Svar:

1. Det har vi inte lyckats ta reda på, men gissningsvis är det trä.

2. Stenen väger omkring 18 kg, och den är gjord av granit.

/KS 2002-02-20

Svar:
Hur man ska klara det med så enkel utrustning begriper vi inte. Får vi däremot
tillgång till en våg, blir det lättare. Fyller vi ett 100 ml mätglas
(tyngre än luften) kommer vikten att öka med 0.13 g. Känner vi luftens
densitet och medelmolekylvikt, är det sedan lätt att räkna ut tändargasens
molekylvikt.
/KS 2002-02-25

Svar:

1. Du har rätt i att om de arktiska havsisarna smälter, påverkas knappast
havsnivån. Gissningsvis tänkte din lärare på de stora landisarna på
Grönland och Antarktis. Skulle de smälta stiger havsnivån 70 m. Havsisarna
är obetydliga i sammanhanget. Deras tjocklek är kanske några meter.

2. Det enda som kan göra skillnad är luftmotståndet.
/KS 2002-02-28

Svar:
I vatten finns nästan alltid lösta gaser (luft). I vattenledningen står
vattnet under ganska högt tryck. Vattnet kan då lösa mera gaser än vid
vanligt lufttryck. När man sedan tappat upp vattnet i ett glas, kommer
överskottsgasen så småningom att bilda luftbubblor.

En ytterligare effekt är att vattnet i kranen är ganska kallt sÃ¥ det blir varmare när det fÃ¥r stÃ¥ ett tag. Lösligheten av gaser (syre, kväve) i vatten minskar när temperaturen ökar, se nedanstÃ¥ende figur för N₂ frÃ¥n länk 1. En del gas lämnar dÃ¥ vattnet.

Anledningen till att lösligheten minskar med ökande temperatur är att gasmolekylerna rör sig snabbare (temperatur är ju ett mått på molekylernas medelhastighet) och har därför lättare att lämna vattnet. En illustration av denna effekt är att koldioxidhalten i atmosfären är högre mellan istiderna än under, eftersom den lägre vattentemperaturen under en istid tillåter att mer koldioxid löses i havet, se fråga [830].

När man kokar upp vatten, bildas småbubblor i botten innan vattnet kokar riktigt. Det är de lösta gaserna som ger sig iväg. Kokande vatten är helt fritt från lösta gaser.

/KS/lpe 2002-02-28

Svar:
Det skulle bli alldeles för dyrbart. Man skulle behöva starta med gissningsvis
100 gånger mer raketbränsle.
/KS 2002-03-05

Svar:
Vatten som står i kontakt med luft löser lite kväve och syre (se nedan).
Fiskarna kan med sina gälar ta upp syret, men eftersom det är så lite
(ungefär 10 cm³ per liter) mÃ¥ste gälarna vara mycket effektiva
och ha stor yta. Gälarna är därför mycket känsliga för vattenförorening,
till exempel aluminium.

För att en sten ska innehålla luft, måste den vara porös, som sandsten.
/KS 2002-03-13

Svar:
Vi betraktar det här som ren vidskepelse.
/KS 2002-03-13

Svar:
SÃ¥dant som guds existens sysslar inte naturvetenskapen med. Fysikaliska teorier
bör snarast betraktas som modeller, som bättre eller sämre beskriver naturen.
En fysiker kan syssla med bevis inom ramen av en teori, men det &34;bevisar&34;
inget om naturen.

I själva verket är de flesta fenomen så komplicerade, att vi inte har en
chans att beskriva dem. Tänk dig en våg, som rullar in mot en sandstrand.
Det förloppet går inte att beräkna, men det finns ingen anledning att tro
att någon gud styr det. Till och med planetsystemet, som man förr betraktade
som exakt som ett urverk, uppför sig kaotiskt. Det är visat att det är
principiellt omöjligt att beräkna planetbanorna längre än 10 miljoner år
framåt i tiden. Det är en kort tid. Solsystemet är 4500 miljoner år.
/KS 2002-03-13

Svar:
Man räknar i allmänhet med att tiden är kontinuerlig,
men visst förekommer det funderingar i den andra riktningen.
/KS 2002-03-14

Svar:
Den fladdrar inte. Den hålls utspänd med en pinne.
/KS 2002-03-14