Svar:
Din fråga gäller ett s.k.
supertungt grundämne som är ett
ämne med atomnummer Z större än c:a 110. Enligt skalmodellsberäkningar kan
vissa av de supertunga ämnena ha ökad stabilitet, dvs längre halveringstider.
Ununoctium (Z=118) sönderfaller med alfa-sönderfall (länk 1) eftersom detta sönderfallssätt har kortast halveringstid. Om alfa-sönderfallet var hindrat skulle det sönderfalla med beta
+-sönderfall. Detta kan man se på flera sätt.
I fråga
[19206] ges ett uttryck för stabilitetslinjen. Om vi sätter in Ununoctiums masstal 293 i uttrycket får vi:
(293(1+0.0075293^(-1/3)))/(1.983+0.01517293^(2/3)) = 110.6
Enligt massformeln behöver vi alltså minska atomnumret Z och samtidigt öka neutrontalet N för att få maximal stabilitet. Detta innebär i så fall beta
+-sönderfall.
Den observerade
293118 har alltså för få neutroner i förhållande till stabilitetslinjen. Vi kan förstå detta genom att titta på hur Ununoctium produceras genom att accelerera Kr mot Pb:
8636Kr +
20882Pb &8594;
293118Uuo +
10n
Eftersom neutronöverskottet för beta-stabilitet ökar med masstalet A kommer en sammansmältning av två lättare kärnor att ha ett för litet neutronöverskott. Detta betyder att resultatet är beta
+-instabilt.
Figuren nedan (från länk 2) visar de supertunga nuklider som är observerade. Sönderfallen är kodade så här:
Skär - beta
+-sönderfall
gul - alfa-sönderfall
grön - spontan fission
Den grå linjen visar stabilitetslinjen. Som synes är alla kända supertunga nuklider neutronfattiga, det vill säga de kan sönderfalla med beta
+-sönderfall.
Färgkoden utanför de observerade nukliderna visar barriären för spontan fission. Det är uppenbart att fissionsbarriären är betydligt högre nära Z=118. Detta möjliggör att omgivande ämnen skulle kunna vara relativt stabila mot spontan fission. Den observerade halveringstiden kan emellertid minskas radikalt genom andra sönderfallskanaler (alfa- eller beta-sönderfall).
Se vidare
Island_of_stability och länk 2.

/Peter E 2013-11-28