Svar:
Ljudet förmedlas ju genom luftmolekylernas rörelser. Därför är det
naturligt att ljudhastigheten har med molekylernas hastighet att göra.
Molekylernas medelenergi är E = mv²/2 (ungefär), där
v=medelhastigheten. Medelenergin är proportionell mot (absoluta)
temperaturen. Därför blir ljudhastigheten proportionell mot roten
ur den absoluta temperaturen.
/KS 2000-11-19

Svar:
Det här är ett intressant fenomen. Vi har tagit upp det tidigare.
/KS 2000-11-19

Svar:
Kolla sajten nedan!
/KS 2000-11-19

Svar:
Detta beskrevs i ett inslag i &34;Vetandes värld&34; i radion. Av det som då
sades, finns ingen möjlighet att begripa hur detta skulle fungera.
Det finns nog anledning till viss skepsis.
/KS 2000-11-20

Svar:
Du har tydligen plockar isär en terresterkikare. Man utgår från en
Keplersk kikare (upp och nervänd bild) med positiva objektiv och
okular. Sätter man ett positivt linselement emellan, och drar ut tuben,
får man en terresterkikare med rättvänd bild. Ett linselement består
normalt av två linser av olika glassorter för att kompensera färgfelet.
Varför där sitter 5 linser kan vi inte förklara. Kan möjligen vara
för att kompensera några andra linsfel.
/KS 2000-11-21

Svar:
Antag att vi sätter en termometer i ena brännpunkten. I den andra har
vi antingen en isbit eller en sten med rumstemperatur. Då kommer
termometern visa (något) lägre temperatur för isen. Det beror inte
på att &34;kylan strålar&34;, utan på att isen ger mindre värmestrålning
än stenen.

Experiment: Vi är inte säkra på att effekten är så stor,
att det går att göra med en vanlig termometer. Det skulle vara intressant
om du eller någon annan ville göra experimentet. Välj en så stor
lins (förstoringsglas) du kan hitta. Använd en vanlig ute/inne termometer.
Rapportera gärna hur det gick.
/KS 2000-11-26

Svar:
I nattkikaren finns en elektronisk bildförstärkare. Den består av en platta
med massor av mycket tunna kanaler. Över plattan ligger en hög spänning.
Över ena änden har man lagt ett tunnt skikt av ett ämne som skickar ut
elektroner när det träffas av ljus. I andra änden av plattan finns en
fluorescensskärm som skickar ut (grönt) ljus när den träffas av elektroner.

Antag att en foton absorberas i det första skiktet. Med en viss sannolikhet
frigörs då en elektron, som åker in i en av kanalerna, där den accelereras
av det elektriska fältet. Efter en kort sträcka slår den i kanalens vägg, där
den slår ut kanske 3 nya elektroner. Dessa accelereras och slår ut nya
elektroner, och så vidare. Detta kallas elektronmultiplikator. När elektronerna
till slut når fram till fluorescensskärmen, kan de vara så många som
100000. Man kan ha två sådana förstärkare efter varandra för att få mycket
hög förstärkning (svagt ljus). Då blir bilden grynig och flimmrande.
Det är faktiskt de enskilda fotonerna man ser.
/KS/lpe 2000-11-30

Svar:
Det är nog i de flesta sammanhang mest praktiskt att betrakta ljuset
som elektromagnetiska vågor. Det är när vi ska hämta energi från
dessa vågor som fotonerna kommer in. Vi kan alltså inte suga
energi kontinuerligt ur dessa vågor, utan vi kan bara göra det
i bestämda &34;energipaket&34; som kallas fotoner.
/KS 2000-12-05

Svar:
Det vanliga sättet att resonera sig fram till var vi har noder och
bukar är endimensionellt. Det är alltså en approximation av den
tredimensionella världen, som det är mycket mera invecklat att analysera.
Det går säkert, men det är nog bara några få specialister som kan det.
/KS 2000-12-05

Svar:
Ytterst beror det på att ljuset går långsammare i glas än i luft, men
det säger dig kanske inte så mycket. Det bästa sättet för att du ska
få en känsla för det, är nog att du lånar några linser och experimenterar
själv.
/KS 2000-12-05