Svar:
Det torde vara en myt att glas kan "rinna". Vid mina efterforskningar, bl a vid glasforskningsinstitutet i Växjö, har jag inte funnit ett enda belägg för detta. Man säger ofta att glas är en vätska. Detta är en missuppfattning. Det korrekta är att säga att glas har en s k amorf struktur dvs den har ingen fullständigt ordnad kristallstruktur. I detta avseende liknar strukturen en vätska. Däremot är inte glasets mekaniska egenskaper alls likt en vätskas. Glas i fast form har ingen viskositet utan är hårt och sprött.

Däremot är det sant att gammalt glas är tjockast nedtill. Det beror på att med den gamla tillverkningsmetoden blev inte glaset jämntjockt. När man sedan satte upp glasskivan tog man den tjockaste delen nederst.
1999-06-27

Svar:
Det är inte bara modellera som har detta uppförande. Stenar kan som bekant fås att studsa mot vattenytan om de kastas lämpligt. Orsaken är att rörelsemängden bevaras i horisontell led. Därför blir stöttiden kort och modelleran hinner inte tryckas ihop så mycket.
1997-03-20

Svar:
För att diskutera vad som händer kan vi anta att alla stötar sker fullständigt elastiskt och att den lilla bollens massa är mycket mindre än den stora bollens.

Först träffar den stora bollen golvet med farten v. Eftersom stöten är elastisk så vänder den och rör sig uppåt med samma fart som den hade innan den träffade golvet.

Den stora bollen rör sig nu uppåt med farten v medan den övre bollen har farten v nedåt. De båda bollarna krockar nu med en relativ fart på 2v.

Eftersom vi kan försumma den lilla bollens massa så fortsätter nu den stora bollen uppåt med farten v. Vid en elastisk stöt ändras inte den relativa farten. Alltså rör sig den lättare bollen uppåt med den absoluta farten 3v.

Hur högt kommer då den lilla bollen? Med hastigheten v ges höjden h av (all kinetisk energi omvandlas till potentiell energi):

mv²/2 = mgh

h = v²/(2g)

Med hastigheten 3v blir h 9 gånger begynnelsehöjden.

Se bilden nedan (från länk 1), härledning i länk 1 och Studssimulator.

Undersök: Gör experimentet!

Se studskoefficient, Coefficient_of_restitution och Galilean_cannon.

/Peter E 1997-03-20

Svar:
Det är nästan en filosofisk fråga men ett svar är: Kroppar påverkar varandra antingen om de är i kontakt eller på avstånd t ex om de är laddade. Krafter är ett sätt att beskriva denna ömsesidiga påverkan mellan kropparna.

Alltså: krafter är beskrivning av påverkan mellan kroppar.
1997-03-20

Svar:
Det är en gammal, god fråga som det är svårt att ge något bra svar på. Det tycks vara obegripligt att kroppar kan påverka varandra när de är långt frånvarandra. Newton som i slutet av 1600-talet formulerade gravitationslagen försökte kringgå frågeställningen genom att påpeka att han gav en matematiskbeskrivning av kraftverkan. Därmed undvek han att svara på din fråga! I fysikböcker brukar det stå: &34;Alla kroppar som har massa omger sig med ettgravitationsfält som påverkar massor i detta fält&34;. Men detta är ingen förklaring utan en beskrivning. Tyvärr tror jag inte man kommer så mycket längre. Detfinns dock andra beskrivningar. Enligt Einstein beror kraftverkan på att rummet är krökt. Men svårigheten kvarstår: Solen som befinner sig långt bort gör attrummet blir krökt där jorden rör sig. Därför går jorden i en bana
runt solen.

När det gäller mycket grundläggande frågor som: Vad är tid?
Vad är rum? och din fråga så kan fysiken inte förklara i någon djupare mening.
Däremot kanfysiken ge bra och grundläggande beskrivningar i dessa fall.
Det är fascinerande och fantasieggande att fundera över dessa saker
men man ska inte förväntasig att man får några enkla och definitiva svar!
2000-03-31

Svar:
Ett föremål vid jordytan påverkas av tyngdkraften som har storleken m·g där m är föremålets massa. Tyngdfaktorn g har enheten N/kg och det gäller att g = 9,82 N/kg. (Tyngdfaktorn ökar när man rör sig norrut och det kanske är så att g = 9,83 N/kg hos er i Vilhelmina, jag vet inte riktigt!) Om man släpper ett föremål så att det faller fritt så får det en konstant acceleration a = 9,82 m/s/s precis lika stor som tyngdfaktorn. Kollar man enheterna så finner man enheterna för både tyngdfaktorn och accelerationen vid fritt fall är samma. Alltså gäller att a = g. Detta framgår också av kraftlagen: F = m·a. Sätt F = m·g så får Du att a = g. För Einstein betydde denna likhet mycket och han tog den som en av utgångspunkterna för sin allmänna relativitetsteori.
1997-03-20

Svar:
Cylindern ska rotera så att centripetalaccelerationen för en punkt på cylindern ska vara lika med g. Centripetalaccelerationen ges av uttrycket v·v/r. Sedan kan man lätt räkna ut varvtalet.
1997-03-20

Svar:
Enligt Newton omger sig alla kroppar med massa av ett tyngdkraftfält. Detta fält är oberoende av om kroppen snurrar eller ej. Men vi får en effekt av att kroppen snurrar. För att beskriva detta betraktar vi jorden och antar att den är en homogen sfär. (Detta stämmer inte helt men resonemnget blir enklare om vi antar detta.) Mäter man tyngdaccelerationen så finner man att den är störst vid polerna och minst vid ekvatorn. En kropp nära jordytan vid ekvatorn rör sig ju i en cirkelrörelse. Detta innebär att en del av jordens dragningskraft "går åt" som centripetalkraft för den cirkulära rörelsen. Lägger man kroppen på en våg så är inte kroppen i jämvikt och resultanten till tyngdkraft och normalkraft är riktade in mot jordens centrum. Normalkraften, som avgör vågens utslag, är alltså mindre än tyngdkraften. Denna effekt finns inte vid nordpolen.
1997-03-20

Svar:
Satelliten attraheras hela tiden av jorden och accelereras också hela tiden in mot jordens centrum. Denna acceleration är centripetalaccelerationen i satellitens rörelse runt jorden.

Man kan även beskriva satellitens rörelse som uppdelad i två rörelser. En framåt och en accelererad in mot jorden. Sammanläggs dessa rörelser så får man en rörelse i en cirkulär bana.
1997-03-20

Svar:
När vi kastar upp ett föremål från jordytan så ökar dess lägesenergi hela tiden. Om vi kastar fortare än den s k flykthastigheten så vänder aldrig föremålet, det fortsätter ut i världsrymden. Eftersom jordens dragningskraft minskar så ökar lägesenergin allt mindre och så småningom blir den (nästan) konstant.

Ta själv reda på: Hur stor är flykthastigheten?
1997-03-20