Svar:
 Regnvattnet löser ut små mängder salter ur berg och jord. Det vattnet hamnar så småningom i en flod som rinner ut i havet. Havsvattnet avdunstar ju hela tiden. Det blir till slut regn. Salterna avdunstar inte, antingen fälls de ut som nya bergarter, eller så blir de kvar i vattnet. Genom denna process stiger salthalten i havsvattnet, fast mycket långsamt.

Det är så man brukar förklara det. I själva verket är det mycket mera komplicerat. Det finns nämligen andra processer som tar bort saltet också. Flera gånger de sista tio miljonerna år har Gibraltarsundet täppts igen, och Medelhavet dunstat bort helt och hållet. Borrar man i botten på Medelhavet, finner man flera tjocka saltlager som minne från dessa episoder. Kontinentaldriften är också inblandad i saltcirkulationen. På vissa ställen (till exempel runt Stilla Havet) åker havsbottnen in under en kontinent eller en annan platta. Sedimenten är mättade med havsvatten, som följer med ner i jorden. Vått berg har lägre smältpunkt än torrt. Det ger upphov till vulkaner, där beståndsdelar av havsvattnet kommer upp igen. Typiska vulkaniska gaser är:

Vatten

koldioxod (från kalk)

Svaveldioxid (från gips)

Klorväte (från salt)
/KS 1999-01-08

Svar:
Vi vill inte ge oss på en sådan gissning.
KVA är ansvarigt för fysikprisen: Prize-Awarding Institution: The Royal Swedish Academy of Sciences. Deras lista av kandidater
är inte tillgänglig för oss andra. 

/KS/lpe 1999-10-11

Svar:
Vattenglas är en koncentrerad vattenlösning av natriumsilikat med något varierande sammansättning. Ibland ingår kalium. Det är inte särskilt giftigt (ja, allt är ju giftigt i stora mängder!), men det är något frätande, eftersom det är alkaliskt. Det finns till exempel i maskindiskmedel. I de fall man använder det som bindemedel för silikater, bildas en olöslig kemisk förening, och då är det helt ofarligt. Några bra länkar har vi inte hittat.

Se vidare Nationalencyklopedin under natrium, föreningar.
/KS/lpe 1999-10-11

Svar:
Här får du skilja mellan den speciella och den allmänna relativitetsteorin. Den första går alldeles utmärkt att kombinera med kvantmekaniken. I många fall är det absolut nödvändigt, för att man ska få vettiga resultat. Den allmäna relativitetsteorin är ju huvudsakligen en gravitationsteori, och den har man ännu inte lyckats kombinera med kvantmekaniken. Men folk arbetar med det, och det finns de som tror att vi är nära målet. 
/KS 1999-07-03

Svar:
Displacement är ett engelskt ord som betyder ungefär förflyttning. Det kan användas i många olika sammanhang. Du får nog berätta lite mera! 
/KS 1998-10-06

Svar:
Vi börjar med Arkimedes princip. Den gäller i alla vätskor och faktiskt också gaser. Den kan förklara varför ballonger stiger.

Tankeexperiment: Du ställer dig på en bra våg och läser 60.0 kg. Sedan tar du vågen under armen, och går in i en vakuumkammare, och ställer dig på vågen igen. Den visar nu 60.1 kg. Förklaring?

När mark fryser är det inte så enkelt, att vattnet mellan sandkornen blir is. Istället finns en tendens till bildning av större, sandfria iskristaller, som suger till sig vatten från den omgivande sanden. Detta vatten ersätts av vatten nerifrån, som sugs upp med kapillärkraften. Resultatet blir att den frusna marken innehåller mycket mera vatten i form av is, än den hade innan den frös. Is har ju 10% större volym än vatten, men den frusna markens expansion kan vara mycket större än så. Marken måste alltså expandera när den fryser, och det finns bara ett håll den kan utvidga sig åt, uppåt. Marken stiger. En sten i marken följer med. Volymen under stenen blir inte tomrum, den fylls av is av vatten, som kommer underifrån med kapillärsug. När våren kommer och marken tinar, sipprar smältvattnet ned i marken, som sjunker ned igen. Men under stenen finns en isklump, som smälter från sidorna. I ett visst skede vilar stenen på en ispelare i oförändrat läge. Då kan sand och grus rasa ned i tomrummet omkring ispelaren under stenen. När sedan också ispelaren smält, kan inte stenen sjunka tillbaka till det läge den hade innan vintern. På så vis vandrar stenen så småningom upp till markytan. Man får genom dessa processer en sortering av materialet ned till frostfritt djup, så att det grövre ligger på ytan. Hur effektiv denna transport är, beror på jordbeskaffenheten ( kornstorleksfördelningen ).

En annan konsekvens av vattensuget under tjälbildningen är, att marken under tjälen kan vara mycket torr. Om det kommer en värmeperiod när tjälen är kvar i marken, kan granar få det svårt med torka. De dunstar vatten genom barren, men kan inte suga vatten från den frusna jorden, och marken under är kruttorr.
/KS 1999-10-15

Svar:
Silver kan rengöras elekrolytiskt på följande sätt.

Diska först silvret för att få bort allt fett. Spola upp hett vatten i diskhon och häll i en matsked soda ( natriumkarbonat ). Lägg i en bit aluminiumfolie och lägg silvret på folien. Efter någon minut är den svarta beläggningen borta. Vad som händer, är att den svarta silversulfiden reduceras till silver av elektrolytiskt  frigjort väte.

Guld har vi ingen erfarenhet av.
/KS 1998-10-06

Svar:
 Syre i atmosfären är nog ett ganska säkert tecken på liv. Syre är ett
mycket reaktivt ämne, som helst vill ingå i förening med andra ämnen.
För att syrehalten ska behållas, måste det hela tiden nyproduceras. Här
på jorden görs det av de gröna växterna, som av koldioxid och vatten
producerar kolhydrater och syre. Energin kommer från solljuset.
Detta kallas fotosyntes.

De blågröna algerna (cyanobakterier) anses vara de tidigaste syreproducenterna, och de fanns redan för 3500 miljoner år sedan.
Antagligen var det en sorts giftkrig. Syre är oerhört giftigt
för de organismer som inte är utrustade för att hantera det.
Vi har ett mycket imponerande system som oupphörligt kollar och
reparerar arvsmassan i varje cell. Annars skulle vi nog inte leva
många timmar. De organismer som lärde sig hantera syret fick en oerhörd fördel. Att förbränna socker med syre (som vi gör) ger
ungefär 20 gånger mera energi än att jäsa det till alkohol. Det
gör oss rörliga (muskler) och är en absolut förutsättning för hjärnan -
kroppens, relativt sett, mest energiförbrukande organ.

Nu kom det inte så mycket syre till atmosfären för 3500 miljoner år sedan. Det
skulle dröja ytterligare 1000 miljoner år, se nedanstående diagram. Det första syret förbrukades
antagligen för att oxidera järn i havsvattnet, som fälldes ut som rost på havsbottnen. En del av våra järnmalmer har uppkommit på detta vis. Dagens havsvatten är fattigt på järn, bara ett tiotusendels
gram per kubikmeter. Järn behövs för de flesta former av liv.
Det är den låga järnhalten, som begränsar tillväxten i havet. Ska
man göda havet, ska man göra det med järn!

I National Geographic Magazine, mars 1998, finns en bra artikel som
handlar om dessa saker. Du hittar den säkert på biblioteket. Där finns
nog en del svåra ord, men du kan säkert få hjälp av en lärare. Bra att veta är följande:

Livsträdets (se länk 1) tre grenar:
Eukaryoter Cellen har kärna (som vi).
Bakterier saknar kärna. Arkeoner saknar också kärna, men är inte bakterier. Kallades förr
arkebakterier.

/KS/lpe 1999-07-03

Svar:
Nog finns det sätt att göra det på, men det blir rätt jobbigt. Man kan utnyttja serieutveckling, till exempel sin(x)=x - x³/(123) + x⁵/(12345).... och så vidare. Använd fickräknaren!
/KS 1999-07-03

Svar:
Man får pipig röst. Varför har vi förklarat tidigare. Skillnaden beror på att ljudhastigheten är högre i helium.

Om man lyssnar på en högtalare, låter det precis som vanligt. Frekvensen bestäms ju av de elektriska signalerna till högtalaren, och de beror ju inte av ljudhastigheten i gasen.

Den som är utanför dörren hör pipiga röster inifrån. De som är inne i rummet hör en vanlig röst utifrån.

Tänk på: Det är frekvensen, inte hastigheten, som avgör hur ett ljud låter.

Till sist får vi hoppas att det finns lite syre i rummet också. En sådan blandning använder dykare, som ska dyka djupt.  
/KS 1999-07-03