Svar:
I allmänhet inte. Man kan använda mymetall i stället.
/KS 2001-03-30

Svar:
Det är riktigt, jordens magnetfält byter polaritet då och då. Det vet man
genom att när lava stelnar blir den (svagt) magnetisk. Den magnetismen
kvarstår i hundratals miljoner år. Ombytena sker tämligen oregelbundet.
med intervall på hundratusentals till miljontals år. Ombytet sker
ganska snabbt.
/KS 2001-02-03

Svar:
Gissningsvis handlar det om den elektriska spänning som uppstår
genom induktion när hjulaxeln skär genom det jordmagnetiska fältet.
Den beror på hastigheten och vinkeln mot magnetfältet och en del annat.
Någon enkel formel går knappast att ställa upp.
/KS 2001-02-03

Svar:
Det här är inte lätt att svara på, eftersom vi inte vet hur ni kopplat.
En kondensator är ingen perfekt isolator,

men 0.04 mikroampere låter mycket.

1. Mätte han samtidigt spänningen med en voltmeter? Då är det stömmen genom
voltmetern han mätt.

2. Om han hållit i kondensatorns båda ändar, är det strömmen
genom din kompis han mätte.

3. En annan möjlighet är att det var en
elektrolytkondensator, och att den var felpolad.

4. Man kan också tänka sig
att kretsen plockar upp störningssignaler av nätfrekvens, och att
instrumentet fungerar som likriktare.

5. On spänningskällan var ett
nätaggregat, är inte detta perfekt, lite
50 Hz (rippel) finns alltid
kvar. Detta ger upphov till en ström genom kondensatorn.

6. Sedan kan det ju vara
fel på instrumentet.
/KS 2001-02-06

Svar:
Det här var ju ett rätt kul experiment. Det här är fråga om elektrokemi.
Rent vatten är ganska dålig ledare därför att där finns få joner
(jon är en elektriskt laddad atom eller molekyl). Tillsätter man koksalt,
blir det massor av natrium- och kloridjoner. Saltlösningen är en god
ledare. De negativa kloridjonerna vandrar till den positiva elektroden,
och ger ifrån sig en elektron. Då bildas klorgas. En del klor löser sig
i vattnet,
en del förenar sig med koppar och bildar kopparklorid, som är blå.
De positiva natriumjonerna vandrar till den negativa elektroden.
Natriumjonen tar där upp en elektron, och blir neutralt natrium, som
omedelbart reagerar med vattnet. Då bildas en ny natriumjon, en negativ
hydroxidjon och vätgas. Det är här det bubblar. Efter ett tag har det
bildats så mycket klor att det luktar. Att det sedan blev gult är
inte så lätt att förklara. Möjligen innehöll det grova saltet någon
organisk förorening, som gulfärgades av hydroxiden.

För att sammanfatta det elektriska: Den positiva elektroden tar upp elektroner,
som leds genom batteriet och lampan, och kommer ut vid den negativa elektroden.

En liknande teknik används vid effektöverföring med högspänd likström,
t ex mellan Skåne och Tyskland. Tilledningen sker med en enkelledning,
medan återledingen sker i vattnet. Också här bildas klor vid ena
elektroden. Det har kommit fram farhågor om att kloret skulle vara
skadligt för livet i vattnet. Den nya ledningen mellan Blekinge
och Polen har dubbla ledare, så där bildas inget klor.
/KS 2001-02-06

Svar:
En elektronkanon består av en glödtråd (katod) och en anod med ett hål i.
På grund av den höga temperaturen frigörs elektroner från katoden.
De accelereras mot anoden. En del slinker igenom hålet. Då får vi en
elektronstråle, som kan manipuleras med elektriska och magnetiska
fält.
/KS 2001-02-09

Svar:
Alldeles riktigt resonerat. Det strömmen som är avgörade. Men också tiden.
Det är så en jordfelsbrytare fungerar. Vid jordfel bryts spänningen så
snabbt att det inte blir farligt.

Alla strömkällor har en "inre resistans". I princip kan den mätas genom
att man kortsluter med en amperemeter och mäter strömmen. Ett litet
alkaliskt batteri ger ungefär 5 A, alltså en inre resistans på ungefär 0.2 W.
35 sådana seriekopplade ger 50 V,
och man kan ta ut upp till 5 A. Det är mycket. Din bandgenerators
inre resistans är antagligen hög, kanske hundratals megaohm. Om man
kortsluter med ena handen, sker nästa hela spänningsfallet över
det inre motståndet. Både spänning över och ström genom handen blir låg.

VARNING: Det finns bandgeneratorer som ger farlig ström. Innan
man börjar experimentera, måste man vara helt klar över vilken typ man har.
/KS 2001-02-09

Svar:
Det är en enkel radiomottagare utan förstärkning (inga transistorer eller rör).
Den består av en antenn, en resonanskrets (spole + kondensator) och en
likriktare (diod). Dioden gjorde man förr av en kristall (blyglans, galena
på engelska) som
man kontaktade med en fjäderbelastad tråd (kallas "cats whisker" = morrhår).
Vill du bygga en, kan du kolla
sajten nedan. Den vanligaste dioden (kiseldiod) är inte så bra i detta
sammanhang, välj en germaniumdiod.
/KS 2001-02-09

Svar:
Det här har vi tagit upp tidigare, kolla svaret. Skenet är svagt, så man
måste nog ha anpassat sig till mörkersenede. Då är man färgblind, så när
du säger att skenet är violett, är det din upplevelse. Fenomenet kallas
triboluminiscense och uppstår, åtminstone delvis, genom elektriska
urladdningar i luften. I svaret nedan refereras till en sajt som
ger mera detaljer.
/KS 2001-02-11

Svar:
Det här går nog inte att svara på. Som fysiker får man nog nöja sig med
att konstatera att världen uppför sig på det viset, och försöka beskriva det så bra som
möjligt. Fanns inga elektriska laddningar, skulle världen se helt annorlunda
ut.
/KS 2001-02-12