414 frågor / svar hittades
Hej! Varför är laddningen mycket större i en spetsig del av ett föremål, än i en plan del av samma föremål? Antag att hela föremålet laddas upp med hjälp av exempelvis en bandgenerator. Vänliga hälsningar från Calle
/Carl johan R, Viktor Rydbergs Gymnasium, Danderyd 1999-04-21
Det är inte laddningen som är stor vid en spets, utan fältstyrkan (som mäts i volt per meter). Det gör att en elektrisk urladdning ofta startar vid en spets. Tänk på åskledaren!
/KS 1999-04-22
OK, det är inte laddningen utan fältstyrkan som är större vid en spets än på plan yta. Men varför är den det?
/Calle e, VRG, Danderyd 1999-04-22
Föreställ dig en plan metallisk skiva och en spetsig metallstav, som pekar
nedåt mot skivan. Så lägger vi en spänning på metallstaven.
Fältytorna (med samma potential) närmast skivan är parallella med skivan.
Likaså följer fältytorna närmast staven längsmed staven. Det är då
lätt att föreställa sig att fältytorna kommer ligga tätast rakt under
spetsen. Där har vi högst fältstyrka.
/KS 2000-03-29
Hur kom Georg Ohm fram till Ohms lag ? Genom vilka teoretiska fösök o.s.v. ?
/rebecca a, hyllinge skola, nyvång 1999-04-22
Ohm arbetade experimentellt. Han använde trådar av olika längd och olika material, mätte strömstyrka (I) och spänning (U). Enligt Ohms lag ges spänningen av:
U = R I
R är resistansen.
Mer kan du läsa i Sten von Friesens bok Om mått och män.
/KS 1999-05-06
Vad användes veven till på de gamla telefonerna?
Hur många samtal kunde färdas samtidigt på de gamla teleledningarna
av koppar som man lade under marken, hur är det idag och hur är det möjligt?
/Eric C, Drakbergsskolan, Göteborg 1999-04-23
Veven drev en generator, som skickade en elektrisk signal till telefonstationen. Där kunde telefonisten se vilken telefon
signalen kom från, och koppla in sig där. Då kunde man beställa
samtalet och telefonisten kopplade vidare. När man pratat färdigt,
vevade man en gång till, och telefonisten kopplade ur.
På fyra ledningar kunde man med listig teknik ha tre samtidiga
telefonsamtal. I tjocka kabelbuntar hade man kanske 1000 ledningar.
Detta funkade inte på långa sträckor, där fick man ta till
luftledningar, vilket inte är så trevligt när åskan går.
Nästa steg i utvecklingen blev koaxialkablar. I ett par av sådana
kablar kan man ha 10000 samtidiga samtal.
Numera lägger man på långa sträckor ner fiberoptiska kablar, som
kan överföra upp till en miljon samtal.
/KS 1999-04-27
Hur fungerar egentligen en kondensator? Den verkar fungera som laddningsförvarare, men det måste ju i så fall vara ELEKTRONER som lagras! Men strömmen är ju definerad från + till -, hur kan då elektroner lagras? När kondensatorn är helt uppladdad bildas ju en spänning som avtar exponentialartat, men det måste ju även här vara en ström av elektroner. En ström från positivt till negativt passar inte in i ovanstående resonemang så hur fungerar en kondensator?
/Gurri O, Ekberg, Ekberg 1999-04-23
Ett föremål kan ha överskott eller underskott av elektroner. I det första fallet säger vi att det är negativt laddat i det andra fallet är det positivt laddat. En kondensator består i princip av två metallplattor nära varandra. När en kondensator är laddad har den ena plattan överskott på elektroner och den andra underskott (lika mycket). Det är alltså inte så bra att säga att den lagrar elektroner. Vad den lagrar är laddning. Det där med strömmens riktning är bara en gammal konvention från det tiden, när man inte kände till någonting om elektroner. Det skulle ställa till med stor förvirring om vi skulle ändra på den nu.
/KS 1999-05-10
Jag har fastnat för det mycket intressanta fenomenet;kul/klotblixt. Vad jag hittills förstått
så har man än idag inte någon direkt förklaring på
fenomenet, men att det finns en del teorier.
Tacksam för alla tips & all information.
/Björn E, Porthälla gymnasium, Partille 1999-04-27
Visst är kulblixtar ett intressant fenomen. Det beskrivs som ett lysande
klot (0.1 - 1 m), som rör sig långsamt, och försvinner efter några sekunder,
antingen ljudlöst eller med en knall. De uppträder sällsynt under
åskväder, så sällsynt att en människa har liten chans att få se det
under sin livstid. Sådana fenomen är svåra att studera. Det är väl känt
att om en människa utsätts för oväntade och svårförklarliga synintryck,
är hon väldigt dålig på att berätta om vad som verkligen har hänt.
Det vi ser är nämligen inte verkligheten, utan hur hjärnan tolkat
signalerna från ögat. Man har inte sett en kulblixt innan, hjärnan
vet inte hur det ska tolkas, och det blir tydligen nästan vad som helst.
Vi har hittat en bra och balanserad hemsida om kulblixtar: Ball Lightning Page
.
Tilläggas skall, att det finns folk som överhuvud inte tror att fenomenet är en realitet. Man kan påminna sig om att forskarna
för ett par hundra år sedan tyckte det var en absurd tanke att
det skulle kunna ramla stenar från himlen (se Meteorit
). Sällsynta fenomen är
svåra att studera.
Se vidare Klotblixt.
/KS/lpe 2000-03-29
Om man drar ström genom en drossel och bryter strömmen kommer
drosseln fortsätta driva denna ström m.h.a den lagrade energin i järnkärnan. Om man ersätter drosseln med en luftlindad spole med samma induktans vill spolen fortfarande driva samma ström vid frånslag, med skillnaden att det inte finns någon kärna med lagrad energi. Ändringen av magnetfältet är ju samma med eller utan kärna, men kärnan håller ju tillhanda energi. Luften kan ju inte hålla ett magnetfält vid frånslag av strömmen. Båda spolar kommer inducera en spänning motsvarande -L di / dt.
Min fråga är: Kommer den luftlindade spolen att orka driva samma ström vid frånslag när den inte har någon energi lagrad (i en järnkärna)? Kärnan håller ju kvar energi, i luften är magnetfältet momentant och försvinner vid frånslag.
Tack på förhand.
/Andreas K, Ingenjörsskolan KTH Kista (inte gymnasium), Kista 1999-04-29
Ett magnetfält innehåller energi också i vakuum, så om spolarna har
samma induktans, har de i princip samma elektriska egenskaper. Skillnaden
är att spolen med järnkärna kan göras mindre på grund av effektivare
energilagring.
/KS 1999-10-15
Vi är några stycken som undrar hur ett termoelement fungerar. Hur kommer det sig att en temperaturskillnad kan ge upphov till en spänning?
/Jessica P, Malmö Latinskola, Malmö 1999-05-10
Vi har två trådar av metallen A och en tråd av metallen B. Vi löder
ihop dom i ändarna, så att vi får ABA. Vi kopplar in en voltmeter
i båda ändarna. Värmer vi ena lödstället, reagerar voltmetern, det har
uppstått en spänning. Detta är den termoelektriska effekten,
eller Seebeckeffekten.
Det är så att elektroneras energifördelning beror på temperaturen,
och detta temperaturberoende är olika i olika metaller. Vid lödstället tenderar de högenergetiska elektronerna att läcka över
till den metall, där elektronerna har lägre energi. Har då lödställena olika temperatur, blir läckaget intensivare vid det
ena av lödställena. Då uppstår en spänning. Detta är en något
förenklad förklaring, men i huvudsak riktig. Det är faktiskt
inte ofta som man hittar någon diskussion om den fysikaliska
förklaringen. I de flesta fall beskrivs bara effekten.
Fenomenet kan användas för temperaturmätning, men också för
energigenerering i rymdsonder. Då används en radioaktiv isotop
som värmekälla. Det omvända fenomenet, Peltiereffekten, kan
användas för kylning: Peltier Device Information Directory.
Se vidare
/KS/lpe 1999-10-11
Om du kammar håret intensivt under kort tid kommer din kam att attrahera små pappersbitar. Kommer kammen också att attraheras av en magnet?
/Frida B, Storsjöskolan, Östersund 1999-05-14
Du kammar dig med en plastkam. Det funkar inte med en aluminiumkam. Vad som händer är att kammen blir laddad med statisk elektricitet. Det är inte uteslutet att den kan attrahera en liten magnet, men då är inte magnetfältet inblandat. Svaret ska nog egentligen vara nej.
/KS 1999-06-13
Hur ser magnetfältet ut kring en permanentmagnet? Kring en elektrisk ledare? Kring en spole?Och kring jorden?
/johan n, nösnäs, stenungsund 1999-05-19
Generellt gäller, att de magnetiska kraftlinjerna bildar slutna slingor.
Går ström genom en rak ledare, är kraftlinjerna cirkulärt symmetriskaomkring ledaren.
Fältet kring en kort spole liknar det jordmagnetiska fältet, det brukar kallas dipolfält. Långt ute påverkas det jordmagnetiska fältet av solvinden (laddade partiklar från solen), se The Exploration of the Earth's Magnetosphere.
/KS/lpe 2000-03-30
Länkar till externa sidor kan inte garanteras bibehålla informationen som fanns vid tillfället när frågan besvarades.
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons: Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar