En "klocka" har vi ju alla till hands, nämligen hjärtslagen. Den är ju inte så exakt, hjärtrytmen varierar ju. Det sägs, att Galilei använde pulsen för att mäta tiden i sina mekaniska experiment. En stor insats som Galilei gjorde var att han visade att pendeln kunde användas för noggrann tidmätning. Han lade därmed grunden för framtida pendelur.
Tiden på dygnet kan man få en uppfattning om genom att titta på sol och stjärnor. Ett solur hjälper, men det kan visa fel med upp till 20 minuter. Jordbanan är ju inte cirkelrund.
Om man räknar 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11.... blir det inte i sekunder, det går fortare. Bättre är att räkna 101,102,103,104,105,106,107.... Då blir det nästan sekunder. Det kan man ha användning av ibland, till exempel för att beräkna tiden mellan blixt och dunder när det åskar. Tre sekunder betyder ett avstånd på 1 km.
Fiskarna på Hanöbukten använde förr ett enkelt vattenur, när de kryssade i dålig sikt. Man hade en plåtburk med hål botten. Vid vändningen fyllde man burken med vatten, som sedan fick sippra ut. När burken var tom vände man igen, och fyllde burken på nytt. På så vis visste man, att man seglade lika långt till höger som till vänster, alltså i medeltal rakt fram.
Not: På sjömansspråk säger man inte att man vänder, man slår.
Undersök hur bra det blir att räkna sekunder med: 101,102,103,104,105.....
/KS 1999-03-08
En julikväll år 1971 såg jag en satellit gå in i jordatmosfären. Jag befann mig på Kvismare fågelstation utanför Örebro. Fenomenet inträffade ganska lågt söderut på himlen och den rörde sig österut. Det syntes som ett gistregn som flammade upp flera gånger i olika färger. Färgerna uppkommer när olika metaller förgasas. Hela fenomenet var över på ungefär 15 sekunder.
Återkommen till Lund gick jag igenom Smålands (det hade inträffat över Småland) alla tidningar. De var ganska många på den tiden. Det var en fantastisk läsning. Folk kom med så olika berättelser, att det var svårt att tro att de sett samma sak. Många var övertygade om att de sett farkoster från främmande civilisationer. Andra hade sett ett 50 m stort lysande föremål, som stod stilla över skogsbrynet i en halvtimme. Inträffar något ovanligt på himlen, kan det tydligen uppfattas hur som helst. Det var inget ufo för mig, men tydligen för åtskilliga smålänningar.
/KS 2000-04-06
Slå på liv i Nationalencyklopedin! Länk 1 nedan (Science, Evolution, and Creationism) är en mycket bra och balanserad framställning.
Sök på Arkimedes i denna databas!
/KS 1999-02-23
Det här var en kul frågeställning. Det normala är ju att det är tröskeln
vid utloppet som bestämmer sjöns nivå, tilloppen har liten betydelse.
Vi tänker oss nu en sjö med två utlopp med lika trösklar. Exakt
lika kan de inte vara. Den ena är något lite djupare. Där blir de lite
starkare ström, och därför mera erosion. Det fördjupar tröskeln, och
strömmen ökar ytterligare. Sjöns nivå sjunker. Till slut är det andra
utloppet torrlagt, och vi har ett utlopp kvar.
Med ett sådant resonemang kan man väl göra troligt, att finns två
utlopp är det ett tillfälligt tillstånd. Det ena vinner i längden.
Men som sagt, det är bara ett resonemang. Naturen har kanske gjort
undantag. Finns någon som känner till något?
Man kan ju notera att Östersjön har tre utlopp, Öresund, Stora och Lilla
Bält. Sedan kan man ju invända, att Östersjön inte är en sjö,
det är ett innanhav.
Tänk på var det finns sjöar. En sjö är ur geologisk synpunkt
en tillfällig bildning, så småningom slammar den igen. Där vi hittar
sjöar har det, geologiskt sett, hänt något nyligen. Exempel:
Landisar, bergvecknig, en flod har ändrat sitt lopp.
/KS 1999-12-14
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons: Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar