan.

En helt annan aspekt på massa är hur elementarpartiklarnas massa
ska förklaras. Den mest populära förklaringen har med Higgs-partikeln
att göra. Den är ännu inte upptäckt, men man hoppas göra det med den
jätteaccelerator som kallas LHC, och är under byggnad vid CERN-laboratoriet
utaför Geneve. Den bör komma igång år 2005.
/KS 2000-12-12

Svar:
Det blir lite klarare om också den grova slangen får mynna under vattnet
i tunnan. Vad som då händer, är att nivån i båda slangarna kommer
sjunka till 9.81 m eller något därunder. Ovanför finns mättad vattenånga.
Vad du har åstadkommit är en sorts barometer. Det är egentligen fel att
säga att man suger upp vatten. I själva verket är det lufttrycket som
trycker upp vattnet, och det klarar maximalt 9.81 m.
/KS 2000-12-11

Svar:
Du tänker alldeles rätt. Kulan kommer att falla rakt ner mot marken.
Det beror på att man i klassisk mekanik kan addera hastigheter.
Man ska då addera både storlek och riktning. Man säger att man adderar
vektorer. I det här fallet är storleken lika, men riktningen omvänd.
Det senare innebär ett minustecken. Additionen blir då:

1000 + (-1000) = 1000 - 1000 = 0

I relativitetsteorin kan man inte addera hastigheter. Det är vad som
ligger bakom att man aldrig kommer över ljushastigheten.

Du får nog inte lätt att hitta en lokförare som vill köra i
1000 km/h.
/KS 2000-12-15

Svar:
Tänk efter: I vilken enhet anger man hastigheten?
/KS 2000-12-14

Svar:
Det går kanske att komma på en övre gräns för acceleration, men den ligger
i så fall mycket högt. Jag har framför mig kärnemulsionsplåtar (ett sorts
fotografiskt material) där guldkärnor bromsats ner från nästan ljushastigheten
till stillastående på en sträcka på 2 cm. Det kan man kalla tvärnit.
Medelaccelerationen blir
4 10¹⁸ m/s². Tiden
för inbromsningen blir 10^-10 s. Detta tål guldkärnorna alldeles
utmärkt.
/KS 2000-12-14

Svar:
Trycket vid de båda kolvarna är detsamma. Då blir kraften propotionell
mot arean. Resten kan du säkert räkna ut själv.
/KS 2000-12-15

Svar:
Isens densitet är ungefär 0.9 av vattnets. Nu kan vi tillämpa
Arkimedes princip, se fråga [13509]. Massan av det av isen undanträngda vattnet är lika med isbergets massa. Alltså är ungefär 10% av isbergets volym ligger ovanför vattenytan. I saltvatten blir det lite mera, eftersom det har lite högre densitet. Isbergets form har ingen betydelse. Däremot kan infrusna stenar påverka det hela.

Se fråga [15422] för vad som händer om polarisarna smälter.
/KS/lpe 2000-12-19

Svar:
Se nedan!
/KS 2000-12-17

Svar:
Du undrar väl hur snabbt en förändring av gravitationen fortplantas.
Det sker med ljushastigheten. Gravitationsstrålning är en sådan förändring.
Den är ännu inte påvisad, men det ska förhoppningsvis inte dröja så länge.
LIGO-projektet är snart igång.
/KS 2000-12-19

Svar:
Ett inertialsystem befinner sig i likformig (oförändrad) rörelse.
System som accelereras är inte inertialsystem, till exempel ett roterande
system.
/KS 2001-01-09